När jag satte mig vid datorn idag efter jobbet högg det till i hjärtat. Av en slump fick jag syn på en artikel jag önskar att jag inte hade sett. "Boney M:s frontman död". Utan att skämmas för mig själv måste jag säga att Boney M ändå hör till mina favoriter trots att jag ganska sällan lyssnar på dem. Ja, jag vet att de inte sjöng själva, ja jag vet att mycket var snott och personerna i bandet var mest "anställda" av producenten Frank Farian. Det gör mig inget. För jag gillar det jag hör.

Bobby Farrell blev bara 61 år. Lika gammal som min mamma. Artikeln avslutades genom att ge mig information om platsen där han dog - ett hotellrum i St Petersburg. Kan det ha varit Rasputins vrede som fick honom till slut?

Vad snygga de var. Eller? Ehm.

 

 

De hade inte den bästa Rasputin-videon på YouTube. Dåligt. (Eller jo, de hade den men med helt annan musik. For some reason. Upphovsrättsproblem probably...) Och ja, jag vet att ingen kommer kolla på videon... men det kanske jag gör.

 

 

Okej. Jag är inte vanligtvis såhär sur på folk jag inte känner. Faktiskt. Men just nu kan jag inte hjälpa det.

Ikväll har jag varit på beer pong med en massa bra folk. Det var jättekul. Kvällen började hos Anki, fortsatte på Akademin och sen tillbaka till Anki för mellanfest.

Ni som känner mig vet att jag gillar musik. Förmodligen mer än de flesta (utan att försöka vara bättre än någon annan). Jag känner liksom musiken i hela min kropp. Varenda litet slag på trumman smeker mig inifrån. Inget annat kan få mig att känna på samma sätt, det är näst intill magiskt. Den musik jag inte gillar, den gillar jag inte just för att det gör ont i kroppen på mig. Förmodligen eftersom jag inte KÄNNER just den låten eller musikstilen. Jag inser att det här låter jätteklichéartat men det är verkligen så. Jag skulle inte överleva utan ljuva ljud i min hjärna och själ (ja, det är där musiken hamnar).

Ikväll blev jag dock jävligt sur hemma hos Anki. Okej. Jag hade köat ett par låter på Spotify som någon (jag såg vem det var) klickade bort. Jag tycker att det har med respekt att göra. Man väljer inte en låt på Spotify och spelar den, man KÖAR så att alla ska få en chans att lyssna på det de vill. Alla ska få sin vilja igenom. Så det kändes inte direkt så jättekul att mina låtar försvann men det var okej. Jag kan ta sådant. Men senare när jag återigen intagit datorn och tagit upp en video på YouTube med en av mina absoluta favoritpartylåtar så kommer en jävla brud fram och... mitt framför ögonen på mig letar hon upp en annan video, låter den inte ladda utan trycker direkt på play och min låt försvinner. Där slog det slint. Alltså allvarligt talat. För många kanske det inte är en big deal men vet man hur en musikälskare fungerar så TAR MAN FÖR FAN INTE BORT EN LÅT FÖR NÅGON ANNAN. Jag blev seriöst förbannad. Tog tag i ansiktet på henne, riktade det mot mig och sa att sådär gör man fan inte. Aldrig någonsin. Man köar. Då påstod hon att man inte kan köa på YouTube. Som att det är ett problem? Som att man inte kan trycka på paus bara för att man skrivit in en låt?

Gud. Jag är fortfarande skitarg över något som för de flesta är en skitsak. Jag gick i alla fall hem. Jag tänkte att det är inte värt det. Det är bättre att sitta ENSAM HEMMA och få lyssna på det jag vill lyssna på istället för att vara kvar på en förfest där jag bara kommer vara arg. Yes. That is how important MUSIC is to me. Så nu lyssnar jag på Rolling Stones. Vi får väl se när jag lugnar ner mig.

Allvarligt talat tjejen. Skaffa festvett. Vänta på din tur.

Jag hade hur trevligt som helst igår. Det var kul att träffa människor jag träffar sällan. Gaby var mitt sällskap för kvällen och det gick riktigt bra trots att vi för några år sedan inte en tyckte om varandra. Mer sånt.

Danger Avenues releasefest på Valand var jättelyckad, tyckte jag. Massor med folk, inga stökiga jävlar som så ofta kan förstöra såna där saker. Det enda som förstörde lite var kanske att konserten blev filmad och en av männen på scen hade gylfen öppen hela spelningen. Jag nämner inga namn och så säger vi att det var avsiktligt. Kallingarna skulle synas. :) Att jag sen kom hem med en skiva (ingick i biljetten) och dessutom en t-shirt, ett märke och en pin som jag fick av bästaste Kissexperten gör inte saken sämre.

"Ni är så roliga med era låtval! Hårdrock-Cicci står och sjunger Abba..."
(Tove Asplund angående hårdrockskvällens inslag av Singstar.)

Ääääh, lite bredd är väl bra? :D

På tal om allt och ingenting. I lördags när Putte fyllde år drog vi igång Sing Star på 59an. Inte så vidare ovanligt men det gör inget, för fasen vad skoj det är. Jag och Izabelle skulle sjunga ihop och ja... enades om I Got You Babe med Sonny & Cher. (Jag var Sonny så jag sjöng med någon konstig bred nasal röst... det är svårt att undvika, man måste ju ta till sig rollen, tycker jag!)

Trots stor risk att låta klyschig så vill jag bara säga att jag totalälskar den låten. Finns det någon bättre kärlekslåt?! (Ja, såklart, men inte just ikväll.) Och när vi stod där och sjöng så kom jag att tänka på den eminenta (och fruktansvärt komiska) videon då Rolling Stones mimar till låten på Ready Steady Go! Jag gissar att det är 1966.

Honey, this is for you.
Izabelle, passa på att njuta du med!

 

So let them say your hair's too long
Cause I don't care with you I can't go wrong
Then put your little hand in mine
There aint no hill or mountain we can't climb

Babe. I got you babe.

 

Haha! Senaste veckans musiklyssning visar nog alltför bra den känsla jag har i kroppen just nu. Progg, jag är kvinna, progg, progg, progg, jag är arg (typ), progg och progg. Jag känner att det är dags att kanske samla ihop svenska folket och köra ett nytt tältprojekt, men istället för att spela upp arbetarklassens historia, kanske spela upp vad för slags mångfalds- och välfärds-Sverige vi vill ha, där alla är välkomna och lika mycket värda. Synd att jag inte har sådana kontakter. Kära Sveriges artist"elit". Gör något åt det här.

 

Lugna ner mig. Lugna ner mig. Jag lugnar ner mig. Tror jag. Har fått jättebra tips idag på hur jag kan gå tillväga för att bli av med alla bubblande känslor som vill ut. Jag kände att någon snart skulle bli skadad och det kändes inte speciellt bra. Jag är inte våldsam och vill inte heller vara. Eller, jag är kanske lite våldsam, men mest mot mig själv tror jag.

 

Så. Jag lyssnar på kvinnan, Joni Mitchell. Hon lugnar ner mig. Jag ska ta en ipren för att försöka bli av med smärtan i bröstet, jag ska ta en dusch och en promenad. Sen ska jag skriva brev. Till mig själv. Det ska jag minsann!

 

Egentligen borde jag nog gå runt på stan och köpa skor men... ekonomin tillåter inte riktigt det just nu. Istället ska jag packa inför flytten om jag får någon tid över. Kanske kan rensa huvudet lite.

 

Det ringde precis på dörren. Jag öppnade inte. Undrar vem det var.

So sad about us
Sad that the news is out now
Sad, suppose we can't turn back now
Sad about us

So bad about us
Bad - never meant to break up
Bad - suppose we'll never make up
Bad about us

Apologies mean nothing
When the damage is done
But I can't switch off my loving
Like you can't switch off the sun

Veckans mest lyssnade på. En ska bort. Haha! Gissa vilken :P

Mamma lyssnar på, eller snarare, mamma satte på, på väldigt hög volym så hela kvarteret kan lyssna på, Hansons julskiva Snowed In från 1997. Namnet passar ju väldigt bra nu när snön ligger tjock på marken, hehe. Jag gillar skivan (jo det är ju jag som har köpt den...) Hittade den för 39.50 på rea på Åhléns nån gång för en massa år sedan. Sedan dess har den blivit ett uppskattat inslag i julstöket i huset. Den slutar med ett underbart medley av O Holy Night, Silent Night och O Come All Ye Faithful som nästan får huden att knottras på mig! Jag försöker också föra in Hep Stars julskiva som tradition även om den är 30 år äldre än Hansons och har liite sämre kvalitet. Den är kult and I like.

God jul på alla i all fall.

 

Det var värst vad det hade varit girl power i högtalarna den här veckan. Nu blir jag lite stolt över mig själv faktiskt. Hela översta raddan är tjejer. Najs fakiskt.

Kanske kan det ha att göra med att det var dammiddagen 2009 i onsdags... och vad passar väl bättre en sådan vecka än att belöna sig själv med kvinnliga röster i högtalarna!

Veckans mest lyssnade:

Alltså, kul att bara en bild är i färg. Kanske inte är så konstigt iof. Men ändå. Nästa vecka blir det ändring. Kan jag ju intala mig själv. Det blev en del franskt den här veckan även om det bara är Serge Gainsbourg som är med bland bilderna. Jag kanske kände mig lite fransk...

 

...and it won't wait fo me.
Älskade Stones-pojkar.

 

Jag borde varit där. Varit med då. Tycker jag själv. Damn time.
Vilket mini-problem egentligen... suck.

Det jag lyssnat mest på v. 45
Detta är inte så intressant för någon annan än mig, jag vet. Men jag tycker att sånt här är roligt att komma ihåg. Plus att jag nästan skäms över bredden på det där... Simon & Garfunkel och Slayer brevid varandra... roligt.

 

Jag sitter här vid datorn, som fungerar för en gångs skull! Kom hem från stan för en stund sedan. Jag var på systemet och köpte ut vin åt min far, den latmasken!

Egentligen borde jag kolla på mina internet-föreläsningar men jag kan inte. Min läkare ska ringa mig senare idag och jag är lite nervös. Jag skulle fått provsvar om mina lungor för tre veckor sedan men eftersom de fortfarande inte kommit så kontaktade jag lungmottagningen häromdagen. Sjuksköterskan jag fick prata med visste inte varför det tog sån tid och gav mig då en telefontid idag.
    Istället sitter jag och lyssnar på Trazan & Banarne och kikar på klipp med dem på YouTube. Smakprov: (Namnet på låten enligt videon är helt fel så jag skrev en kommentar och rättade så att den som lagt upp videon kan ändra.. å så stavade jag knepigt och skrev "och" istället för "om" och klantade mig. Skit samma, titeln blev rätt!)

Vilken härlig nostalgi-tripp jag har haft sedan igår. På bussen hem berättade Josse om när hon fyllde år en gång när hon var liten, fick den här låten i present och spelade den hela kalaset med sina kompisar, till hennes pappas stora förtret. Han var ganska irriterad på den här låten efteråt. Jag hade helt förtrångt den. Men hur kan man glömma JC-killarna som dansar (eller vad de nu gör) i köket till den här låten!? Underbart...

Tjinga tjinga tjinga...

Jag lyssnar på Tages.
Önskar att jag kunde dunka i Erik lite musikvett.

Jag har en ny kärlek.
    Nej, det har inget med att jag, efter att ha läst att Prins Harry och hans tjej hade gjort slut, sa till Erik igår att jag ville göra slut. Han tog mig inte på allvar så vi är visst fortfarande ihop. Äh, det är okej för mig ändå.
    Nej, min nya kärlek är Spotify! Vilken grej. Jag har inte orkat testa det tidigare men så hade jag fått en inbjudan av en kompis och jag bestämde mig för att, what the heck. Wow! Vilken grej. Man skriver "Waterloo" och får upp en miljon olika versioner av den som man kan lyssna på, helt gratis!
    Det enda som är dumt är att det inte fungerar att länka till last.fm vilket jag hemskt gärna vill. (Sen finns ju inte Beatles heller eftersom styrande personer och bolag aldrig kan komma överrens om vilka som har vilka rättigheter osv.. men det är ju bara Beatles... vem bryr sig :P)