Duktig och produktiv ja. Det är vad jag har varit idag. Jag har jobbat (ja faktiskt!) Tänk, jag var/är bokad fyra dagar denna veckan! Hittills. Förra veckan jobbade jag en dag. Jag fick iof säga nej till två dagar för jag mådde dåligt och sov hela dagarna. Men ändå. Fyra.
    Efter jobbet åkte jag hem och lagade mat och tittade på Star Trek. The Masterpiece Society. Vet inte hur många gånger jag sett det avsnittet. Massor i alla fall. Skit samma. Sen åkte jag i alla fall till stan för jag var tvungen att dra en sväng till banken. Betalade Kiss-biljetten till BB liksom (och sparade pengar till mig själv). Sen har jag tröttnat på att mitt gamla sketna Maestro-kort krånglar varenda gång jag drar det genom en såndär apparat så jag tänkte skaffa ett nytt. Och då är det ju likabra att skaffa sig ett VISA. Så det har jag gjort. Och internetbank. (Oj, helt fullständig sats där.. jajjamen.) Jag kommer göra av med alla mina pengar direkt. Farligt! Tur att jag har sparat en del innan då! Haha. (<---- Gaah! Horunge. Jag orkar inte ändra. Men se där. Problemet löst.)

Sen gick jag i alla fall lite på bokrean. Först till Akademibokhandeln. Jag tänkte att de väl hade mest reaböcker där så jag tog det stället först. Lite fyndade jag men jag tål inte massa folk på liten yta. Jag blir bara arg på dom när dom är ivägen och knuffas och står mitt i allt och pratar. Gah. Då skäms jag för att jag kanske också är ivägen! Jag köpte i alla fall denna skapelse för 79 spänn.

Sen var Carl-Einar Häckner på TV. Mamma ropade att det var en intervju med Kalejnar på TV och jag sprang dit för glatta livet! Han är en fin pojk. När han fick frågan vad som var hans nästa projekt svarade han "Jag ska göra en kortfilm om klamydia... för ungdomar... i Skövde." Jag skrek "VA?" Haha. Här i Skövde är vi lyckligt lottade om vi får Kalejnar att informera oss om klamydia. Haha. Sen pratade han om att han funderade mycket på att bilda familj.. om tio år kanske han hade barn? Alltså, jag gillar inte riktigt det där med att gifta sig men vill han ha mig så.. okej då liksom!

KISS!
Jävlaranamma. Jag är liten. jag har inte sett dom förut. Senast de var här var jag.. tolv? Var det 99? Haha. Koll. Men seriöst. jag är glad. Massor. Kiss kiss kiss.
Paulie - Do you love me?
Jag - Yes.
Paulie - Really love me?
Jag - YES!


Ja alltså, det är lite tråkigt att det inte är originaluppsättning. Men, jag tänkte såhär. Eric Singer gillar jag ju (även fast jag redan sett honom ett par gånger fast med Alice Cooper) och Ace Frehley kommer ju ändå till SRF! Så jag kan nog stå ut med Tommy Thayer på Kisskonserten ändå.. om jag vet att jag ändå ska se Ace om några dagar. :D
Bra va!?

http://www.wasasandwich.se/index.html?ID=39446

Jag var lite halvseriös ett tag faktiskt. Ända tills man skulle namnge grejen. Det var två olika lökar i. Jag gillar löksmak. Namn? "Schyssta lökar".
(Jag vet att det stavas "juste" och inte "schysst" men "justa lökar" blev konstigt.)

Gå in och rösta!

Jag gjorde det igen. Trots att jag sa att jag inte skulle. King Kong var på TV och jag totalälskade den filmen när jag var liten (den gamla versionen såklart) men grät tårar som skulle kunna fylla flera badkar varje gång. Jag minns att jag till och med hade en bild på King Kong urklippt ur TV-bilagan nånstans. Så gick den som sagt på TV i den nya versionen igår. Jag har inte sett den förut för jag har inte velat. Den gamla versionen har räckt. Men okej, jag skulle kolla tills de åkte till New York men inte längre.
    Kunde jag hålla mig? NEJ! Jag kollade såklart klart. Sen storlipade jag! Jag grät så jag trodde jag skulle torka ut. Jag visste ju att det skulle bli så redan från början! Den filmens slut skär rakt igenom mig precis som den vassaste kniv. Jävla mänsklighet, dö.
Underbara jättegorilla.

Idag var jag dessutom hos käftis. Sexhundra spänn fick jag betala för ingenting mer än smärta, lite tårar, bli uppskrämd och skitförbannad! Jag kom hem strax efter klockan ett, käkade mat och sen sov jag till klockan sex. Allting släppte väl och jag kunde vila ut. JAG HATAR TANDLÄKARE! Mitt hjärta slår som en bongotrumma med dubbeltramp och jag försöker hålla mig lugn när jag är där och inte gråta någonting. Jag är en stor flicka nu. Ändå måste de "eventuellt fixa till en lagning som de inte fått till ordentligt". Den lagningen fick jag på högstadiet. har bara haft hål två gånger i mitt liv men den lagningen har de redan vart på två gånger innan för att det inte blev bra första gången. Och nu säger de till mig att de kanske ändå inte lyckats med den och måste BORRA IGEN! Vem kan man stämma!? Jag har inte råd med det där! Jag klarar inte av att gå runt och vara livrädd och ångest-nervös i flera veckor innan! Mitt hjärta mår inte bra av det! JÄVLA TANDLÄKARE SOM INTE ENS KAN LAGA ETT JÄVLA HÅL ORDENTLIGT!

Ja. Idag var jag sur. Käftis fel.

Jag är så jäääävla full.
Jag är dock inte lika full som Carro.
Roligt.
Det är lite delvis mitt fel.Jjag bjöd henne på en halv flaska färdig Sex on the Beach. Den smakade inte Sex on the Beach men vafasen den var tvungen att drickas upp nån gång. Jag komer radera dett imorrnI know. HAHA: Alla andra har dragit till krogen och vi försrsöker få tag på n öppen Skövdepizzeria. Mycket svårt I tell you. Visst - Varda, men vi är itn 4inne i stan. Vi vill ah utkörning!! Jag är hungrig, dricker mintbaileys och saknar Lotta nått fruktansvärt.
Jag saknar Joniboi också. Jag älskar många människor och det jag är mest rädd för är att de kanske inte vet det. Jag är mycket dålig på att ringa och berätta sånt. Om jag orkar göra det imorrn så har jag ett par pers på min lista.

Jag har druckit alldeles för mycket idag och jag hoppas att folk fattar vad jag skriver. Och visst, det kanm vara fyllesnack men jag hoppas att så många som möjligt tar åt sig.

Jag älskar dig.

Min hals svider och mina ögon är suddiga.
Jag tror inte att jag varit så här ledsen på väldigt länge.

När jag åkte till jobbet idag gick Herr Kristdemokrat på. (Fd kommunalråd här). Jag lyssnade på Alice Cooper och undrade om Herr Kristdemokrat ansåg att han var satanist. Var jätteintressant. Sen kom Stones. Då undrade jag om Herr Kristdemokrat tyckte att Stones var satanister. Jag funderade så mycket att jag nästan missade att gå av bussen. Vilka förutfattade meningar jag har om kristdemokrater! :P Fördomsfulla Cicci här..

Visst ser de oerhört satanistiska ut? Enligt en websida Joni skickade till mig nån gång var Beatles och Led Zeppelin men allra mest Stones upphovet till satanismen! Typ.. Nått ditåt.

Efter jobbet drog jag in till stan. Det blev en dyr dag. Jag köpte en jacka (planerat) och den var inte så fasligt dyr men sen råkade jag köpa tre par skor också. Och det var inte ens meningen! Jag skulle köpa ett par skor att ha på jobbet men jag hittade inga billiga såna jag ville ha så.. det blev tre andra pjucks.. Jösses. Mamma frågade "Vart ska du ha alla skor hade du tänkt dig?" Jag tror jag får skuva in dom under sängen. Nu har jag nog femtio par. Kanske får räkna igen. Jag måste nog rensa. 40 par kanske är lagom.. men jag kan ju inte göra mig av med tio par skor!?!? Jobbigt.

Jag föröker tänka att "nästa gång ska jag inte hjälpa". Det händer så ofta. Alldeles för många gånger. Efter varje gång kommer samma tanke upp. "Nästa gång ska jag inte ställa upp. No way. Det är samma sak jämt och inget händer. Nån gång borde man lära sig!" Jag tänker inte hålla tyst med att jag tänker sådär. Men lik förbannat egnagerar jag mig något fruktansvärt. Jag grät så mycket i söndags. Tårarna rann nerför mina kinder för någon jag älskar mådde dåligt. Såpass dåligt att hon ringde mig, vilket hon aldrig gör annars. Detta var det enda jag tänkte på i flera dagar. Jag var arg och ledsen och mådde dåligt för att hon mådde dåligt. Sen var det "inte så farligt".
    Jag fattar inte. Jag orkar inte. Jag bryr mig.. jag engagerar mig. Jag vill bara det bästa. Men det är jobbigt. Det är jobbigt att se dig ledsen gång på gång. Så jobbigt. Du är den enda som kan göra nånting åt det.
    Men, jag kommer tveklöst bry mig lika mycket lika mycket nästa gång. För, det kommer säkerligen komma fler gånger. Och jag vill inte att du ska känna att du inte kan prata med mig då. Alla mina tankar om att "jag ska låta henne fixa det själv" kommer vara som bortblåsta och jag kommer gråta lika mycket den gången och tankarna kommer gnaga i mig lika mycket som alltid. Men det är väl kanske så det ska vara. Det kanske så det är att älska någon?

Kom precis hem från min granne Fatme. Vi har jobbat ihop på Käpplunda så det var kul att det var hon och hennes man som flyttade in i huset brevid oss. Hennes ungar är helt fantastiskt söta.. men det hör inte till saken. Jag gick över till henne för att lämna tillbaka en tallrik som hon lämnade till mig full med libanesiska spenat-och-lök-piroger (vet inte om de har nått speciellt namn men de är bland det godaste som finns.) Sen fastnade jag där i ett par timmar! Haha. Vi åt glass och kikade på huset och tittade på slutet av Bilar. Kul. Jag har aldrig sett bilar svimma förut. Visste ni att de ramlar över på långsidan, där dörrarna sitter? Fruktansvärt roligt.
    Innan dess var jag på stan. Slutade tidigt idag och kände för att driva runt där. I alla fall på morgonen. Fast efter jobbet gick jag till mor och far och käkade och sen kände jag inte alls för att dra runt på stan. Var inte alls på shoppinghumör. Men det är så det ska vara. För det är då jag kommer hem med flest kassar! Ville ha ett par skor men hade hela tiden i bakhuvudet att jag precis köpt kängor för 1 200 spänn så det blev inga skor. Istället köpte jag återigen en massa grejer jag inte behöver. Fast jag behövde en ny rökelsehållare för min gamla är kass. Borde slängt den när jag insåg att den var kass (efter en minut). Istället har jag använt en gammal vas med sand i. Men ny rökelse behövde jag inte. Har typ nio förpackningar som är nästan fulla just nu. Och hårborsten behövde jag också. Detta var en såndär hårborste som är bra för långt hår. Blev kär i Carros och ville ha en själv. När jag tänker efter behövde jag nog allt jag köpte.. för jag har ju absolut inget smink innan, inga hårprodukter och vem behöver inte ett jättelitet paket med svart pasta för femtio spänn!?

En grej som är bra med att shoppa i Skövde är att jag kommer aldrig hem med några skivor. De är för dyra här. Finns bara Åhlens och ska man köpa sina skivor där ska man tappa hjärnan först, eller skicka den på semester till Bali, Jamaica eller Kanada. Skivinköpen hör till Göteborg. Eller CDON... Dessutom lyssnar jag inte på skivor nu för jag är alldeles för exalterad över att ha tillbaka all musik på datorn just nu! Jag vet att jag tjatar om det men.. JAG ÄR GLAD FÖR SJUTTSINGEN!


And girl, listen to yourself. I believe you might have made the wrong desicion. Pushing things further into the future is absolutely not the best option. It will only make things worse. If not, please tell me in what way this can ever get better.
    I love you honey. You are a pearl, placed upon a piedestal in my heart, and you can never fall from it no matter how much you shiver. I HATE to see you feel bad although I do way too often. My heart is breaking down. I know it brakes yours as well. Some day it will not be able to mend again. I don't know what to do any more. I don't know how to help, or even how to be there for you.

Jag sitter här med världens dataskärm framför mig. Känns det som. Jag har suttit vid en skitliten skärm och kisat på alla ihoptryckta sidor.. Den gamla vanliga känns alldeles för stor nu, så att jag inte hinner svepa med ögonen över hela skärmen innan jag bläddrat vidare. Datorn verkar dessutom fungera nu utan problem! (Det gjorde den inte förra gången jag fick hem den..) Men det viktiga är att mina bilder och min musik är tillbaka! Ingen mer Last.fm-radio på ett tag, även om den varit mig trogen och hjälpsam. Nu ska jag rota bland mitt knepiga bös som finns här. Det mesta tack vare Osse (Sweden Rock - Oscar).. Eller ja, det knepiga är i alla fall tack vare den mannen!

Suck.
    Jag skulle sovit hos Anna och Carro. För hade jag gjort det hade det aldrig behövt hända. Det hände, det där som inte får hända. Jag får ju inte finnas, synas eller existera. Men nu existerade jag. På en buss dessutom. Jag och B diskuterade det där. På stan kan man ju gömma sig, hur löjligt det än är att hoppa in bakom en pelare. Fast jag tänker inte göra det. Nått så otroligt dumt. Men på bussen kan man ju inte komma undan. Vi var på samma buss och jag kunde ju inte bara strunta i att ta sista bussen bara för att han gick på. Han i vars universom jag skall raderas ut. Det funkar inte. Nån gång springer man faktiskt på varandra när man bor i en såpass liten stad som detta är.
    Jag blir arg för att jag har skuldkänslor. Jättearg. Jag ska också få finnas. Nått så dumt. Jag tänker finnas i allra högsta grad och jag tänker befinna mig vart jag vill om det så är på bussen, på stan, i skolan eller i min säng. Ingen har rätt att vilja att jag inte ska finnas. Jag kan inte gömma mig.
    Nu ska jag kasta bort mina skuldkänslor och jag pratar med vem fan jag vill och umgås med vem fan jag vill också. Isolera mig kommer jag inte göra för din skull. Jag finns här. Och kommer alltid finnas, även om jag dör. Försök inte radera mig för jag tror inte det funkar. Skulle kännas bättre om jag fick finnas till. Och varför ska jag ha skuldkänslor för nånting jag egentligen verkligen inte ska ha det för? Ärsch.

Mitt golv är fullt med skräp. Eller, skräp och skräp.. det är snarare sånt jag vill spara men vet att jag aldrig kommer använda/titta på/ha nytta av. Bland annat var det en massa skolarbete. Gamla bilder farmkallade i mörkerrummet, gamla illustrationer och diverse annonser från grafiskböset. En massa potentiella paper-face-bilder fanns också. Ifall jag skulle vilja göra en till liksom. Haha.
    Dessutom hittade jag "Gert". Är det någon som kommer ihåg honom? Gert som skulle spela basket, kastade bollen mot korgen, missade och blev så ledsen att han hängde sig i korgen? Gert är absolut det jag är mest stolt över från skoltiden. Den är verkligen den största påminnelsen om hur jag mådde under gymnasiet. Jättebra. Verkligen. Vet inte om det har blivit bättre efteråt men jag tror det. Det känns så. Det känns inte så himla hopplöst längre i alla fall.
    Jag tror att jag ska återgå till det katastrofområde som mitt golv just nu är och lyssna på The Wall för femtioelfte gången. AAAAAAAAAAAAJVE become comfortably numb.

Dessutom måste jag fan göra nått åt mitt hår. Jag klippte mig för en månad sedan utan att veta vad jag ville göra med det så det blev ingen förändring alls. Jag känner mig tråkig.

Regnet sprutar ner ifrån himlen.
     Jag tittar ut genom fönstret klockan halv nio och ser grått plaskväder, skakar på huvudet och hoppar i säng igen, lycklig att de inte ringde in mig på morgonen en tredje dag på raken. Sedan sover jag till kvart över tolv och får smått ångest för att det blev så länge.. skulle ju bara sova nån halvtimme eller nått. När ska jag lära mig att jag inte kan planera sånt utan att sätta nått alarm!?
    Sedan dess har jag i alla fall städat bort en massa bös som låg slängt över hela huset. Nu tänkte jag organisera om lite - lägga i skräp (som inte är tillräckligt skräpigt för att slängas) i lådor. Men först ska jag ge mig på min garderob. Jag har en garderob och två byråer med massa kläder. Förra året var jag tvungen att sno en extra garderob för päronen för att få plats med allt. Och hela tiden köper jag mer grejer som jag bara använder en gång. Herre gud jag har blivit en såndär som bara använder kläderna en gång om jag inte favoriserar dom!!" Sån skulle jag ju aldrig bli. Attans.
    Vi får väl se hur mycket jag har hjärta att rensa bort. Många grejer har överlevt flera rensningar med tanken att "jag kanske kommer använda den nån gång" utan att det har hänt. Kanske är dags nu. Separationsångest.

Kom bara ihåg att skaka, spruta och torka av!

Det finns typ fyra personer med mitt namn i Sverige enligt Eniro.se.
(Eller okej, det finns fler men de hade nått annat förnamn och jag kan inte med säkerhet säga vad tilltalsnamnet är.)
    En av dom ska nödvändigtvis bo två mil ifrån mig. Denna person fick även barn häromdagen och hamnade i SLA - min tidning. Pappa utbrast imorse "Men Cecilia, du har fått barn!" "Jaså det visste inte jag" svarade jag. Sen tänkte jag inte mer på det.
    På jobbet idag kom det en person som jobbade på Käpplunda förut men som tillfälligt bytt arbetsplats och hälsade på. Vi har inte setts sedan september. Hon frågade om jag hade fått barn. "Inte vad jag vet" svarade jag, "men tack ändå!" (Som att jag skulle vara tillbaka på jobbet typ fem dagar efter?!) Haha.
    När mamma kom hem berättade hon att en massa gamla arbetskamrater till henne hade ringt och sagt att de diskuterat henne under fikarasten. "Öhm, jaha" svarade mamma och anade vart det var påväg. "Jo, vi såg ju Cecilias namn i tidningen idag och vi bara undrade om du hade blivit mormor!" Mamma sade att "Ja hon gick till jobbet imorse så jag tror inte det!"

Det jag inte fattar är varför ingen bara kollade på bilden och såg att det faktiskt inte var jag!?

Idag städade jag hos ett par på jobbet.
Deras spegel var riktigt skitig så jag tänkte att jag skulle leta upp fönsterputsmedel.
Jag rotade lite, hittade en flaska och läste på den.

SKAKA
SPRUTA
TORKA AV

stod det på den.
Jag trodde jag skulle dö. Den stackars tanten var hemma och jag vågade inte asgarva så högt som min kropp ville eftersom hon utan tvekan skulle undra vad jag höll på med. Jag fnissade till, svalde skrattet och efter en lång stunds undertryckt skratt fick jag sätta mig ner för jag kunde knappt stå.

Vilken slogan.