...så sa jag till alla gamlingarna igårkväll när jag lade dem för natten. Trots att i alla fall hälften av dem sa samma sak tillbaka så funkade det inte. Jag kommer ihåg TVÅ drömmar jag drömt inatt.
    I den första var jag på ett mentalsjukhus men jag var varken patient eller personal, mer som nån slagt praktikant. Jag skulle gå en runda tillsammans med en ordinarie personal till en avdelning där personer med grov personlighetsstörning satt, en så kallad "Spies-avdelning". (Fråga mig inte varför det hette så.. det var bara så det stod på skylten över dörren. Var inte "Spies" någon slags resebyrå förut?) Alla som fanns på den avdelningen skulle vara väldigt farliga, hade jag fått förklarat för mig. När vi svängde in i korridoren så var nästan alla dörrar öppna och jag antog att just de rummen/cellerna var tomma. Vi skulle gå allra längst in i korridoren och titta till en man som satt där som hette Dave. Han var tydligen farligast av dem alla och jag var livrädd men tänkte att jag inte alls behövde vara rädd, jag var ju med en erfaren personal. När vi kom allra längst bort var även Daves dörr öppen på glänt och personalen jag gick med blev rädd. I springan in i Daves cell såg jag en man i blå jeansskjorta som sakta vände sig mot dörren. Då blev jag så fruktansvärt rädd att jag vaknade. (och var fortfarande rädd ett tag efter.)
    I nästa dröm skulle jag åka till Prag på skolresa.. fast utan vanliga lärare och elever men det var en skolresa lik förbannat. Vi skulle åka tunnelbana dit men nånting började brinna på en restaurang på stationen och jag, en tjej till (vet ej vem det var) och Jean-Luc Picard (!) försökte släcka den och missade därmed tåget. Det hade ingenting med Star Trek att göra och vi var inte i rymden med det var inte Patrick Stewart, det var Jean-Luc Picard. Jag var dökär i honom. Sen fick vi vänta på nästa tåg och hoppade på det. Picard sa till den andra tjejen "I know what we are going to do" och började kyssa henne och av någon anledning trodde jag att han skulle kyssa mig när han var klar med henne.. men det gjorde han inte. Det var faktiskt inte alls kul :(

Detta är det bästa jag hört på mycket länge. Ja, av nya saker i musikvärlden alltså. Det mesta jag brukar tycka om har oftast minst trettio år på nacken.. Sorgligt men sant. Detta däremot.. jag vet inte hur dessa två männskor, Alison Krauss, violinist från bluegrass-countrybandet Alison Krauss & Union Station, och älskade Robert Plant från Led Zeppelin, kom på att de skulle göra en skiva ihop men det var tur att de gjorde det.
   Detta är balsam. Balsam för kropp, själ, sinne och humör. Musiken är lugn men med en undertryckt energi som bara väntar på att få komma fram. Denna skivan kommer snurra i min.. musikanläggning (?) om hundra år när jag är gammal, skruttig och redo för att kola.

Mina kinder gör ont. Jag skojar inte. Jag har just fått the sockerchock of a lifetime. Tittade på Min granne Totoro för första gången ikväll och.. jaa.. vad ska man säga? Jag tyckte hela filmen var skitfjantig, väldigt kliché-fylld, överdriven och när filmen var slut fattade jag inte att den var slut, handlingen hade ju inte ens börjat! MEN ÄNDÅ! Mitt i filmen, när jag tyckte det var som fjantigast kände jag hur det började värka i kinderna. Jag satt och log med hela ansiktet! Jag insåg även att jag måste gjort det under hela tiden jag tittade. Sen kunde jag inte heller sluta. Jag log, skrattade och asgarvade åt allt det söta, gulliga och fruktansvärt dråpliga. Kinderna gör fortfarande ont och jag har ännu inte varken slutat att le eller fått ut den här underbara, barnsligt lyckliga känslan jag har i kroppen.. och ändå är det en halvtimme sedan filmen tog slut.

Min farmor dyller år idag, hela åttiosex år! Hon har dessutom namnsdag. Bra att kombinera tycker jag. Teresia. Är det inte fint eller? Hon har hatat det namnet så länge hon har levt och jag tycker det är jättefint. Anyway, just nu bor hon på en korttidsavdelning eftersom hon har lunginflammation. Inte så kul på sin födelesdag kanske. Fast det var kul ändå för plötsligt hade vi en massa plats ute i nått rum. Vi var nämligen en massa folk som kom, även såna jag inte träffar så ofta. En kusin och hennes ungar var där och senast jag såg dom var den ena ungen inte ute än. Wow. Kontakt med släkten har vi? (Försökte låta som Yoda.) Vi käkade prinsesstårta och jag fick all pappas marsipan. Jag fick ge lite till mamma för hon blev avundsjuk. Tack pappa för att du inte gillar marsipan...
    När vi skulle åka därifrån var det matdags för gamlingarna och vi körde ut henne i matsalen. Nån gubbe började ropa tvärs över bordet "Fyller du år idag?" Och jag tror han ropade ca tjugo gånger innan hon märkte att han ropade! Haha. "Fyller du år idag?" "Ja det gör jag.. HUNDRA ÅR!" Å så började gubben sjunga för henne och några andra stämde in och när de var klara började en annan tant klappa händerna. Jag blev nästan tårögd. Jag älskar gamla människor. : )
    Saknar faktiskt gamlingarna på jobbet. Har inte jobbat på över en vecka. Suck.

Jag är full med pannkakor. Jag försökte mig på tre stycken.. men det gick bara inte. Nästan, fast ändå inte. Nästa gång..
    På framsidan här hemma är det 19.8 grader! Sjukt gött. Fast å andra sidan så blåser det så det är kanske inte lika varmt när man går en bit. Får se sen. Jag ska gå bort till 26an om en stund.. eller vad den nu heter den där jäkla vägen som går till Mariestad, och det tar en tjugo minuter. Siktet är inställt på Joni och lite grillat serni.

Jag sitter här, hyfsat sent på kvällen och beter mig som en galning. Eller, ett galet glatt barn på julafton kanske. Sitter seriöst och hoppar upp och ner och slänger med håret åt alla möjliga håll, i denna kontorsstol som blivit mitt andra hem. Orsaken till detta beteende är lätt, fyra ord: Love for the Streets.
    Caesars tredje skiva får mig just nu både nostalgisk och galet glad! Det var ett tag sedan jag lyssnade på denna skivan nu. Det är för övrigt den skiva jag måste lyssnat på flest gånger av alla skivor jag äger. Helt underbart! (Stavar jag fel överallt här så är det för att jag sitter och sjunger och hoppar runt samtidigt!)
    Vilken underbar känsla. Folk som inte blir såna här av musik.. måste ju ha nånting annat de blir såna här av? Vad? Film? Blommor? Fint väder? Tell me : )

Don't you know I gun for you..

Isté. Det är en vara jag konsumerat stora mängder av idag. Det finns inget bättre att hälla i sig en varm sommardag (för ja, det är faktiskt det det har kännts som idag om man suttit mot en solvägg).. det skulle vara en ny, kall Staropramen isåfall som möjligtvis skulle kunna mäta sig med det.
    Dagen har nämligen spenderats hemma, precis som så många andra dagar nu för tiden. Det är ont om jobb, tillåmed hon på vakansförmedlingen sa det. Jobbade 10,5 timmar förra veckan och är nu inte bokad förrän om en vecka, fem timmar. Jag lider dock inte. Så länge vädret är såhär underbart är jag gärna hemma och njuter.
    Om en stund blir det till att ta på sig skorna och dra ut på promenad med Johanna! Det är svårt att veta vad man ska ta på sig tycker jag. Det är fjorton grader nu.. men om ett par timmar kanske det är fem.

Kom hem från stan för en stund sedan. Joni och jag konstaterade att det inte fanns en enda karta över London att få tag på i denna stad. De enda som fanns var i resehandböcker som kostade åtskilliga hundringar. Inte så kul. Vi ville bara ha en karta. Fast på Akademibokhandeln var de så snälla att de skulle beställa nya kartor så vi kunde få tag på en om en vecka ungefär :) Trevligt folk.
    Sen köpte vi glass och satt i solskenet i kyrkparken och mumsade. Gooott. Det var min första ute-ätna glass för året faktiskt! Sen blev Joni törstig så han drog med mig till Pims. Så satt vi där i solskenet istället och drack isté och apelsinjuice. Första utefikandet för mig i år också. Vad vi har premiär..erat!

Innan jag satte mig vid datorn nu så letade jag bland mina skivor. Visste inte vad jag kände för att lyssna på.. tills jag hittade en skiva med Ola & The Janglers jag inte visste att jag hade! Jag blev så paff. Kommer inte ihåg var, när eller ens att jag köpt den! Kul ju. Har nog aldrig varit med om det förut så vitt jag kan minnas men det var en rolig upplevelse för nu fick jag en ny skiva utan att lägga ut ett enda öre! Så ekonomiskt. :)

Jag är kär. I en låt förstås, vad annars!?
    Dagen började klockan åtta när mitt alarm gick igång. "Nähepp. Inget jobb idag." Då tyckte jag att jag fick sova lite till så jag låg vaken till klockan nio.. tio.. tjugo över tio kom jag ur sängen i alla fall. Vädret var så himla härligt att jag satt ute på framsidan och käkade frukost och fastnade där. Sååå skönt. Mamma tycker att det är väldigt kul att göra sig rolig över min blekhet så hon sa att jag inte fick sitta där så länge eftersom jag inte hade nån grund. Nej, albinos brukar väl inte ha det. Häromdagen kallade hon mig bleklapp, vad nu det ska innebära. OKEJ, jag är vit som snö och har svårt att bli brun men jag bryr mig inte ett skit för jag tycker det är finare att vara blek, faktiskt. Solen är ju inte speciellt bra ens så vad är det att stå efter egentligen det där med att bli brun? Hrmpf.
    Sen när jag kom in var jag alldeles degig i huvet och kunde inte se nått. Satte mig vid teven. William Shatner var hos Leno! Då blev jag glad en stund. Fast det var det som kom efter som var bra. Nån snubbe, Ryan Bingham skulle spela. Han och bandet såg sådär roliga ut.. Jag tänkte att nu blir det country. Det blev det. Men fan vad bra det var! Det var nån slags country-blues-rock.. GOD! Låten hette Bread and Water och jag ver seriöst inte hur många gånger jag lyssnat på den nu på killens hemsida, www.binghammusic.com. Resten av låtarna var ganska.. kassa. Eller, ja de var inte riktigt vad jag normalt skulle lyssna på. Jag vet itne vad det är med den där låten.. jag vill dansa och hoppa och rida på hästar med cowboyhatt på mig!

Ikväll blir det kalas hos Emma.

Igår hade jag en hemmakväll med päronen. Någon ringde på dörren och mamma öppnade (jag var på övervåningen). "Cecilia, det är en liten kille här som vill prata med dig!" Jag undrade vad i hela fridens dagar det kunde vara för en liten kille och dundrade ned för trappan. Det var grannpojken, ca 4 år. "Mamma vill prata med dig."
    Jag gick lydigt över till hans mamma. Vi har jobbat ihop en massa gånger på Käpplunda där jag jobbar. Hon är också vikarie men springer, till skillnad mot mig, runt på flera ställen i Skövde. Det luktade mat. God mat. Jag sa det till henne "Det luktar alltid så gott här, lagar du mat jämt?" "Ja jag tänkte du skulle få här!" Där stod hon och hällde sås över en bädd av hemmagjord sallad med hemmagjord falafel på. Även såsen var hemmagjord. Jag blev helt paff. Hon är från Libanon och lagar jämt så rolig mat, sånt som jag aldrig skulle komma på att göra. Har fått libanesiska piroger av henne förut bara för att jag sa att jag tyckte om såna, och de var underbara. Hon fick dock inget tillbaka den gången och ändå står hon och vill att jag ska ta med mig falafel hem och bjuda mina föräldrar om de var hemma. Det var de. De gillade det massor. Fasen vad gott det var! Nån dag ska jag baka en tårta och ge till henne. Grannar är bra.

Sen började i alla fall Så ska det låta. Det kan vara riktigt kul ibland tycker jag.. speciellt när jag kan det mesta. (Konstigt va?) Så jag satt glad i soffan och mumsade falafel. Plötsligt höll jag på att kräkas upp falafeln igen. Christer Sjögren skulle vara med! Hela kvällen förstörd. Jag sprang ut i hallen och började hoppa upp och ner och skaka på hela kroppen som om något väldigt obehagligt just hade hänt.. och det hade det ju. Isch vad han är äcklig.

Jag har fått en förfrågning, eller kanske mer en begäran. Jag har mycket i mina gömmor och bilder från gymnasiet mm. önskades. Jag funderade på om jag skulle lägga upp dom på bilddagboken eller här. Betydligt fler bevakar min bilddagbok och kan se bilderna. Fast jag lägger nog upp ett par stycken här ändå. Berörda personer kanske inte VILL att de ska synas för många människor? Man vet aldrig. Jag saknar skolan faktiskt. Inte själva skolan som.. institution, utan livet och umgänget. Allt kul vi gjorde på en ganska värdelös utbildning men som gav mycket ändå. Vi mosade bananer och sånt. Det var kul.


Okej. Om folk undrar vad detta är (folk kommer undra vad detta är!) så är det en uppgift vi hade en fotolektion. Vi skulle ta bilder i motljus, medljus och blandljus. Det var kallt. Julgranen är bäst. Vi börjar med dessa.. jag måste ju få spara lite på det roliga.

Nån dag kanske jag visar den mosade bananen också..

Baba O'Riley.
Jag dör. Älska.
Ville bara säga det.

Jag satte mig förresten i blåbärsyoghurt idag på jobbet. Inte nog med det, Doris hade satt sig i det innan mig så vi var två som gick omkring och hade lila fläckar på byxorna på ett väldigt passande ställe. Det underligaste är att vi inte vet hur yoghurten kom dit. Vi hade precis bytt sängkläder i sängen hos en boende. Det var i den vi satte oss och blev lila. Nytvättade grejer får inte blåbärsyoghurt på sig bara sådär! Udda. Men min rumpa luktade i alla fall gott. Alltid något.

Nu har jag fått flera stycken erbjudanden om boende. Två stycken i Huskvarna, varav det ena låter rätt bra. Hemma i en villa hos någon som faktiskt jobbade på högskolan. Jag skulle ha egen ingång, eget litet kök och badrum.. men det är i Huskvarna! Jag vill inte.. det ligger liksom åt fel håll från Skövde. ("Det är väldigt svårt att hitta boende ska du veta", sa hon som ringde om det stället. Hon borde ju veta, hon jobbar ju på skolan! Hon skrämde mig.)
    Sen fick jag erbjudande om en lägenhet centralt, 4 min gångväg från H&M och Åhléns. Lät ju inte fel. Fast Det var en fasansfullt stor etta, 43 kvadrat. Alltså var den ganska dyr.. Har jag råd med det? Tror inte det. (Fast bor jag i Huskvarna blir det ju ändå pendlingskostnader så.. kanske jämnar ut sig ändå..) Annars, Britta du som vet, ligger det långt från högskolan eller? Odensgatan?
    Sen det sista nu, det som verkar lovande är från en kille som ringde mig ikväll. Jag svarade inte för det var skitspännande på TV. Jag tänkte "Vem det än är så ringer jag upp!" och så var det naturligtvis dolt nummer. Allt som fanns var ett meddelande han hade lämnat på mobilsvaret och det var väldigt otydligt så jag hör inte vad han heter och jag har gissat mig fram till ett telefonnummer som kan stämma. Ingen svarade på det. Det är vid såna här tillfällen jag blir arg på mig själv. Teven kanske inte var så spännande ändå..
    Folk med dolt nummer är ganska svåra att hitta på eniro också faktiskt.

Som jag skrev på bilddagboken, om det nu är någon som orkar kolla där numer, har jag hittat en gammal mapp jag knappt visste fanns. (Jag hänger på bilddagboken men orkar inte riktigt lägga upp en massa bilder jämt. Jag är mest sur på att det är så fult..)
    Det var ganska kul och det fanns en massa bilder i den som var ganska roliga - tagna på gymnasiet of course. Jag vågar bara inte lägga upp dem ifall folk skulle bli arga. Det har ju hänt förr.. fast det har varit folk som inte kan bjuda på sig själva riktigt. Jag tror inte detta var sådana personer. Man måste kunna bjuda på sig lite.. annars blir väl inte livet något kul, varken för en själv eller andra som man umgås med?

Nu blev det i alla fall Jönköping. Så mycket som jag tjatat om skolor här på bloggen så måste jag väl kanske avsluta det hela nu också med att berätta hur det blev. Som jag skrev häromdagen så blev det "Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet med inriktning organisationskommunikation" jag ska läsa (eller, hoppas på att komma in på men jag tror inte det är någon större fara med tanke på vad de tidigare intagningspoängen har legat på).
    Jag har verkligen bestämt nu att jag inte ska ändra det till lärare i första hand. Sista datumet för att söka har blivit framflyttat men jag ska försöka att inte låtsas om det. Så nu måste jag börja söka lägenhet eller studentrum i Jönköping också.. Har lagt ut en annons på blocket men det känns som att det kan vara lite tidigt. Får nog lägga ut en senare också, typ i juni eller nått. Fördelen är att det är nära Skövde så jag fortfarande kan komma hem på helgerna. Dock har jag följt de tipsen jag har fått. Det bästa var från Carros klasskompis Mia. Hon sa till mig "När du ska studera ska du absolut söka sig utanför din hemstad och komma bort, det är det bästa du kan göra. Det kommer vara jättenyttigt och jättekul." Så nu gör jag det. Det känns bra. Studerar jag här kommer jag aldrig komma härifrån sen efteråt och jag vill verkligen inte vara fast här jämt. Jag ska ju fan till Storbritannien! Eller Göteborg.. ;)

På fredag är det dags för Caesars att spela på Storan. Jag har fortfarande inte nån biljett! Jag har inte tänkt på hur nära det datumet egentligen är.. har bara koncentrerat mig på det här jäkla pluggböset. Ska fan köpa biljett imorrn om jag hinner. Undrar om jag får med mig Joni. Undrar om jag har råd. Gah! Fattiglapp.. det har jag inte känt mig som sedan gymnasiet och även då gick det runt. Jag ska nog klara mig nu med.

Tekniska problem
   Inför sista anmälningsdag är det väldigt många som besöker studera.nu samtidigt och det kan ibland bli problem med att logga in eller söka utbildningar.
   Försök igen om en liten stund!

Paniiiiiik! Jag har suttit i flera timmar och försökt anmäla mina val på studera.nu. Efter många tårar igår och kraftig ångest halva natten så bestämde jag mig för hur jag skulle söka. Jag hade bestämt engelskalärare. Tänkte ringa B och fråga vad man läste för kurser och hur det var upplagt men jag kunde inte få tag på henne förrän fyra idag så jag tänkte förut skit samma och bestämde att inte söka det i första val i alla fall. Nu blir det organisationskommunikation på medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet i Jönköping. Fast studera.nu funkar inte. Jävla skit! Klockan kommer hinna bli fyra innan jag kan anmäla mig och jag kommer hinna ringa B och jag kommer hinna ändra mig till engelskalärare igen.

Helvete!

Fortfarande begravd i högskolekataloger. Har suttit en massa timmar och bara plöjt. Fast senaste timmen tillät jag mig faktiskt att titta på Seven Ages of Rock. Idag handlade det om grunge och 90-talets undergroundrörelse. Tänkte att man kanske skulle få höra lite Mudhoney. Det handlade till 50% om Nirvana och 45% om REM. En låt fick man höra med Mudhoney i två minuter ungefär. Generöst.
    Förut idag satt jag i alla fall en stund och kikade på Lill-Beckas bilder från 100-årskalaset i november. Kul med bilder jag inte kikat på förut! Hittade en snygg bild på två beväpnade typer.

Jag dör! Nästan. Ögonen tåras! Just när jag hade som tråkigast så gör jag ett stopp vid datorn för att kika lite. Fröken Puma har skrivit till mig, eller ja, skickat en länk. Jag klickar på den och möts av det sötaste jag sett på länge. Små björnungar som tar sin första titt på omvärlden (Skansen) från vintermörkrets uppehåll inomhus! Så jävla sött. Bästa på hela kvällen.

Jag sitter och begraver mig själv i utbildningskataloger från diverse ställen runt om i Sverige. Just nu lutar det åt Jönköping. Men vafan, då uppkommer ju ett nytt problem. Flytta eller pendla?

 Flytta - lättare, närmare och smidigare. Det blir inte en massa resande och man kan koncentrera sig runt området eller i alla fall i staden. Dessutom är det lättare att vara med på aktiviteter på kvällarna utan att behöva bekymra sig om hur man ska komma hem eller om man får sovplats någonstans. MEN, det går åt mer tid till att sköta rummet/lägenheten. Städa, diska, tvätta, laga mat. Visst, jag gör det där hemma också men inte hela tiden. Sen måste jag ju i så fall ta studielån. Och dra på mig en massa skulder är en av mina värsta mardrömmar och det vill jag undvika till varje pris. Och fan vad ensamt det kan bli om man har otur.
     Pendla - Tar lång tid (och kostar pengar) och nyttig tid i skolan eller på bibliotek eller i studiegrupper går åt pipan. Risken finns att man hamnar utanför när man inte kan vara med på aktiviteter efter skolan och utan vänner har i alla fall jag svårt att klara mig igenom tillvaron. Fast, det blir billigare att bo hemma. Mycket billigare och även om jag kanske behöver ta studielån behöver jag inte ta hela. Mina sparade pengar kan räcka ganska långt ändå. Mamma-lagad mat är inte illa. Dessutom kan jag inte förneka att det är bekvämt att bo hemma även om jag skulle vilja ha ett eget ställe. Det är närmare till kompisarna här i Skövde. Jag vill för allt i världen inte bli nån som flyttar iväg och klipper av kontakten med allt och alla bara för det. Jag trivs hemma. Jag kommer väl överrens med päronen och vill inte flytta långt bort ifrån dem, precis som de verkligen inte vill att jag ska flytta bort. Darn.

Alternativet finns ju att bo hemma första året och se hur det känns det där med att pendla. Funkar det inte kan jag ju alltid leta bostad till andra året. Fast egentligen vill jag int eläsa alls. Jag får ångest när jag tänker på att sätta mig i en skolsal nästan varje dag i tre år framåt. Jag är inte det minsta sugen på att plugga. Jag minns min ågren inför tentorna i höstas.. och då läste jag bara på halvfart. Jag vill jobba i klädaffär.. eller i skoaffär.. eller nått liknande. FAN VAD SVÅRT DET ÄR. Fast att ta sabbatsår i tre år och bo hemma känns så överdrivet. Jag borde kommit på vad jag vill göra vid detta laget. Jaja. Jag återkommer.

Okej, jag lovade för- och efter bilder. Innan det ska jag dock säga att det blev inte alls ljust. Eller, lite ljusare.. men vet man inte om det så ser man det knappt. Jag ser det ju såklart men jag tittar ju på mitt hår varje dag och funderar över mitt hår varje dag så jag är väl medveten om hur det såg ut innan! Haha.
    Först avfärgade vi håret och lite färg släppte faktiskt.. men det blev mest det röda som kom fram igen så det blev en massa olika färger i håret. Så sen klippte hon (frisören) håret på mig och vi diskuterade lite. Det blev till slut en toning i håret så det blev en jämn färg och så fick jag för första gången i mitt liv slingor gjorda. Så nu har jag blekt håret för första gången.. och det ramlade inte av! Tjohoo! Efter det klippte hon lite till och gjorde en massa behandlingar. Jag var där kl 9 på morgonen och gick därifrån halv två på eftermiddagen så tur är det väl att i alla fall jag ser att någonting har blivit gjort. Okej, det syns faktiskt bra utomhus men inomhus är det värre med det. Jag är i alla fall skitnöjd med färgen! Verkligen jättenöjd. Och glad :) Jag hade inte behövt vara så nervös! Haha.

Jag stör mig på folk, svenskt folk, som bloggar på engelska men som inte kan haft speciellt bra betyg i engelska i skolan. Jag säger inte att jag är världsbäst eller så, jag stavar till och med fel på svenska hela tiden.. men engelska är en annan grej. Jag skriver inte på engelska, för skulle det bli fel skulle jag skämmas ihjäl.

I'm just sayin'.

Vilket otroligt onödigt inlägg.
    Fast, vet man inte hur ett ord stavas så finns det ju alltid ordböcker och lexikon. Det finns utmärkta sådana på nätet till och med! Jaja. jag ska alltid ha något som stör mig. Det är min natur.

Okej. Let's never prata om den här helgen mer. Jösses. Jag var ett jävla drägg. SNORFULL. Har en enda lång minneslucka från ca kl 10 och framåt. Minns inget förrän Carro väckte mig för att jag hade legat i duschen flera timmar och spytt. Har grymt ont i min högra höft nu. Jag har redan problem med höfterna och att ligga silla och ihopkrupen på ena höften på ett hårt duschgolv i 2½ timme kanske inte är.. det bästa alltid. Hade tydligen gått ut från huset och blivit utelåst och ringt Emma som hade fått gå ner och öppna. Jag hade sagt "Jag fryyyser." "Men Cicci vad gör du här ute?" "Jag fryyyyser..." Sen hade jag rullat runt på gräset och spytt.. eller nått. Jösses. Förlåt till alla jag ringde. Jag hade ett antal uppringda telefonnummer när jag kikade i telefonlistan igår. Bland annat ringde jag till pappa på hans jobbtelefon! HAHAHA.
    Förlåt Carro i alla fall. Jag har så dåligt samvete att jag bara stack på dagen men jag kände bara att jag knappt kunde röra en fena utan att spy. Och.. så var det väl också.

Jaja. Nog om det.
Jag gjorde precis, på Lottas inrådan.. eller tips eller vafasen man ska kalla det, Wellas (hårfärg) test för att få fram sitt inre vilddjur eller nått sånt där. Min personlighet blev:

VILD OCH VACKER: VILDKATT
Du skyddar dig själv och dina närstående, och du är inte rädd för att ta i. Detta kombineras med din kärleksfulla sida - du kan vara väldigt tillgiven. Du har en stark vilja och ett stort hjärta och du trivs med att engagera dig i allt du gör. Du skulle kanske kunna lägga dina krafter dina krafter på att hjälpa dem som behöver dig.

Stämmer det? Vet inte. Kanske.
Resten var i alla fall helt åt helsicke. Sa att jag passade i ljust hår och blåa toner på läpparna och allt vad det var. Det gör jag inte alls. Jag ser död ut om jag har blått, lila eller kallt rosa på läpparna. Haha.

God dag.

Sådär. There's no return. Jag tar tillbaka det jag skrev igår. Jag får ta lite av mina sparpengar för nu ska det göras. Jag tänker inte vänta längre. Jag var inne på frissoteket idag och pratade med en tjej där om deras avfärgningar, priser och antal behandlingar och en massa. Det slutade med att jag beställde en tid för avfärgning och eventuellt klippning. Oh gosh. Jag ska verkligen bli.. nån slags.. blond.. sak. Det är ju inte ljust blont som typ.. viktoria silvstedt men.. ljust. Jag kommer vara brunett i.. ja.. håll i er.. fyra dagar till! På onsdag ska jag dit! AAAAH! Ångest alltså. Jag är jättenervös och det känns som att jag kan börja gråta när som helst. Fast det ska jag inte. Jag vill ju göra det här. Jag har bestämt mig! Min naturliga hårfärg ska fram igen. Den har inte varit synlig någon annanstans än i hårbotten de senaste sex åren.
    Andas lugnt nu Cicci. Världen går inte under.

Sen var jag på Ticket och hämtade ut Jonis och mitt travel card och biljetterna till flygplatsen från London när vi ska hem. Roligt! Jag längtar som fan!! Så var jag på Åhléns för att fördriva tid. Skivrea. En REA-skiva på Åhléns går för 79 spänn. Sjukt. Det är ju det de ska kosta i vanliga fall, innan reapriset! Jag köpte i alla fall Trampin' med Patti Smith. Jag blev så köpsugen när jag beställt den där jäkla frisörtiden trots att jag VET att jag måste hålla i mina slantar nu. Ibland kan jag inte help myself.

Är hemma nu. Har sovit sen jag kom hem från käftis. Bedövningen sitter i fortfarande. Fattar inte varför den inte släpper. Dumma dumma den. Dumma dumma käftis som ville ha 739 spänn för att utsätta mig för skräck, smärta och tårar i massor. Jag menar, när de var klara och jag fick sätta mig upp var mitt öra genomblött. Tårarna hade runnit rakt ner i örat under hela tiden. Kul. Jag tog mig dock igenom hela skiten och det är jag stolt över. Förutom det att jag måste leva på minimum resten av månaden. Alltså - antagligen är varken klippning eller hårfärgning aktuellt.

arg

Hmm. Det verkar inte bli några festivaler för mig i år. Ingen kan någonsin bestämma sig för om eller vart de ska åka.. jag likaså. Nästan alla festivaler är ju fan svinbra i år och jag vill åka på dem alla. That is impossible though. Det blir dyrt. Det tar upp mycket tid. Jag ska jobba och eventuellt även leta lägenhet och skit. Nej fy. Gah. Pengarna känns verkligen som ett problem. Vill tatuera mig. Har kommit på en ganska rolig grej men tror att i alla fall både jag och Lotta kan dö av skratt om det vill sig illa. Jag har ändrat på den lite i huvet från originaltanken... en text vore passande ihop med den. Och så vill jag spara. Jag är iof två tusen spänn ifrån mitt mål så jag fixar det nog.
    Sen har jag ju en Londonresa att se fram emot. Tror det kan bli roligare än alla festivaler ihop i sommar. Så länge som jag har längtat efter att åka till London.. är ungefär lika länge jag haft ett medvetet tänkande! Haha.

Imorrn ska jag till käftis igen. Fy bubblan. Å sen ska jag jobba på kvällen. Jag vill verkligen inte, egentligen vill jag bara sova resten av dagen sen. Äh. Sånt händer. Imorrn ska jag dessutom (när bedövningen släppt) ringa och beställa klipptid.. och.. bestämma mig för om jag ska go back to natural eller inte. Trivs jag inte blir det rött igen. Haha. KLIPP AV SKITEN CICCI!

Godnatt!

Kom precis hem från jobbet, mör som fan. Jag gick hem. Det är väl inte så farligt att gå därifrån egentligen.. det tar knappt en timme men det var ju så jäkla varmt. På morgonen däremot, då var det kallt så jag hade ju byltat på mig ordentligt! Summa = jag frös inte direkt på vägen hem. Jag bara kände att sånt här underbart väder får man fan ta vara på!

Igår såg jag min första maskros för i år när jag var på väg till jobbet. Vad glad jag blev. Den var liten, ihopsjunken och alldeles missbildad men det var ändå en maskros och alla maskrosor har samma värde i min värld! Jag var glad hela kvällen. Jag.. gillar maskrosor. Rätt mycket faktiskt.