Wonderful Radio London
Sådär. Nu var det avklarat. Joni och jag har beställt oss en Londonresa!! :D
Surfade runt förut och läste lite om hotellet vi ska bo på. Det ligger tydligen skitbra, precis mellan Paddington Station och Hyde Park (ja, "Hyde Park" klingar fint i mina öron för jag tänker bara på Rolling Stones konsert där 1969.) Däremot fick inte servicen så bra betyg.. och någon hade hittat bed bugs under madrassen i sitt första rum, klagade, fick ett nytt rum och det var likadant där. Kändes äckligt. Hoppas vi slipper det.. fast jag tänker fan kolla ordentligt innan jag lägger mig i den sängen! Annars kanske vi kan fråga om vi får sova hos her majesty the queen.. Det går säkert.
8 maj drar vi i alla fall. Ska bli så kul! Fasen vad jag är glad idag att vi har beställt! :)
Förresten lunchade jag med Carro (och Lennart) idag. Ungen (Carro) har klippt sig. En pannlugg! Å hon var skitsnygg i det. Jag blev så avundsjuk och alla tankar på mitt hår dök upp igen. Ibland önskar jag att jag slapp håret men kan samtidigt inte förneka min besatthet av HÅR! Det är ju så vackert! Gosh. Haha.
Vi gick en stund på marknaden, köpte fudge, sprang in till Record där jag köpte té, sprang vidare till Hälsohörnan där vi inhandlade rökelse och ett stycke drömfångare. Hoppade sedan in på Mangos och hejade på lill-Becka, sprang därifrån till en buss och sen hookade jag upp med Joni och resten vet ni. Öh. Åh.. så intressant.
Surfade runt förut och läste lite om hotellet vi ska bo på. Det ligger tydligen skitbra, precis mellan Paddington Station och Hyde Park (ja, "Hyde Park" klingar fint i mina öron för jag tänker bara på Rolling Stones konsert där 1969.) Däremot fick inte servicen så bra betyg.. och någon hade hittat bed bugs under madrassen i sitt första rum, klagade, fick ett nytt rum och det var likadant där. Kändes äckligt. Hoppas vi slipper det.. fast jag tänker fan kolla ordentligt innan jag lägger mig i den sängen! Annars kanske vi kan fråga om vi får sova hos her majesty the queen.. Det går säkert.
8 maj drar vi i alla fall. Ska bli så kul! Fasen vad jag är glad idag att vi har beställt! :)
Förresten lunchade jag med Carro (och Lennart) idag. Ungen (Carro) har klippt sig. En pannlugg! Å hon var skitsnygg i det. Jag blev så avundsjuk och alla tankar på mitt hår dök upp igen. Ibland önskar jag att jag slapp håret men kan samtidigt inte förneka min besatthet av HÅR! Det är ju så vackert! Gosh. Haha.
Vi gick en stund på marknaden, köpte fudge, sprang in till Record där jag köpte té, sprang vidare till Hälsohörnan där vi inhandlade rökelse och ett stycke drömfångare. Hoppade sedan in på Mangos och hejade på lill-Becka, sprang därifrån till en buss och sen hookade jag upp med Joni och resten vet ni. Öh. Åh.. så intressant.
Dagen då Göteborg blev osäkert
Så vad dagen över. Vi fick åka hem igen när mamma fick ont i sina fötter! :D Nej, jag var faktiskt nöjd med dagen och hon likaså. Vi käkade på ett ställe jag alltid har tänkt att jag ska testa men det har inte blivit så att jag har gått dit. Det var gott. Som fan. Ska absolut käka där igen. Dessutom gjorde jag en massa fynd. Det kändes som att jag handlade hur mycket som helst men när jag tittade sen vad summan av alltihop blev så var det 666 kronor! Jag skämtar inte. Det var faktiskt rätt kul. Tänkte att jag kanske skulle dö på vägen hem eller nått.
Dagens fynd var i alla fall utan tvekan dessa skönheter:
Hittade dom på KappAhl! 149 spänn kostade de. Visst, de är stenhårda och av dålig kvalitet men fungerar utmärkt som festivalskor. Dessutom tror jag de mjukar upp sig lite. Anyway, när jag stod i kö till kassan och precis skulle komma längst fram kom mamma springande med en liten lapp. 25% rabatt på valfritt damplagg. Priset för skorna slutade på ynka 112 kronor. Det tycker jag var ett bra pris! :D Då gör det liksom inget att de är hårda, dåligt limmade och aningen stora.. men vad gör man när 37 är för små och 38 är för stora? Man köper sulor och lägger i! :)
Dagens fynd var i alla fall utan tvekan dessa skönheter:
Planer för mig och mor min
Imorrn drar jag och modern till Göteborg på shoppingdag!
Det är jag som tvingar med mor min. Hon har jobbat och slitit som ett djur hela hösten och hela vintern. När hon väl kommit hem sent på kvällarna har hon gått runt som en zombie och varit alldeles snurrig i huvet, knappt kontaktbar. Så nu tvingar jag henne att ta en paus och åka med mig och shoppa. Hoppas hon tycker det ska bli kul. Jag gjorde så förra hösten också när mamma var som tröttast.. då var det uppskattat i alla fall så jag hoppas på en trevlig dag i ett minusgradigt Göteborg imorrn!
Nighty night
Det är jag som tvingar med mor min. Hon har jobbat och slitit som ett djur hela hösten och hela vintern. När hon väl kommit hem sent på kvällarna har hon gått runt som en zombie och varit alldeles snurrig i huvet, knappt kontaktbar. Så nu tvingar jag henne att ta en paus och åka med mig och shoppa. Hoppas hon tycker det ska bli kul. Jag gjorde så förra hösten också när mamma var som tröttast.. då var det uppskattat i alla fall så jag hoppas på en trevlig dag i ett minusgradigt Göteborg imorrn!
Nighty night
Omedvetna amerikaner
Igårkväll tittade jag på Big Fish när den gick på åttan. Jävlar vilken bra film. Sen började Seven Ages of Rock på nian mitt under filmen så jag satt och kikade på båda samtidigt ett tag.. det var sådär kul men SAoR handlade om punken på 70-talet. Mest handlade det om Sex Pistols, Ramones, The Clash. Television och Patti Smith och jag kunde varkligen inte slita mig från det.
I alla fall. Efter Big Fish så började i alla fall ett program om.. tja.. olja och dess påverkan på miljön. Det var faktiskt ett Amerikanskt (!) program. De tog upp oljekonsumtionen och energibehovet i olika länder, dess ökning och att vi nu nått "oljetoppen". Nu finns det ingen återvändo, vi har utvunnit så mycket olja att jorden inte kommer kunna återhämta sig ordentligt. Hälften av all olja är borta. USAs energibehov är mer än dubbelt så stort som Europas, ändå så har vi i princip samma levnadsstandard. Det är sjukt! 2005 ökade Kina sitt energibehov med 20%. 20%!!! Så mycket har ett land aldrig ökat sitt energibehov med under ett och samma år i hela världshistorien. Fast i USA.. där har alla bilar. Är man fyra personer över 16 år i en familj, då har alla de fyra MINST varsin bil. Det är inte vilka bilar som helst heller, det är bensinslukande jävla Amerikanska bilar, SUVar och Jeepar. Så åker de överallt. Kompisen som bor 500 meter bort.. honom åker man bil till. Det värsta är ju att Sverige apar ju efter som om vi vore dumma i huvet. Jag blir så mörkrädd. Sen hade de med uttalanden från först George Bush den äldre och jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig.. sen var hans son med och då blev jag så förbannad att jag fick gå å borsta tänderna. Jag ville bara skrika.
Det värsta med det här är inte att det händer. Det är det faktum att folk inte bryr sig. Jag tittar mer än gärna på såna program.. och jag behöver det inte egentligen för jag är väl medveten om vad som händer med denna jord, vad vi gör och vilka konsekvenser det får. Det är just de människorna som tittar - de som intresserar sig och de som är medvetna och de som bryr sig. De som verkligen behöver titta på såna program, de tänker antagligen "åh vad jobbigt" eller "inte såndär skit nu igen" och så byter de kanal. Så egentligen är såna program helt onödiga och bortkastade eftersom de som behöver se dom, de tittar inte på sånt ändå. Det gör mig mörkrädd.
Vi måste ta hand om det fina vi har kvar.
I alla fall. Efter Big Fish så började i alla fall ett program om.. tja.. olja och dess påverkan på miljön. Det var faktiskt ett Amerikanskt (!) program. De tog upp oljekonsumtionen och energibehovet i olika länder, dess ökning och att vi nu nått "oljetoppen". Nu finns det ingen återvändo, vi har utvunnit så mycket olja att jorden inte kommer kunna återhämta sig ordentligt. Hälften av all olja är borta. USAs energibehov är mer än dubbelt så stort som Europas, ändå så har vi i princip samma levnadsstandard. Det är sjukt! 2005 ökade Kina sitt energibehov med 20%. 20%!!! Så mycket har ett land aldrig ökat sitt energibehov med under ett och samma år i hela världshistorien. Fast i USA.. där har alla bilar. Är man fyra personer över 16 år i en familj, då har alla de fyra MINST varsin bil. Det är inte vilka bilar som helst heller, det är bensinslukande jävla Amerikanska bilar, SUVar och Jeepar. Så åker de överallt. Kompisen som bor 500 meter bort.. honom åker man bil till. Det värsta är ju att Sverige apar ju efter som om vi vore dumma i huvet. Jag blir så mörkrädd. Sen hade de med uttalanden från först George Bush den äldre och jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig.. sen var hans son med och då blev jag så förbannad att jag fick gå å borsta tänderna. Jag ville bara skrika.
Det värsta med det här är inte att det händer. Det är det faktum att folk inte bryr sig. Jag tittar mer än gärna på såna program.. och jag behöver det inte egentligen för jag är väl medveten om vad som händer med denna jord, vad vi gör och vilka konsekvenser det får. Det är just de människorna som tittar - de som intresserar sig och de som är medvetna och de som bryr sig. De som verkligen behöver titta på såna program, de tänker antagligen "åh vad jobbigt" eller "inte såndär skit nu igen" och så byter de kanal. Så egentligen är såna program helt onödiga och bortkastade eftersom de som behöver se dom, de tittar inte på sånt ändå. Det gör mig mörkrädd.
Vi måste ta hand om det fina vi har kvar.
Kort på kort
Jag sitter och leker lite med det här kort på kort som man kan skaffa till sitt visakort.
Problemet är bara det att jag skulle känna mig sååå mobbad om jag betalade 100 spänn för att ha några gamla gubbar på mitt visa. Visst, det är inte vilka gubbar som helst, det måste jag ju erkänna. Men ändå. Mobbat. Fast så fint! Äh. Vi får se.
Problemet är bara det att jag skulle känna mig sååå mobbad om jag betalade 100 spänn för att ha några gamla gubbar på mitt visa. Visst, det är inte vilka gubbar som helst, det måste jag ju erkänna. Men ändå. Mobbat. Fast så fint! Äh. Vi får se.
Vackra pojkar, vackra män
Jag sitter och tittar på trailern till Shine a Light. Detta lilla parti, då pojkarna mina går ut ur hissen, har jag sett sisådär en miljon gånger. Kan inte sluta. Det är som en drog. Varenda gång jag ser detta smälter hjärnan bort totalt på mig och hjärtat exploderar med enorm kraft. Vackrare får man leta efter. Mannen med det stora leendet. Vilken man.
Hejdå Charlie som gömmer sig bakom Micks rygg. Mina män. My men.
Morr...
Morr...
Kladdigt, igen.
Det är återigen dags för dagens visdom.
Eller, det kanske inte är så mycket av en visdom egentligen.. det är mer en förklaring på vad jag har gjort och det ska väl mest verka som avskräckande exempel för andra.
Eller, det kanske inte är så mycket av en visdom egentligen.. det är mer en förklaring på vad jag har gjort och det ska väl mest verka som avskräckande exempel för andra.
Hör nu på go vänner så ska jag för er berätta
vad den tösen gjorde, det är nån timme sen
men ännu lever minnet kvar i kökets alla möbler
Södra Ryd i Skövde, det var den tösens hem
vad den tösen gjorde, det är nån timme sen
men ännu lever minnet kvar i kökets alla möbler
Södra Ryd i Skövde, det var den tösens hem
Jag tog ett 1½ liters juicepaket ur kylskåpet, skruvade av locket och skakade.
Jag tror att det kan ha varit fel ordning.
Jag tror att det kan ha varit fel ordning.
Ogden's Nut Gone Flake
Jahapp.
Nu sitter jag här och lyssnar på Small Faces. Why? Jo jag ringde och sjukanmälde mig i morse. Var vaken halva natten och mådde apkasst. Jag fattar inte, det kändes så bra i gårkväll hos Johanna. Jag kunde tillåmed äta maten och allt. Fast imorrn ska jag i alla fall jobba för nu mår jag bra igen (känns det som) och är alldeles rastlös. Vad kan man hitta på när man är hemma? Kan ju inte direkt åka in till stan.. om man träffar nån som vet att man är sjuk. Dessutom förlorar jag ju pengar när jag inte jobbar och nu ska här sparas på slantarna. Ett eller två stycke festivalbiljett ska betalas och en Londonresa jag med hela mitt hjärta önskar blir av. London. :)
When Stan looks up in the sky and sees only half the moon, he sets out on a quest to search for the missing half. Along the way he saves a fly from starvation, and in gratitude the insect tells him of someone who can answer his question and also tell him the philosophy of life itself. With his magic power Stan intones, "If all the flies were one fly, what a great enormous fly-follolloper that would bold," and the fly grows to gigantic proportions. Seated on the giant fly's back Stan takes a psychedelic journey to the cave of Mad John the hermit, who explains that the moon's disappearance is only temporary, and demonstrates by pointing out that Stan has spent so long on his quest that the moon is now full again. He then sings Stan a cheerful song about the meaning of life.
Älska. Älska. Älska. Världens näst bästa skiva.
Nu sitter jag här och lyssnar på Small Faces. Why? Jo jag ringde och sjukanmälde mig i morse. Var vaken halva natten och mådde apkasst. Jag fattar inte, det kändes så bra i gårkväll hos Johanna. Jag kunde tillåmed äta maten och allt. Fast imorrn ska jag i alla fall jobba för nu mår jag bra igen (känns det som) och är alldeles rastlös. Vad kan man hitta på när man är hemma? Kan ju inte direkt åka in till stan.. om man träffar nån som vet att man är sjuk. Dessutom förlorar jag ju pengar när jag inte jobbar och nu ska här sparas på slantarna. Ett eller två stycke festivalbiljett ska betalas och en Londonresa jag med hela mitt hjärta önskar blir av. London. :)
When Stan looks up in the sky and sees only half the moon, he sets out on a quest to search for the missing half. Along the way he saves a fly from starvation, and in gratitude the insect tells him of someone who can answer his question and also tell him the philosophy of life itself. With his magic power Stan intones, "If all the flies were one fly, what a great enormous fly-follolloper that would bold," and the fly grows to gigantic proportions. Seated on the giant fly's back Stan takes a psychedelic journey to the cave of Mad John the hermit, who explains that the moon's disappearance is only temporary, and demonstrates by pointing out that Stan has spent so long on his quest that the moon is now full again. He then sings Stan a cheerful song about the meaning of life.
Älska. Älska. Älska. Världens näst bästa skiva.
Klassträffen
Jahapp. Lördagskvällens bild då (från Bogrens hemsida.) Martina, Linn, Tommy, Toni, jag, en mosad Matilda, Marcus och Henke (nej alla är inte med på bilden.) "Klassåterträffen" var väl helt okej, Det var faktiskt rätt skoj att träffa det gamla folket igen.. även om vi var långt ifrån alla. Sju killar (tror jag) och fem tjejer (plus en som kom senare) var väl kanske hälften av alla men.. det räckte absolut. Vi hade i alla fall inte fått plats hemma i Matildas lägenhet innan om vi vart en enda person till :P
Jag mådde i alla fall skitkasst. Hade feber (ja jag kunde inte låta bli att kolla..) och mådde illa :S Men jag försökte vara trevlig så gott det gick i alla fall även om det var svårt när vissa personer frågade ca hundra gånger om jag inte skulle med in på Bogrens och shejka loss. "Nej nej, jag vill inte. Nej jag orkar inte. Nej men seriöst, jag orkar verkligen inte. Hallå, jag har feber, jag orkar inte, det vore skitdumt!" Och när folk inte ger sig ändå.. då tycker jag att det blir jobbigt. Fast överlag var kvällen trevlig även om jag åkte hem rätt tidigt. Det får man göra ibland. I alla fall om man varit uppe och spytt halva natten innan. För att citera Oscar: "Du ser ju likadan ut på alla kort". Ja, det gör jag faktiskt men det var för att jag försökte hålla masken! Fler bilder kommer sen när bilddagboken torkat till.
Jag mådde i alla fall skitkasst. Hade feber (ja jag kunde inte låta bli att kolla..) och mådde illa :S Men jag försökte vara trevlig så gott det gick i alla fall även om det var svårt när vissa personer frågade ca hundra gånger om jag inte skulle med in på Bogrens och shejka loss. "Nej nej, jag vill inte. Nej jag orkar inte. Nej men seriöst, jag orkar verkligen inte. Hallå, jag har feber, jag orkar inte, det vore skitdumt!" Och när folk inte ger sig ändå.. då tycker jag att det blir jobbigt. Fast överlag var kvällen trevlig även om jag åkte hem rätt tidigt. Det får man göra ibland. I alla fall om man varit uppe och spytt halva natten innan. För att citera Oscar: "Du ser ju likadan ut på alla kort". Ja, det gör jag faktiskt men det var för att jag försökte hålla masken! Fler bilder kommer sen när bilddagboken torkat till.
Maskerad på kåren
En docka, en vampyr och en fé-prinsessa på maskerad.
(Vi var väldigt vita ja. En ovanlig syn!)
Det roligaste var faktiskt att klä ut sig. Sen var det ganska.. sådär. Kul att träffa Madde igen. Det är många från gymnasiet man aldrig pratar med längre och det är ganska tråkigt. Fast ikväll ska jag på nån.. återföreningsfest med gamla klasskompisarna från högstadiet och jag hoppas det blir skoj. Synd bara att jag mår så jäkla pissigt. Hoppas att jag inte åkt på nått. Mamma sade att jag såg febrig ut men jag vill inte kolla för, får jag veta att jag har feber, då blir jag bara ännu sjukare.
Will you let me be the princess of your kingdom? Eller.. the Klingon Empire helst. Det skulle inte sitta fel. Morr.
Will you let me be the princess of your kingdom? Eller.. the Klingon Empire helst. Det skulle inte sitta fel. Morr.
Kladdig visdom
Dagens visdom:
"Måla aldrig naglarna samtidigt som du lyssnar på hell Bent for Leather med Judas Preist."
Det kan också varit så att mina naglar verkligen protesterade mot att få rosa färg på sig.. de är inte vana vid det. Det är i alla fall nagellack överallt nu. Skitsnyggt.
Maskerad ikväl, tjohej!
"Måla aldrig naglarna samtidigt som du lyssnar på hell Bent for Leather med Judas Preist."
Det kan också varit så att mina naglar verkligen protesterade mot att få rosa färg på sig.. de är inte vana vid det. Det är i alla fall nagellack överallt nu. Skitsnyggt.
Maskerad ikväl, tjohej!
Fest i val prob lem
Jag har problem.
Det är så här va, att nu är sommaren påväg hit med stormsteg. Om vi räknar bort det faktum att sista anmälningsdagen till studera.nu är om en månad så tänker jag bara på festivaler. Jag har planerat ända sedan december att köpa biljett till Sweden Rock. Priest liskom. Och Ace Frehley och Hanoi Rocks (ja jag vill se dom.. och ja jag har skivor med dom. Sådeså. Glam glam.) Sebastian Bach känner jag att jag måste ge en ny chans. Han kanske bara hade en dålig dag? Tror inte det iof.. men man vet aldrig. Sabaton blev jag kär i förra året så dom kan jag inte missa, Mustasch missade jag på förra SRF jag var på så nu ska jag fanimej se dom. The Blues Band vill jag absolut se och.. ja listan kan göras längre.
Sen vill jag ju på Peace and Love. Fyyy vilken bra lineup. Alla artister är ju dessutom inte klara än! Många av de som kommer har jag redan sett men ändå. Caesars! Dör lite inombords om jag missar dom igen. De skulle ju till PnL 05 och jag hade biljett. Sen ställde de in. Jag blev lite ledsen om man säger så. I år då, jo Hanoi Rocks och Mustasch kommer till PnL också. Stefan Sundström vill jag se igen, trots att dte är.. ehm.. fjärde gången? Nationalteatern blir femte eller sjätte gången jag ser men gärna för mig. Kan inte få nog. W.A.S.P, In Flames, Opeth, Hellacopters, Entombed, The Haunted.. Jag mår dåligt. 2005 gick jag på både SRF och PnL men då var biljetterna till båda festivalerna betydligt billigare.. och nu ska jag ju jobba under drygt halva sommaren och jag tror det kommer vara svårt att få så mycket ledigt.
Jag vill ju inte missa Priest. Jag älskar de pojkarna. Fast jag har redan sett dem en gång.. och Caesars har jag ju aldrig sett och jag har lyssnat på dem betydligt längre. Eller.. lite i alla fall. Detta får mig att få ont i magen. Egentligen är det ju inte ens så viktigt men.. det har med mitt välbefinnande att göra! Haha.
Judas Priest, Ace Frehley, Hanoi Rocks, Sabaton
Caesars. Nationalteatern, Stefan Sundström, The Hellacopters
Det är så här va, att nu är sommaren påväg hit med stormsteg. Om vi räknar bort det faktum att sista anmälningsdagen till studera.nu är om en månad så tänker jag bara på festivaler. Jag har planerat ända sedan december att köpa biljett till Sweden Rock. Priest liskom. Och Ace Frehley och Hanoi Rocks (ja jag vill se dom.. och ja jag har skivor med dom. Sådeså. Glam glam.) Sebastian Bach känner jag att jag måste ge en ny chans. Han kanske bara hade en dålig dag? Tror inte det iof.. men man vet aldrig. Sabaton blev jag kär i förra året så dom kan jag inte missa, Mustasch missade jag på förra SRF jag var på så nu ska jag fanimej se dom. The Blues Band vill jag absolut se och.. ja listan kan göras längre.
Sen vill jag ju på Peace and Love. Fyyy vilken bra lineup. Alla artister är ju dessutom inte klara än! Många av de som kommer har jag redan sett men ändå. Caesars! Dör lite inombords om jag missar dom igen. De skulle ju till PnL 05 och jag hade biljett. Sen ställde de in. Jag blev lite ledsen om man säger så. I år då, jo Hanoi Rocks och Mustasch kommer till PnL också. Stefan Sundström vill jag se igen, trots att dte är.. ehm.. fjärde gången? Nationalteatern blir femte eller sjätte gången jag ser men gärna för mig. Kan inte få nog. W.A.S.P, In Flames, Opeth, Hellacopters, Entombed, The Haunted.. Jag mår dåligt. 2005 gick jag på både SRF och PnL men då var biljetterna till båda festivalerna betydligt billigare.. och nu ska jag ju jobba under drygt halva sommaren och jag tror det kommer vara svårt att få så mycket ledigt.
Jag vill ju inte missa Priest. Jag älskar de pojkarna. Fast jag har redan sett dem en gång.. och Caesars har jag ju aldrig sett och jag har lyssnat på dem betydligt längre. Eller.. lite i alla fall. Detta får mig att få ont i magen. Egentligen är det ju inte ens så viktigt men.. det har med mitt välbefinnande att göra! Haha.
Judas Priest, Ace Frehley, Hanoi Rocks, Sabaton
Caesars. Nationalteatern, Stefan Sundström, The Hellacopters
Hjälp. Skänk mig pengar och tid.
Då var det stängt
Mhm. typiskt Cicci-inlägg på g här. Jag kommer vara arg, jag kommer klaga och jag kommer att ha shoppat. Inga skor dock.
Jag fattar att det är tråkigt att höra om mitt jobb hela tiden så jag ska inte prata så mycket om det. Fast jag tänker säga att jag nu jobbat fem dagar på raken och att det var ett jävla tag sedan. Tre utav dessa var akuta bokningar som jag fick kasta mig iväg till och en var bokad i förväg. Den sista fick jag som resultat av den första akuta bokningen. Det känns bra. Fast de två senaste dagarna har jag blivit väckt på morgonen av att telefonen ringt och de behövt mig. Okej. Jag har tjugo minuter på mig att klä på mig, göra iordning mat att ha med, äta frukost, borsta tänderna, fixa iordning kläder att ha med, få på mig skor, jacka, vantar och halsduk och springa iväg till bussen. Från att jag sätter mig på bussen kan jag knappt påverka något. Det tar en halvtimme för mig att komma till jobbet från att jag sätter mig i bussen. Så ja, det är ganska stressigt. Kommer jag försent förstör jag hela morgonarbetet. Jag kommer alltid för sent. Jag hatar att bli inringd på morgonen. Sen vägs det iof ofta upp av det faktum att alla är otrooligt tacksamma när jag kommer dit. (Det blev ganska mycket om jobb ändå. Fan.)
Efter jobbet drog jag till mamma och käkade. Pappa är borta på resa i flera dagar och jag täntke att mamma kanske ville ha lite sällskap på jobbet. När jag hade ätit färdigt satte jag mig i en kontorsstol och.. somnade. Rakt upp och ner. Jag har ju knappt sovit nått på flera dagar nu. Jag vaknade av att jag själv mumlade nånting och hade skitont i nacken. Inte så kul. Sen fick jag sms av Carro som var på högskolan och pluggade. Jag tänkte att jag kan ju passa på att hämta mina tentor som jag undvikit att hämta i snart tre månader, så kunde vi ju ses! Jag går ut i blåsten och ösregnet med mitt paraply och är oerhört tacksam över att jag tog kängor på mig och inte converse som jag tänkte först. Jag hade blivit dyngsur. Hammerfall dånar i mina öron och det håller mig varm, för jag går hela tiden med ett undertryckt skratt i bröstet. När jag efter en kvart/tjugo minuter nånting kommer fram till tentautlämningen sitter det en lapp på dörren. "Onsdag 12 mars - stängt. VI ÄR PÅ TJÄNSTERESA." Jag bara gapar. WHAT!? Jag undvek stället i tre månader och när jag äntligen bestämt mig för att hämta ut skiten så är det stängt!
Sen mötte jag Carro i alla fall och vi gick till stan för att dricka kaffe. "Jag måste till HM först." Vi går till HM. Jag köpte en svart tröja jag spanat in.. jag har en likadan grön.. som skulle vara svart.. men som är grön! Ahja. "Häng med till Åhléns också." Carro köper hårfärg.. "Vänta jag måste ta ut pengar." Jag hämtar ut lite papper ur en automat och vi vänder oss om och blickar rakt in i.. Systembolaget. "Öööööl" får Carro ur sig. Vi köper öl. Plötsligt var klockan jättemycket och kaffet var helt bortglömt. Men jag fick en tröja, handkräm och öl.. och en explorer. Måste blanda till min blåa korv någon dag. Jag kommer dö av förgiftning men skit samma.
Väl hemma festade jag och mamma loss med blåbärskräm nu när pappa inte är hemma. Båda var förvånade när det var jättemycket kvar. Sen kom vi på att det saknades en person.. som äter.. en del. Så.. Greys ikväll. Fast jag får väl kolla själv för mamma ska kolla på Top Model. Hon är så.. tjejig va! Haha. (Som att inte Greys är tjejigt.. okej då.)
Jag fattar att det är tråkigt att höra om mitt jobb hela tiden så jag ska inte prata så mycket om det. Fast jag tänker säga att jag nu jobbat fem dagar på raken och att det var ett jävla tag sedan. Tre utav dessa var akuta bokningar som jag fick kasta mig iväg till och en var bokad i förväg. Den sista fick jag som resultat av den första akuta bokningen. Det känns bra. Fast de två senaste dagarna har jag blivit väckt på morgonen av att telefonen ringt och de behövt mig. Okej. Jag har tjugo minuter på mig att klä på mig, göra iordning mat att ha med, äta frukost, borsta tänderna, fixa iordning kläder att ha med, få på mig skor, jacka, vantar och halsduk och springa iväg till bussen. Från att jag sätter mig på bussen kan jag knappt påverka något. Det tar en halvtimme för mig att komma till jobbet från att jag sätter mig i bussen. Så ja, det är ganska stressigt. Kommer jag försent förstör jag hela morgonarbetet. Jag kommer alltid för sent. Jag hatar att bli inringd på morgonen. Sen vägs det iof ofta upp av det faktum att alla är otrooligt tacksamma när jag kommer dit. (Det blev ganska mycket om jobb ändå. Fan.)
Efter jobbet drog jag till mamma och käkade. Pappa är borta på resa i flera dagar och jag täntke att mamma kanske ville ha lite sällskap på jobbet. När jag hade ätit färdigt satte jag mig i en kontorsstol och.. somnade. Rakt upp och ner. Jag har ju knappt sovit nått på flera dagar nu. Jag vaknade av att jag själv mumlade nånting och hade skitont i nacken. Inte så kul. Sen fick jag sms av Carro som var på högskolan och pluggade. Jag tänkte att jag kan ju passa på att hämta mina tentor som jag undvikit att hämta i snart tre månader, så kunde vi ju ses! Jag går ut i blåsten och ösregnet med mitt paraply och är oerhört tacksam över att jag tog kängor på mig och inte converse som jag tänkte först. Jag hade blivit dyngsur. Hammerfall dånar i mina öron och det håller mig varm, för jag går hela tiden med ett undertryckt skratt i bröstet. När jag efter en kvart/tjugo minuter nånting kommer fram till tentautlämningen sitter det en lapp på dörren. "Onsdag 12 mars - stängt. VI ÄR PÅ TJÄNSTERESA." Jag bara gapar. WHAT!? Jag undvek stället i tre månader och när jag äntligen bestämt mig för att hämta ut skiten så är det stängt!
Sen mötte jag Carro i alla fall och vi gick till stan för att dricka kaffe. "Jag måste till HM först." Vi går till HM. Jag köpte en svart tröja jag spanat in.. jag har en likadan grön.. som skulle vara svart.. men som är grön! Ahja. "Häng med till Åhléns också." Carro köper hårfärg.. "Vänta jag måste ta ut pengar." Jag hämtar ut lite papper ur en automat och vi vänder oss om och blickar rakt in i.. Systembolaget. "Öööööl" får Carro ur sig. Vi köper öl. Plötsligt var klockan jättemycket och kaffet var helt bortglömt. Men jag fick en tröja, handkräm och öl.. och en explorer. Måste blanda till min blåa korv någon dag. Jag kommer dö av förgiftning men skit samma.
Väl hemma festade jag och mamma loss med blåbärskräm nu när pappa inte är hemma. Båda var förvånade när det var jättemycket kvar. Sen kom vi på att det saknades en person.. som äter.. en del. Så.. Greys ikväll. Fast jag får väl kolla själv för mamma ska kolla på Top Model. Hon är så.. tjejig va! Haha. (Som att inte Greys är tjejigt.. okej då.)
Summering av dagen. Eh. Typ.
En Carro, en svart tröja, en Kilkenny och min blåa korv.
En Carro, en svart tröja, en Kilkenny och min blåa korv.
Så det kan gå
Nu har jag den. Kiss-biljetten. Den finns hemma hos mig. Hos mig! Tänk vad den ska bli kramad och pussad på så fort jag får tid.
Idag var jag på stan en kortkort sväng och sprang på Alvin, vinkade, sprang vidare och mötte Caroline utanför Eriks kök, tog en massa pengar från henne och sprang därifrån. Jag styrde mina steg mot resecentrum och satte mig där på en obekväm soffa. Efter ett tag så åkte B nedför rulltrappan efter att ha meddelat att hon sett Cementa. Jag gav alla pengarna jag tagit från Caroline till henne och hon gav tillbaka ett kuvert. Ett värdefullt kuvert. Det innehöll två små gula papperslappar där det stod "KISS - Stockholm Stadion 30 maj" och jag blev glad.
Sen tog jag bussen hem en minut innan B tog bussen till Hentorp där hon skulle på kalas den jäkla ungen. Jag skulle hem och äta korv och makaroner. Men när jag stod i dörröppningen hemma så sa mamma "här är hon" och gav telefonen till mig. Jag fattade inget. Det visade sig vara från jobbet där en inte hade dykt upp. De behövde mig. Jag ställde gärna upp. Det blev till att slänga i mig den där korven med makaroner och åka iväg och jobba. Det gick bra. Det hände dumma saker som tog tid men.. vi kan inte råda över sånt och är man bara tre pers på kvällen åt massa massa boende så går det som det går. Så.. helt plötsligt ska jag jobba 8.5 timmar imorrn med. SKÖNT. Jag behöver verkligen jobba. Så att jag har råd med att gå på toa (kissbiljetten). Och dessutom måste en svindyr SRF-biljett betalas. Så det kan gå. Hihi.
Åh vilket värt inlägg. Verkligen.
Idag var jag på stan en kortkort sväng och sprang på Alvin, vinkade, sprang vidare och mötte Caroline utanför Eriks kök, tog en massa pengar från henne och sprang därifrån. Jag styrde mina steg mot resecentrum och satte mig där på en obekväm soffa. Efter ett tag så åkte B nedför rulltrappan efter att ha meddelat att hon sett Cementa. Jag gav alla pengarna jag tagit från Caroline till henne och hon gav tillbaka ett kuvert. Ett värdefullt kuvert. Det innehöll två små gula papperslappar där det stod "KISS - Stockholm Stadion 30 maj" och jag blev glad.
Sen tog jag bussen hem en minut innan B tog bussen till Hentorp där hon skulle på kalas den jäkla ungen. Jag skulle hem och äta korv och makaroner. Men när jag stod i dörröppningen hemma så sa mamma "här är hon" och gav telefonen till mig. Jag fattade inget. Det visade sig vara från jobbet där en inte hade dykt upp. De behövde mig. Jag ställde gärna upp. Det blev till att slänga i mig den där korven med makaroner och åka iväg och jobba. Det gick bra. Det hände dumma saker som tog tid men.. vi kan inte råda över sånt och är man bara tre pers på kvällen åt massa massa boende så går det som det går. Så.. helt plötsligt ska jag jobba 8.5 timmar imorrn med. SKÖNT. Jag behöver verkligen jobba. Så att jag har råd med att gå på toa (kissbiljetten). Och dessutom måste en svindyr SRF-biljett betalas. Så det kan gå. Hihi.
Åh vilket värt inlägg. Verkligen.
Strawberry Weed forever
Jag sitter här och lyssnar på Caesars nya skiva Strawberry Weed. Den släpps inte i handeln förrän imorrn men de har lagt upp en massa låtar på sin Myspace-sida och jag får inte nog. Det är tre år sedan de kom ut med en skiva senast. Med den skivan, Paper Tigers, kom genomnbrottet och det blev en världsturné av det hela. De blev trötta på skiten och tog ett uppehåll. Men nu släpper de sin femte skiva (om man inte räknar 39 Minutes of Bliss.. vilket jag inte gör) och den är fanimej efterlängad. Lika efterlängtad som förra gången de släppte en skiva, även då efter tre år!
Fyy vad bra det är. Längtar tills imorrn då jag kan hålla den i handen också. Soundet är liksom.. Caesars-retro. Med det menar jag att det låter mer som det gjorde innan Paper Tigers. Den lät inte alls som deras tidigare skivor och det tog ett bra tag innan jag gillade den (men när jag väl fattat galoppen tyckte jag det var det bästa de gjort.) Men detta låter som tredje skivan Love for the Streets.. och jag gillar det massor! Dubbelskiva är det dessutom. Perfekt.
Fyy vad bra det är. Längtar tills imorrn då jag kan hålla den i handen också. Soundet är liksom.. Caesars-retro. Med det menar jag att det låter mer som det gjorde innan Paper Tigers. Den lät inte alls som deras tidigare skivor och det tog ett bra tag innan jag gillade den (men när jag väl fattat galoppen tyckte jag det var det bästa de gjort.) Men detta låter som tredje skivan Love for the Streets.. och jag gillar det massor! Dubbelskiva är det dessutom. Perfekt.
Monday Monday
Jag har gjort så mycket sedan senast jag skrev. Jag har så mycket att säga. Alldeles för mycket. När det blir såhär mycket stockar det till sig i min hjärna och ingenting vill ut. Det tar för mycket energi och när det gäller såna grejer är energi oftast en bristvara. Tråkigt egentligen, för jag menar, mitt liv är ju såå jäkla intressant jämt.
Det mesta jag har att säga om helgen finns väl i min bilddagbok tror jag. Eller.. det mesta jag orkade berätta där i alla fall. Haha. Fy vilken latmask jag är.
Helgen har i alla fall mestadels bestått av liveband och öl. Två av livets allra trevligaste ingredienser. Först inflyttningsfest på fredagen som slutade på Underground där M.A.N och Syconaut spelade. På lördagen styrde Oscar, Niklas och jag kosan mot Göteborg och kikade på Danger Avenue när de spelade på Meeth's.
Det var första gången jag fick se dem. Det har stört mig nått fruktansvärt att det inte funkat NÅN ENDA GÅNG de spelat. Att jag kunde titta alltså. Det är ju kul om man känner nån i bandet att man får se dom också kanske. Den där meningen blev väldigt konstig men jag låter den vara.
Well well. Idag har jag varit ute på årets första mopedtur! Det var hur kul som helst. Dessutom var det hur kallt som helst också. Jag hade bara mina mopedhandskar på mig och de är väl inte sådär jätteisolerade direkt. Gradantalet var tre ovan noll men jag gav mig ut ändå. Jag körde till jobbet och tillbaka i princip. Det var alldeles för långt. Till slut så hade jag ingen känsel alls kvar i tummarna och jag kände inte när jag satte igång blinkersarna, inte heller när jag stängde av, så jag fick hela tiden sitta och kontrollera att ingen lampa lyste nånstans. Sen när jag kom hem kunde jag inte böja på tummarna så att öppna väskan och ta ut nyckeln för att sedan sätta den i dörren och låsa upp var en jäkla bedrift faktiskt! Sen fick jag inte av mig hjälmen heller eftersom jag inte kunde greppa nånting. Det var lite jobbigt. Efter nån halvtimme började jag få tillbaka känseln. Fy bubblan. Nästa gång jag åker ska det vara varmt.
And reds and golds and yellows were the colours in the dawn.
Det mesta jag har att säga om helgen finns väl i min bilddagbok tror jag. Eller.. det mesta jag orkade berätta där i alla fall. Haha. Fy vilken latmask jag är.
Helgen har i alla fall mestadels bestått av liveband och öl. Två av livets allra trevligaste ingredienser. Först inflyttningsfest på fredagen som slutade på Underground där M.A.N och Syconaut spelade. På lördagen styrde Oscar, Niklas och jag kosan mot Göteborg och kikade på Danger Avenue när de spelade på Meeth's.
Det var första gången jag fick se dem. Det har stört mig nått fruktansvärt att det inte funkat NÅN ENDA GÅNG de spelat. Att jag kunde titta alltså. Det är ju kul om man känner nån i bandet att man får se dom också kanske. Den där meningen blev väldigt konstig men jag låter den vara.
Well well. Idag har jag varit ute på årets första mopedtur! Det var hur kul som helst. Dessutom var det hur kallt som helst också. Jag hade bara mina mopedhandskar på mig och de är väl inte sådär jätteisolerade direkt. Gradantalet var tre ovan noll men jag gav mig ut ändå. Jag körde till jobbet och tillbaka i princip. Det var alldeles för långt. Till slut så hade jag ingen känsel alls kvar i tummarna och jag kände inte när jag satte igång blinkersarna, inte heller när jag stängde av, så jag fick hela tiden sitta och kontrollera att ingen lampa lyste nånstans. Sen när jag kom hem kunde jag inte böja på tummarna så att öppna väskan och ta ut nyckeln för att sedan sätta den i dörren och låsa upp var en jäkla bedrift faktiskt! Sen fick jag inte av mig hjälmen heller eftersom jag inte kunde greppa nånting. Det var lite jobbigt. Efter nån halvtimme började jag få tillbaka känseln. Fy bubblan. Nästa gång jag åker ska det vara varmt.
And reds and golds and yellows were the colours in the dawn.
