Jag är kär. I en låt förstås, vad annars!?
    Dagen började klockan åtta när mitt alarm gick igång. "Nähepp. Inget jobb idag." Då tyckte jag att jag fick sova lite till så jag låg vaken till klockan nio.. tio.. tjugo över tio kom jag ur sängen i alla fall. Vädret var så himla härligt att jag satt ute på framsidan och käkade frukost och fastnade där. Sååå skönt. Mamma tycker att det är väldigt kul att göra sig rolig över min blekhet så hon sa att jag inte fick sitta där så länge eftersom jag inte hade nån grund. Nej, albinos brukar väl inte ha det. Häromdagen kallade hon mig bleklapp, vad nu det ska innebära. OKEJ, jag är vit som snö och har svårt att bli brun men jag bryr mig inte ett skit för jag tycker det är finare att vara blek, faktiskt. Solen är ju inte speciellt bra ens så vad är det att stå efter egentligen det där med att bli brun? Hrmpf.
    Sen när jag kom in var jag alldeles degig i huvet och kunde inte se nått. Satte mig vid teven. William Shatner var hos Leno! Då blev jag glad en stund. Fast det var det som kom efter som var bra. Nån snubbe, Ryan Bingham skulle spela. Han och bandet såg sådär roliga ut.. Jag tänkte att nu blir det country. Det blev det. Men fan vad bra det var! Det var nån slags country-blues-rock.. GOD! Låten hette Bread and Water och jag ver seriöst inte hur många gånger jag lyssnat på den nu på killens hemsida, www.binghammusic.com. Resten av låtarna var ganska.. kassa. Eller, ja de var inte riktigt vad jag normalt skulle lyssna på. Jag vet itne vad det är med den där låten.. jag vill dansa och hoppa och rida på hästar med cowboyhatt på mig!