Fotokursen kräver kamera.
Lånar av pappa.
Den är enorm och jag får ont i armen och handleden.

Förklarar för pappa att jag tyckte det var så tungt att jag fick ont.
"Å då är det ändå min minsta kamera" säger han.

Jag kände mig dålig.

Veckan har varit fullspäckad. Det är dock ingenting mot vad nästa vecka kommer vara. Jag har försökt planera allt i huvudet och till slut kommit fram till att jag måste skippa en av mina föreläsningar i Skövde på onsdag för att över huvud taget kunna genomföra min presentation i Jönköping på torsdag. : ( Jag har missat tre föreläsningar i hela mitt liv, en gång på grund av migrän, en gång på grund av influensa och en gång för att min väckarklocka inte ringde. Vad jag minns. Skit samma, det känns i varje fall inte roligt. Det positiva är väl att allting kommer kännas jätteslappt efter att den här intensiva perioden är över.

Gårdagen bjöd i alla fall på en morgon då jag insåg att mina strumpor var slut. Fick ta en akut liten tvätt där på morgonen, som tur var så var båda tvättstugorna lediga. Det resulterade i alla fall i att jag kom för sent till mitt uppsatsarbete, men bara med 5-10 minuter. En kille kom 2,5 timme sent så jag var väl i ganska god tid ändå, tänker jag. Efteråt blev det en tripp med Anki till IKEA. Hon skulle köpa ett 5 dl-mått och jag en glasburk. Storshopping med andra ord! Efter att ha blivit halft påkörda och sedan dragit runt alldeles för länge styrde vi kosan mot 59an och våffelparty! Det slutade med att alla våfflor blev som pannkakor (våffelkakor) och de som inte orkade vänta på att göra våfflor gjorde pannkakor av sina som faktiskt blev mer som våfflor (paffles). Jösses.

 

Hur många karlar behövs för att göra en våffelsmet? Svaret hittar du i bilden. Själv stod jag först och gjorde våffelsmet i massor, men det var visst för svårt för killarna. ;)
(Bilden är snodd från Sumana)

Helgen var fantastisk. Eller ja. Det hände mycket, mycket som var roligt. Fredagen avnjöts i St Patricks gröna tecken. Irländsk öl och musik flödade när det blev VIP-förfest (för det var det ju!) och uppvärmning med The Plastic Paddies innan partyt begav sig vidare för bandets spelning på kårhuset Boulogner. Behöver jag nämna att jag var överdrivet grön?

Efter en trevlig bakislördag med mysteriet "Äpplet som försvann" och med en hel del timmar spenderade framför Fallout New Vegas var det dags för Jespers karaoke-/födelsedagsparty hemma hos Joni på kvällen. I present gav jag honom något jag aldrig trodde att jag skulle ge någon. Något jag inte ens trodde att jag någonsin skulle köpa - brysselkål. Jag brukar säga att det är det enda jag aldrig någonsin kommer lära mig att äta men Jesper blev jävligt nöjd så, mission accomplished. (Han ville dessutom ha "någonting som försvinner" så jag gav honom brysselkålen i en nedbrytbar påse från Bodyshop.) Jag hade verkligen världens bästa kväll som dessutom avslutades på Glädje där Joni sa det bästa på länge. "Cicci, du är en sån schlagerbög. Jag gillar det."

På söndagen jobbade jag. Jag gillar att jobba. Jag gillar gamlingarna där jag jobbar. Så, if everything else fails, då är det jag som blir en usk. Jag är ledsen över att jag inte har bilder från helgen. Jag vet att en hel del togs. Däremot har jag inte någon aning om av vem eller var de är. Äh. De närmsta två veckorna bjuder på en abnormalt stor arbetsbörda när det gäller skolarbete. Det är bara att hugga i och leva på att det kanske kommer fler såna helger när allting bara... fungerar.

Jag ska inte tjata på alldeles för mycket om händelserna i Japan, de flesta har redan koll på vad som händer där och de som inte har koll har nog inget på min blogg att göra.

MEN. Jag upplever att det till viss del har tagit fram det bästa ur folk och tyvärr även det sämsta. Det som har hänt är en enorm katastrof. En hjärtefråga för mig är det här med kärnkraft. Kärnkraft är inte hållbart, i alla fall inte som det fungerar nu. Kanske Generation 4 klarar omgivningen bättre men i dagsläget är jag inte alls positiv gentemot det sättet att framställa energi. Jag ser folk påstå att kärkraft visst är bra, att det bara är korkat att bygga kärnkraftverk på riskfyllda platser, där jordskorpan rör sig, där orkaner eller andra naturkatastrofer är vanliga. Så är det ju delvis, såklart. Däremot finns det inte så många platser kvar att bygga på sen. Det blir Sverige, Skandinavien, norra Europa, kanske norra Kanada. Vill vi verkligen packa in hundratals anläggningar här i Sverige? Jag tror inte det.

Jag ska banne mig flytta till Svalbard. Eller Jan Mayen Island som ligger mitt ute i ingenting. Jag tror att det finns någon forskningsstation där jag nog kan få plats i. Internet och dryga människor kan jag vara utan. Finns det drygisar på Jan Mayen, ja då flyttar jag vidare till en koja i en rysk urskog. Så länge det inte är i närheten av Tjernobyl kan jag nog leva på bark och rötter.