Dämit. Igår mådde jag jättedåligt på kvällen. Kände mig spyfärdig å yr i huvet. Dessutom frös jag så att jag skakade trots att jag satt invirad i ett täcke. Pappa tippade på uttröttning. Okej, jag var varit igång en massa det senaste. Flängt hit och dit, jobbat hårt och det känns som att jag aldrig är hemma. Men ändå. "Du är ung, du orkar", får jag höra hela tiden på jobbet. Jag kanske har intalat mig att det är så?
     Jag sov till halv tolv idag. Det var skönt. Har känt mig lite yr och hängig nu ikväll också. Kollade tempen. Jag hade en grad över mitt normala. Det är inte så farligt men å andra sidan kan jag tänka mig att jag hade ännu högre igår, så som jag satt och skakade.

Lite glädjande är i alla fall de två små paketen som hade hamnat i min trasiga brevlåda idag (ja, den gick sönder den natten den blev stulen så jag och mor har startat en "köp-ny-brevlåda-kampanj" för att far ska åka och köpa en ny.) Det ena var en skiva som jag sitter och lyssnar på just nu. Tori Amos. Carro är en av de personer jag känner som lyssnar på henne en massa och tjatar lite om henne ibland. Jag har knappt hört nått.. när jag tänker efter har nog de enda gångerna jag hört henne varit hemma hos Carro! Haha. Men fan, det är riktigt bra. Än så länge i alla fall. Det andra var ett PS2-spel. Herrn blev så glad när han hörde att jag gillade Spyro men blev sedan lite förskräckt när jag berättade att jag bara ägde två stycken.. varav det ena är "lånat" av en kompis lillasyster för typ.. sju-åtta år sedan. Hon har glömt det nu. Hoppas jag.
    Så jag tror att jag ska ta det lilla lugna ikväll och sätta mig framför mitt playstation en stund med världens bästa lila drake. Tack, Fröken Puma.

Gårdagen var godkänd. Jag vaknade med en inte alltför trevlig känsla i kroppen men med rätt folk och rätt aktiviteter kan mycket lindras. Fika vid Sjötorpa vad precis vad jag behövde. Hade så mycket att prata med Mikael om. Det är jobbigt när man känner sig så nära någon person och den personen är långt borta i ett annat land. Det kändes i alla fall bra efteråt. Bäst var den ca 70-nånting scoutgubben som kom och pratade med oss en stund i full scout-mundering. Han undrade om det skulle regna. Det trodde vi inte.
    In till stan. Mötte Carro på resecentrum och vi hoppade på tåget till Göteborg. Satt med några trevliga snubbar under resan som också skulle kika på Mustasch. Väl framme strövade vi runt på Liseberg en stund, käkade baguetter till underbara dansbandscovers och duckade för fågelbajs. Sedan Mustasch.
     WHOOOOOM! Jävlarimej. Satan i gatan vilken jävla drag. Nu svärt jag som en fullegubbe men skit samma. Det var fruktansvärt bra. Vi drog på efterfest på Trädgårdsföreningen med Carros vän Robban. Där spelade Mustasch igen, aningen mindre barnvänligt. Öl och whiskey (japp, "e" för det var Jack Daniels!) flödade och grabbarna var skithärliga. Ebbot från Soundtrack hade varit på Liseberg och kikat och han var med även här. Han tog sig friheten att gå upp på scenen med en bordsfläkt(?) i högsta hugg! Sen sjöng de ihop å hade sig. Det var bara sååå bra. Jösses.
    Efter ett antal öl så gick vi därifrån och styrde våra steg mot Robbans ställe. Det var snyggt. Mycket snyggt. Bäst var soffan/divanen jag sov på. Jag sov som en gris. Sedan spenderades dagen med Carro i Göteborg. Vi köpte godis, vatten och öl : )

Och för andra gången i mitt liv har jag fått någon att göra sönder sin mobil i ilska. Vet inte om jag ska vara stolt eller.. skämmas en aning. Rätt kul är det faktiskt. Synd på telefonerna bara.

Saker känns lite lättare idag. Tankarna gnager lika mycket men det är inte lika tungt som igår. Det blir nog bra till slut. Om en stund ska jag traska iväg till Ryds centrum för att hoppa på bussen till Skultorp. Ska blir skönt. Det var fanimej ett tag sedan. En fika med Mikael vid Sjötorpsjön är kanske precis vad jag behöver? Senare i eftermiddag blir det till att hoppa på tåget till Göteborg med Carro. Mustasch spelar på Liseberg.

Vi blir tydligen några stycken som ska dit. Perfekt! Det är skönt när man har saker att göra istället för att gå omkring och tänka på det mesta. Det kan ALDRIG vara bra. Så jag är ledig i två dagar nu. Egentligen borde man väl kanske ta det lite lugnt nån gång men det får bli i nästa liv!

Idag. Är ingen bra dag. Ursch nej. Allting började väl med att det spöregnade i morse så jag tog bussen till jobbet. Klockan är sju. Vi är en för lite. Var är den sista? Vi ringer och ringer men får inget svar. Vi springer runt underbemannade, 5 av 7 är vikarier, varav vissa gjorde sin första dag av sommarjobbet. Det är helt förståeligt att det inte är så lätt i början! Telefonerna fungerade inte heller. Vi kunde inte ringa varandra, vi kunde inte svara på larm. Vi kunde inte göra nått. Tjejen kom till slut, väckarklockan hade inte ringt. Hon skulle köpa en ny efter jobbet.

Dagen fortsatte i samma anda och jag var oerhört tacksam när jag fick sluta 16.30. Jag skulle jobba till fyra egentligen men det hade blivit fel i schemat så jag stannade till 16.30. Utanför Knäpplunda blev jag upphämtad och skjutsad in till stan! Tacksamhet. Skulle möta Lotta och Britta inne i stan. Vid rese. Britta skulle komma klockan fem, hade jag fattat för. Så jag stod utanför i en halvtimme i blåsten och väntade på henne. Sedan satt hon i själva verket inne och väntade, hon skulle inte alls komma klockan fem. Jag vet inte hur jag hade fattat. Vi hittade dock varandra till slut, sprang på Joni och Caroline och sedan gick vi till rådhuset och satte oss. Skvaller. Skaller. Paris. Bröllop. Skola. Svaller. Framtid. Midsommar. Skvaller. Rykten.

Det är där kruxet kommer in. Jag var totalt slutkörd och hade mycket tankar i huvet. Men när jag fick höra nånting som.. ja, det jag fick höra, som inte är nån stor grej egentligen, så satte det sig. Jag har inte kunnat tänka på nånting annat. Jag kanske får skylla mig själv men det är faktiskt jobbigt när folk pratar om något de inte vet någonting om. Pratar, tjatar, whatever. Det tar på mig. Och helt plötsligt inser jag hur annorlunda mitt liv blivit. Jag har inte varit ledsen över det. Men plötsligt är jag det. Ledsnare än någonsin förut. Arg, frustrerad, nästan sårad. Jag känner en otrolig saknad samtidigt som det är skönt att slippa. Det har inte varit såhär jobbigt förut. Hela bussresan hem är jag stressad. Jag vill hem. Skriva. Förklara för någon. Men vem? Jag vet inte. Jag försöker. Men det fungerar inte så bra. Tankarna gnager och jag känner hur den där ångestklumpen kommer tillbaka. Jag skulle inte struntat i rosenroten idag. Nu är den blandad med gråt och sårade känslor. Jag försöker titta på TV men Midsommer är inte spännande, Ace Ventura är inte det minsta rolig. Jag lägger mig på sängen. Klumpen i bröstet balanserar likt bubblan i ett vattenpass. Ska det tippa över? Ska jag gråta tills jag somnar? Jag kan. Jag vill. Men helst inte. Efter ett tag somnar jag likt ett barn och vaknar av att pappa rusar in och undrar om han ska tanka Onsdag. Jag fattar ingenting.

Nu har allting kommit ikapp igen. Detta var ett ovanligt inlägg för att vara från mig.. i den här bloggen i alla fall. Men ursch. jag mår skit idag. Det kommer bli gråt senare i alla fall. Jag känner det.

Det är slutet på en era. Min ständiga följeslagare sedan tre år tillbaka (som på senare tid mest fått ligga nerbäddad i min väska bland mobiler, plånböcker, nycklar och pennor) har gått förlorad. Eller, den har inte dött, men blivit grovt handikappad.
    Old Red åkte i golvet, som så många gånger förr. Det var bara det att denna gången gick det illa. Displayen, själen, sprack. Det går att ta bilder fortfarande men det går inte att se hur de blev. Eftersom jag älskar min kamera väldigt högt så har jag bestämt mig för att göra det bästa av situationen. Jag ska köpa mig en ny. En bra sak med lite mer än 5 miljoner pixlar och där man helst ska kunna ändra slutartiden manuellt. Däremot ska jag behålla Old Red och ha den som festival- och konsertkamera. Eller.. kanske inte är så kul när man inte kan se bilden men jag behöver i alla fall inte vara superduperrädd om kameran. Ursch. Jag är lite ledsen faktiskt.

Fick just höra att jag såg gammal ut på bilden med mig och Yoko. Ser det inte själv men jag kanske ser gammal ut. Jag kanske är gammal? Jag känner mig inte speciellt gammal. Det är en ganska elak sak att säga med tanke på att jag är 20. Folk som är 50 måste ju då känna sig som femhundra år.

Dessutom tror jag att jag håller på att bli förkyld. Eller så har jag varit det ett tag. Rejält så, dessutom. Jag har nyst säkert en 50-60 gånger idag. Näsan rinner, halsen gör ont och ögonen är vattniga och röda.

Skit samma.
Jag är glad, åh så glad!
Grattis till BB och Johan.
Jag är så glad för er skull.

Puss på er.

Näe. Världens huvudvärk. Redan idag. Jag förväntade mig den inte förrän imorgon. Hela min kropp är stel och gör ont. Känner mig tung, klumpig och jobbig. Känner mig otrevlig och vill helst inte träffa folk. Vill helst lägga mig ner på golvet och skrika. Men det går inte.
   Fortsatte med rosenroten idag. Känner ingen skillnad. Så konstigt. Förra gången jag började använda det kände jag en enorm skillnad redan första dagen. Kanske borde ta två om dagen?
    Arvika kanske. Torsdagen är fixad. Fredagen var eventuellt på g. Arvika kanske.

Jag är inte så glad idag.
Men nu skiter vi i det.

Inatt vid ett - halv två satt min far uppe och tittade på en Clintan-film. Han hörde ett ljud utanför dörren, precis som att någon delade ut reklam i brevlådan. Han sket i det för tillfället men funderade väl lite varför nån delade ut saker mitt i natten. Efter en stund hörde han ett enormt rasslande och bökande så han flög upp ur soffan och ut på framsidan. Brevlådan var borta. Han blev förbannad och sprang in och tog på sig joggingskorna ifall han skulle behöva springa ifatt några förövare. Han kikade uppåt och neråt gatan och såg diverse brevlådor stå och luta åt olika håll. Han valde ett håll att gå åt, såg inte en jävel men efter ett tag hittade han vår brevlåda liggandes alldeles övergiven på asfalten. Locket hade lossat lite. En granne kom ut, sömndrucken, och undrade vad som hände. Tydligen hade någon stulit hennes blommor för ett litet tag sedan. Hon hade fått plantera nya och hon tänkte inte plantera nya blommor en gång till. Hon tyckte man skulle skicka ungarna till Afghanistan eller nått ställe där de verkligen får lära sig vad verkligheten går ut på och hur bra de faktiskt har det här. Hon kommer nånstans därifrån så hon borde ju veta. Pappa gick tillbaka och tryckte ner brevlådan i marken och svor lite.
    Jag fattar inte. Ungar med sommarlov eller? Ska man förstöra och sno saker bara för att man är ledig och behöver nånting att göra? Hört talas om TEVESPEL!? Hahaha!

(Det var tur att pappa hittade brevlådan igen med tanke på det paket med tre skivor Fröken Puma hade skickat efter till mig ifrån Hongkong/Ching-Chong som ramlade ner ibland posten idag.)
 

Jag är hemma hos Erik och här har det skett saker minsann. Vi städar!
    Hans lägenhet var i akut städbehov och det känns som att vi har gått igenom halva hans bohag. Nu luktar det diverse rengöringsmedel och klorin i köket. Fräschit! Det är kul att städa när man ser resultat. Jag är stolt över mitt arbete. Sen fick jag choklad-lön också. Det var banne mig inte fy skam.

Det var en trevlig kväll igår. Satt hemma framför datorn ett bra tag på dagen och fixade med Danger Avenues lastfm-sida. Det var skoj men det tog lite tid. Jag var ganska trött på att vara hemma då jag fick ett sms från Emma som tyckte jag skulle vara med och dricka öl hemma hos Anna på kvällen. Svårt val? Inte direkt. Drog hem till Anna och vi blev lite folk till slut ändå. Mysigt.
    Husaren nästa. Kvällens öl för 20 spänn. Det var Norrlands guld som jag vanligtvis inte tycker så jättebra om men kostar det 20 spänn så är det mesta gott. Jag hade med mig kameran hela kvällen men tog inte upp den en enda gång. Jag har verkligen.. lagt av mig med det där. Förut tog jag jämt bilder som en galning. Jag ska skärpa mig. Ska bli en galning igen. Kanske kan sno en bild eller två av Erik sen. Inte ens på Husarens hemsida hade det kommit upp bilder än. Vart är världen påväg!? : )
    På Hultsfred regnar det en massa har jag fått rapport om. Glad att jag inte är där!

God Damn. Idag sov jag länge. Det får man göra ibland men jag hade verkligen inte tänkt göra det idag. Skit samma, så blev det. Jag satte mig här och käkade frukost, eller ja, en skål yoghurt. Orkar inte äta mer när jag är hemma och inte ska göra nånting. De dagarna jag jobbar kan jag smälla i mig en bamseportion av allt, på morgonen. Som tur är.
    Det är dag 2 av min "lediga" vecka och dagen har fortfarande inte blivit bestämd. Jag får se vartåt det drar. Hur mycket roligt händer det egentligen på torsdagar, undrar jag? Kanske skulle ta en tur in till stan? Är där så sällan nu. Behöver ingenting iof så det kan väl vara därför. Eller, jag har ingen ork till att gå i affärer. Jag kanske är sjuk? Har så mycket att göra nu för tiden. Känns det som.. Så denna veckan är fanimej välbehövlig. Jag blir fattig som fasen när lönen kommer för att jag inte jobbat men jag klarar det. Got a deal with the devil.

Åh så kul detta blev.
    Fick fyra skivor på posten igår. Tre stycken hade jag beställt själv. En av dem var en present. Jag är ytterst tveksam till den och när jag rådfrågade en Depeche Mode-gillande vän fick jag ett väldigt tveksamt svar tillbaka. Fast jag tänkte såhär att om jag har jättelåga förväntningar och skivan är okej, så kanske jag tycker att den är lite bra i alla fall.. Vi får väl se.

Idag på jobbet frös jag på morgonen.. as always. Så jag tog på mig min tröja över jobbkläderna och satte igång. Efter ett tag blev det varmare och jag tog av mig tröjan. Sedan gick jag runt å bar på den istället för att lämna den i personallokalen. Ganska dumt, inser jag nu efteråt. Jag glömde nämligen tröjan inne hos en dement dam som gömmer saker! Jag kom på efter nån timme att jag hade glömt den hos henne men när jag kom dit var den borta. Efter att ha letat igenom halva huset och hennes lägenhet två gånger utan resultat, trots att hon var väldigt hjälpsam och letade med mig, insåg jag att det bara fanns ett alternativ kvar. Hon måste gått ut och kastat ner tröjan i sopnedkastet. Jag gick ner i soprummet. GANSKA ÄCKLIGT med tanke på vad vi brukar slänga där.. och jajjamensan.. där låg tröjan bland matrester och blöjor.

Det blev tvättmaskinen för tröjan efter att jag skrattat en jäkla stund. Vilken tant va?

Jag sitter här och lyssnar på hela live-inspelningen av Kiss från i fredags i Sthlm. Kissexperten hade ett av sina fina moments igår och skickade det till mig. Jag sitter här och inser att det låter precis som det ska. Paulie går lite för långt ibland och det blir lite falskt här och var men jag kan inte låta bli att älska honom i alla fall. Han lägger in en massa "wooohoo" och "aaahoooaaah" i princip lite överallt och det är döcharmigt. Gene är så häftig så det nästan ryker om honom, och det märker jag bara av att lyssna! Eric gör ett kanonjobb vid trummorna och även hans sång fungerar! Tommy är för mig ganska anonym men grym på gitarr, så han gör naturligtvis precis vad han ska och inte mer. Mer behövs inte. Det bästa med att lyssna på det här är att jag var där.
    Dessutom sitter jag här för att det är för varmt överallt i solen och i skuggan fryser jag. Ska hoppa in i duschen tänkte jag men orkar inte. Känns meningslöst när man ändå kommer halvt rinna bort efteråt igen! Äh. Det är ju skönt att duscha.

Å nu kom Lick it Up.. Jag dör. Hopp och skutt!

Ja, vad jag hade att säga förut idag skrev jag på bilddagboken. Sedan dess har jag hunnit en sväng in till stan där jag träffade Carro. Jag skulle bland annat hämta ut mitt nya ID-kort. Vad vackert det är alltså. Jag ser ut som en häxa. Sen inhandlade jag ett par linnen och vi satte oss och myste med glass i kyrkparken. Det var varmt. Jag hade gåshud över hela kroppen. Det måste vara något allvarligt fel på mig. Men så är det. Vi sprang sedan runt lite på stan och för Carros del slutade det i ett biobesök och jag åkte hem och myste på gräsmattan hemma med Kocko-Yoko. Glass igen. Mamma tvingade i mig. "Tvingade..."

Sen skulle jag vilja säga grattis. Grattis till en man som har förgyllt mitt liv länge. Han har fått mig att pipa, gny, brista ut i skratt, känna frustande känslor och tillgivenhet och idag fyller han 67! Charlie my boy..