På tal om allt och ingenting. I lördags när Putte fyllde år drog vi igång Sing Star på 59an. Inte så vidare ovanligt men det gör inget, för fasen vad skoj det är. Jag och Izabelle skulle sjunga ihop och ja... enades om I Got You Babe med Sonny & Cher. (Jag var Sonny så jag sjöng med någon konstig bred nasal röst... det är svårt att undvika, man måste ju ta till sig rollen, tycker jag!)

Trots stor risk att låta klyschig så vill jag bara säga att jag totalälskar den låten. Finns det någon bättre kärlekslåt?! (Ja, såklart, men inte just ikväll.) Och när vi stod där och sjöng så kom jag att tänka på den eminenta (och fruktansvärt komiska) videon då Rolling Stones mimar till låten på Ready Steady Go! Jag gissar att det är 1966.

Honey, this is for you.
Izabelle, passa på att njuta du med!

 

So let them say your hair's too long
Cause I don't care with you I can't go wrong
Then put your little hand in mine
There aint no hill or mountain we can't climb

Babe. I got you babe.

 

Haha! Senaste veckans musiklyssning visar nog alltför bra den känsla jag har i kroppen just nu. Progg, jag är kvinna, progg, progg, progg, jag är arg (typ), progg och progg. Jag känner att det är dags att kanske samla ihop svenska folket och köra ett nytt tältprojekt, men istället för att spela upp arbetarklassens historia, kanske spela upp vad för slags mångfalds- och välfärds-Sverige vi vill ha, där alla är välkomna och lika mycket värda. Synd att jag inte har sådana kontakter. Kära Sveriges artist"elit". Gör något åt det här.

 

Albin gav mig en idé idag om hur jag skulle kunna göra om en bild på mig som togs på Studentkårens dag för ett par veckor sedan. Han tyckte till exempel att jag skulle göra om bilden till mer mangastuk. Jag tog idén på allt för stort allvar (eller tvärt om!) och lekte loss totalt med penslar och filter i photoshop. Resultatet blev inte det som Albin sa men det var också en idé jag övergav ganska snabbt. Resultatet blev istället till slut en ledsen rastafari-alien med svärd på ryggen. Innovativt, vetifan. Skumt, ohja.

 

(Marcus gjorde svärdet. I take no credit for that.)

 

Take a good look people. Om ni vill ha något att göra som stjäl all er tid från er men som inte ger så särskilt mycket tillbaka så ska ni läsa denna bok. När jag började läsa denna nästan 600 sidor tjocka bok kändes den lovande. Jag hängde med. Jag ansåg informationen vara viktig. Sedan hände något. Jag kan inte exakt sätta mitt finger på vad men jag är säker på att jag inte gillar det i alla fall. Har läst ca 100 sidor och det har tagit alldeles för många timmar.

Möter ni den här boken på stan - vänd om och spring det snabbaste ni kan. (Återkommer om jag ändrar åsikt.)

 

Gjorde om testet på valpejl, och svarade mer neutralt på de frågor jag inte har så väldigt stark åsikt i och valde att låta bli att svara på en fråga jag faktiskt inte bryr mig om alls. Det blev mer likt vad jag trodde att resultatet skulle bli.

 

Glöm för fan inte att rösta nu. Och rösta rätt. Rösta för medmänsklighet och hållbar utveckling. Gröna alternativ, klimatsmart politik. Alla människors lika värde, jämställdhet och lika förutsättningar. Med det menar jag inte att man själv inte ska ta ansvar över sig själv men jag anser att hjälp ska finnas för de som behöver. Alla ska med!

"You look so pretty" x femtielva.

Shit, vad jag har saknat det. I feel lucky.

På sidan valpejl.se kan man göra ett test för att se var man står på den politiska skalan. Testet består av 50 frågor och väljer man inte att få svara på frågor om de ämnen som står en närmast om hjärtat får man frågor om ALLT. Även sånt man kanske inte har någon åsikt om. Jag valde att få frågor om allt.

Då hade jag 5% högre på v än mp. (Som medlem i Grön ungdom och Miljöpartiet de gröna är det ju smått pinsamt.) Vad som är ännu mer intressant är att Feministiskt initiativ hade exakt lika många procent som mp! Haha. Jösses. Jag kanske ska omvärdera mina prioriteringar? Fast, skulle jag välja mina hjärtefrågor tror jag att resultatet skulle se lite annorlunda ut. I alla fall, det är ett kul test för dig som ännu inte bestämt vad du ska rösta på.

Val är roligt.

För någon månad sedan berättde jag för Anki att jag hade drömt om henne. I min dröm var hon en badass action-superhjälte som hjälpte mig på min väg genom ett väldigt Silent Hill-inspirerat hus. Hennes största bedrift var när hon tog sig an en råtta stor som en björn och övertalade den att låta oss passera. Inget våld behövdes, bara en jävligt cool attityd. Var någonstans var jag under tiden? Jo, jag gömde mig tillsammans med en stoor svart man inne på en sunkig gammal toalett. Vi var livrädda. Anki räddade i alla fall dagen och var coolast någonsin.

Igår kom hon fram till mig i skolan och förklarade att hon hade drömt om mig. I mitt stilla sinne hoppades jag att jag skulle ha varit en badass actionhjälte jag med. "Vad roligt!", fick jag ur mig innan Anki sa "Du var en fjäril." En fjäril. Jaha. Ja det var ju vackert i alla fall, även om det inte var så jättehäftigt. Sedan fortsatte hon med "Det kom glitter ur dig."

...

Världens sämsta natt. Vaknade ut ur mitt innan-sömn-slumrande av att det var fruktansvärt varmt. Jag vill inte öppna fönstret över sängen eftersom jag får gardinen i huvudet hela tiden om det blåser. Istället klättrar jag upp på tevebänken för att öppna mittenfönstret, som vanligtvis desstutom är enklare att öppna. Inte denna gång. Handtaget hakade ur sig på något underligt vis. Det stod rakt upp fastän fönstret var i ett läge där handtaget ska vara vågrätt. Och ingenting gick att göra åt saken. Med sömn i ögonen och yrsel i huvudet stod jag där på tevebänken och till slut på fönsterbrädet och försökte förgäves få igen fönstret. Det gick inte, handtaget hade fastnat. Efter ungefär en kvart lade jag ner och insåg mig besegrad. Jag band ett hårband mellan handtaget och fönstret brevid så att det inte skulle åka upp på vid gavel.

Klockan sex vaknar jag av att sopbilen är utanför och skränar. Jag kan inget göra åt ljudet (EFTERSOM JAG INTE KAN STÄNGA FÖNSTRET!) förutom att gå upp och hämta öronproppar. Men eftersom fönstret stått rätt rejält öppet hela natten är det sviiinkallt i lägenheten och jag vill för allt i världen inte gå ur sängen. Så jag ligger där och bara blir arg. När alarmet ringer stänger jag av det och skiter fullständigt i att gå upp.

Som tröst gav jag mig själv en shoppingtur på stan. Det resulterade i en klänning och en massa annat bös från Body Shop som jag verkligen inte behöver men som jag är väl värd. (Det var kundklubbsdag idag så jag lyckades få till en hel del klipp.) På vägen hem ramlade en äldre dam pladask framför fötterna på mig. Hon hade missat den höga trottoarkanten. Jag hjälpte henne upp och kollade så att hon inte hade skadat sig alldeles för mycket men hon verkade må bra. Hon blev dock väldigt tacksam för hjälpen. Så det var dagens goda gärning.

Nu har jag fikat. Kaffe och bulle. Ska strax sätta igång med att baka muffins tror jag. Har införskaffat ägg och bakpulver. Sen blir det besök. Ett mycket efterlängtat sådant.

Jag känner mig så jäkligt lyckligt lottad. Jag skäms nästan över att det tog så lång tid för mig att fatta det. Eller våga. Men. Nu har jag vågat. Och det känns bra. Väldigt bra.

Att vara älskad. På riktigt. Som det ska vara.