Fuckin amazing.
Ohmygod. Pojkarna.

- Vilka fina bröst du har.
- Öööh, tack så mycket. Det var snällt.
- Ja men de äääär ju det.
- Haha. Det var nog det snällaste någon har sagt till mig på länge.
[...]
- Du, jag kan inte följa med dig hem ikväll.
- Eeh, nähä. Vad tråkigt.
- Ja, jag är fast här.
- Ja men jag kommer tillbaka en annan dag vettu. Vi syns igen.
- Vad bra.

Dement gubbe på jobbet och jag.
    Ibland skrattar man nästan halvt ihjäl sig på jobbet. Hon jag gick med skrattade så mycket att hon vek sig dubbel. Fast man kan ju inte skratta så mycket ändå för det är ju ändå en människa vi tar hand om.. så vi fick skratta tyst. Mitt jobb är inte alltid det roligaste men det är det som gör såna där stunder så härliga.

Är det någon som tänkt på det idag? Det är 29 maj. Äppeleeei! Whasaaaii.

Sen vill jag också göra alla uppmärksamma på att Britta den elakingen har utmanat mig på en såndär "Vad gjorde jag då-grej". Och eftersom jag nu har suttit en timme ute i stekhet sol med min pippilat och känner mig koko i bollen så kan jag väl lika gärna göra ett försök.

För 5 år sedan... Mådde jag pisskass. Det är en tid i mitt liv jag desperat försöker lämna bakom mig men utan resultat. Jag får nog acceptera att den där sista terminen på högstadiet kommer att förfölja mig för alltid. Jag kan förlåta men inte glömma.. i princip. Det var även då världen vändes upp och ner och ingenting stämde längre. Allting var svart, mörkt och tragiskt. Däremot var det säkert lärorikt.

För 3 år sedan... Var jag på Sweden Rock och drack Stockholm Fine Festival Beer. (Kopierar B där!) med en massa sköna människor som jag knappt umgåtts med sedan dess. Det var skoj. Nån gång gör jag ett återbesök men det verkar inte bli i år. Jag mådde bra då. Det var en himla fin tid.

För 1 år sedan... Visste jag inte vad jag skulle göra. Jag kände mig ensammast och mest övergiven i hela världen. Det kändes som att allting gled iväg och att jag var något man inte ens ville ta i med tång. Jag ville bort härifrån men det kändes ändå fel att dra just då. Det är jag väldigt glad för idag.

För tre månader sedan... (på dagen till och med!) var jag på inflyttningsfest hos Anna och Carro. Det var också kul. Vintern var full med kalas och fest. Det har stannat av lite nu och folk njuter av vädret istället. (Eller så är alla för upptagna med jobb och skola men det låter ju för tragiskt!)

Imorgon... Bär det av till Estocolmo och Stadion där nått band spelar. KISS va? Vilka det nu är! HIHIHIHI. I'm so exited!

Om ett år... Bra fråga. Jag har svårt att se det just nu. Förhoppningsvis har jag klarat av ett år på högskolan och ser fram emot ett andra. Kanske bor jag i Jönköping.. kanske har låst in mig i nån garderob hemma hos Britta och Johan. (Antagligen!) :D Eller så har jag gift mig med Mick Jagger.

Sådär. Jag vill inte utmana någon eftersom flera av de som läser min blogg är utmanade och jag vet inte riktigt vilka som läser denna, för det spelar mig ingen roll. Den som vill och känner sig manad, go ahead!

Dagens lunch bestod av glass som avnjöts i solen på framsidan. Tänkte äta något mer men det kanske inte var så smart att äta glassen först för nu är jag jättemätt. Det är sånt som händer. När det är strålande sol och 22 grader i skuggan så kan jag inte låta bli. Efter ett tag började jag dock känna mig yr i huvudet så jag fick gå in. Hade nog druckit för lite. Fan vilket härligt väder.

Nu tänker jag göra min första dagens-lista någonsin. Jag tror åtminstone inte att jag gjort någon förut men det kan ha fallit ur minnet. Jag bara tyckte att dagen var värd detta.

Dagens tragik: Hittade en mosad nyckelpiga på vägen till bussen efter jobbet.
Dagens underbara: Att jag gick ut och plockade några kvistar syrénblommor åt en tant på jobbet. Hon var så ledsen att hon inte skulle kunna komma ut och lukta på dom innan de blommat över så jag tänkte vara lite snäll. När jag kom tillbaka till henne med "buketten" blev hon så glad! Hennes ögon lyste, hon klappade mig varmt på kinden och sa "Ååååh, tack så jättemycket, ååh du är underbar. Tack tack!" Senare mötte jag henne i en korridor på väg till matsalen. Hennes ögon lyste fortfarande och hon gav mig en slängkyss. I made her day and she made mine.
Dagens irritation: Att alla mina byxor ramlar av mig om jag inte har skärp. Irriterande!

Ögonlappen väntar fortfarande på att bli använd.

Om den här går vidare, då ska jag... då ska jag gå med piratlapp för ögat en hel dag!
    Jag syftade naturligtvis på Lettlands bidrag till Eurovison, Pirates of the Sea med låten Wolves of the Sea. Så fjantigt, så simpelt, så tjatigt, så Linda Bengtzing... Så, snart får ni väl se mig med lapp för ögat. Så gick det med det.

Gårdagen spenderades i Jönköping. Träffade Britta när jag hoppade av tåget och hon visade mig runt inne i Jönköpings centrum och sedan fick jag kika på högskolan lite innan vi drog hem till B och Johan och lagade världens godaste mat. Mmmm..
    Resten av dagen spenderades med att göra stearinskulpturer på rökelsepinnar och prata skit. Å så lyssnade vi på Kiss också men det är ju ganska obligatoriskt nu med tanke på att de spelar i Sthlm om en vecka! :D

Tack B för att jag kan prata med dig.. om det mesta. Även om det hetaste samtalsämnet var stearin (oj, smygskämt!) så pratade vi ju ändå om annat emellan. Formen och färgen på the ballz till exempel.

Fröken Puma gillar att ge bort presenter, så ibland har det hamnat söta saker i min brevlåda. Igår kom denna. :) Nu återstår det bara att lyssna.

Den här videon tillägnar jag Lotta. Fast jag råder alla andra till att kika också om de vill få sig ett gott skratt. Den här videon har jag letat efter en massa och nu häromdagen hittade jag den. Jag och Lottis skrattade så vi nästan höll på att kissa på oss när vi tittade på Österrikes bidrag till Eurovision 2003. Det är bara för bra.

Jag är uttråkad! ROA MIG!
Nej fasen. Jag har inga problem med att vara ensam, jag tycker oftast att det är skönast så. Men ibland kan jag bli så rastlös att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det blev inget jobb för mig idag och jag hade väl hoppats på det för jag hinner inte jobba så mycket i veckan nu. Imorrn ska jag spänna på mig skorna och hoppa på ett tåg till Jönköping. Jag kanske skulle ta å kolla upp tågtider?

Nej jag ska lyssna på Kiss och förbereda mig inför 30 maj! :D

Byt politik - inte klimat

Så stod det i ett mail jag precis fick ifrån Miljöpartiet.
Hihi. Det finns många som bryr sig, fast tyvärr är de alldeles för få.
Man behöver inte gå å bli helt fanatisk direkt men om alla skulle göra NÅNTING varje dag, ett medvetet val för att vår jord, vår natur och vårt djurliv ska må lite bättre, så skulle vår jord.. må lite bättre. :)
Folk som blundar för problemet och inte orkar bry sig står inte högt i kurs hos mig.

Medvetenhet is the shit.

Tja, de flesta vet väl vad som hände förra året när vi skulle kika på Nationalteatern när de spelade på Liseberg. För er som inte vet så välte ett godståg utanför Alingsås och förstörde rälsen en bra bit. Detta hände under tiden som jag och en massa fölk satt på tåget mot Göteborg. När vi kom till Herrljunga blev det stopp i trafiken. Vi satt fast i Herrljunga i nästan fyra timmar (om jag inte minns fel) för att bara vända hemåt igen. Tågtrafiken var avstängd i flera dagar efteråt. Vi missade Nationalteatern.

I år skulle det bli bättre. Än en gång spelar de på Liseberg. Det skulle bli femte gången jag såg dom. Det börjar med att jag blir inringd på morgonen till halv fem. Jag lyckades förhandla så jag fick sluta fyra och fick åka ifrån jobbet kvart i fyra. Kommer hem och slänger på mig nått annat än jobbkläderna och försöker ringa Anna som jag ska träffa i Gbg. Inget svar. Ringer Carro som bad mig ringa Anna. Inget svar. Ringer Britta som också ska dit. Inget svar. Efter ett tag ringer Britta upp och säger att det är svårt att ringa mig. Vi bestämmer i alla fall att jag tar tåget halv sex så jag är framme sju och när jag kommit fram till Liseberg ska jag ringa. Sen försöker jag ringa mor och far på tre olika telefonnummer för att säga vart jag ska. Kommer inte ens fram. Min mobil slutade fungera och så även hemtelefonen. Jag sprang sedan till bussen i spöregnet. Bussen är försenad för det ligger flera centimeter vatten på marken som inte rinner bort (det kändes som att åka forsränningsbuss) och jag missar tåget. Jag ser det åka iväg! Fan, jag kan inte ringa! Jag köper en biljett på X2000, vad annars kan jag göra? Sätter mig på tåget och inser att jag inte kan ringa när jag kommer fram och Britta tror att jag kommer klockan sju, Anna vet inte ens att jag kommer! Jag lånar mobil av en snäll kille på tåget och ringer Britta och säger att jag kommer kvart över sju och att jag inte kan ringa. Vi bestämmer att vi ska ses kvart i åtta innanför entrén till Liseberg. Tio minuter efter att vi lagt på saktar tåget ner. "Jaaaao, vi har lite signalproblem nu så vi kommer att få åka med reducerad hastighet en bit." Faaaaan. "Vi är ca tio minuter försenade." Faaaaaan! Utanför Alingsås saktar vi ner igen. "Jaaaaao vi har hamnat bakom ett försenat lokalpendeltåg och kommer bli ytterligare försenade." Faaaan! Jag springer till spårvagnen från centralen och den kommer om tio minuter. Ingen idé att stressa upp sig för man kan inte påverka nånting ändå. Kommer fram till Liseberg och då börjar min mobil fungera igen. Ringer Britta och vi hittar varandra. Ringer Anna och hon undrar vartfan jag har hållit hus hela dagen. Hon har försökt ringa. Ehh..

Sen kikar vi på Nationalteatern och det var lika bra som vanligt förutom den jävla tjejen som förstörde hela "Men bara om min älskade väntar" som jag hade väntat på att få höra. Det är antagligen en av världens finaste låtar och den ska störas av "JA MEN PÅ FREEEEDAG!!!" etc. hela jäkla låten. > <
    Vi drar till Resturang Västerhus och dricker 2 öl för 50:- och Annas mamma är med. Så kul. Hon var härlig. Sen åker vi med halv ett tåget hem. Det ska komma in till Skövde klockan två. Min buss hem går klockan två men det brukar alltid fungera att ta den. Det gör det inte nu. Bussen har gått. Jag tänker att jag åker med Mariestadsbussen och går av från vägen. Pappa vill möta mig, mamma vill att jag ska ta en taxi, hon betalar. Jag tog en taxi hem! Haha. Det var fan inte min dag igår.

En sådan hade jag förut. Efteråt rös jag i en kvart, alltså hade jag konstant gåshud på armarna och det kröp i nacken på mig och jag mådde smått illa. Huvudet gjorde ont på mig och jag kände hur tårarna var påväg.
    JAG SÅG EN BÅLGETING UTANFÖR FÖNSTRET!!! Den var så stor.. den såg ut som ett flygande fort! Nej, en cigarr med vingar! Så stor var den. Jag höll på att svimma och jag skrek och kunde inte sluta skaka! Tillåmed mamma höll med om att den var gigantisk när hon fick syn på den och hon har sett bålgetingar många gånger. Det som var extra otäckt med denna var att det antagligen var drottningen, vi kollade upp detta i en bok! Gaaah. Jag mår fortfarande dåligt. Kommer inte våga gå ut mer. Det finns monster där ute! Nu gråter jag nästan igen. ÄCKELPÄCKEL!

Jag hatar när folk ringer till mig. Nej, det gör jag inte. Jag hatar att folk som ringer när jag inte kan svara (på jobbet, i duschen, glömt mobilen nånstans etc.) precis aldrig finns med på eniro.se.
     Jag ringer inte upp folk jag inte vet vilka det är. No way. Nu har samma nummer ringt mig två gånger, två olika dagar, utan att jag kunnat svara. Dessutom hade ett nytt nummer som inte heller fanns med på eniro ringt mig idag på jobbet.
    Jag.. blir.. så.. frustrerad.

Jag vill inte. Åka hemifrån alltså. Sitter här i solen och lyssnar på Bob Dylan och har det bra. Fast om tio minuter måste jag grensla Onsdag och ge mig av till Käpplunda gärde.
    Jag känner för att sitta hela dagen och titta på London-kort.. och kanske packa upp väskan. Jag är seg när det gäller sånt. Packar mest upp när jag behöver nånting som finns i väskan. Dessutom vill jag åka tillbaka nu och är väskan redan packad är det ju inga problem. Nej. Oh så intressant detta blev. Jag längtar till London, det var mest det jag ville säga. Det var precis såhär jag kände när jag kom hem från Prag första vändan 2006, jag var bara tvungen att åka tillbaka! Det gjorde jag ju också.. men denna gången finns det nog inte varken tid eller pengar till det på ett bra tag. Sorgligt. Äh. I'll be back.

När jag slutade gymnasiet så sa jag att jag skulle ta ett sabbatsår, jobba och försöka resa! Jag tycker kanske inte att jag rest så mycket som jag hade velat men lite har jag hunnit med i alla fall.. har jag insett när jag tänkt efter lite.

Augusti -06: Prag, Tjeckien med Britta, Mikael och Johan.
Mars -07: Oslo, Norge med pappa (måste ju räknas!)
December -07: Tallin, Estland med Joni, Foffe och Caroline
Maj -08: London, England med Joniboy.

Lite har jag hunnit med. Får se hur mycket det blir framigenom. Mer ska det bli. Paris, New York och Tokyo står på listan!

Tja, vad ska man säga? Jag vet inte. I'm swept away. Mitt hjärta finns kvar i London, det fastnade där bland palats, katedraler, tunnelbanor och röda bussar. Jag vet inte exakt var det är så jag måste åka tillbaka och leta. Åh så synd.

Bland de bästa grejerna var absolut fotbadet under fredagen. Vi kom till hotellrummet helt genomsvettiga i värmen, hällde upp iskallt vatten i badkaret, satte oss på kanten, stoppade i fötterna och käkade chips. Hade det varit en tecknad film hade det kommit ånga från fötterna när vi satte i dem.
    En annan bra grej var mina skor jag köpte för £4 på Primark på Oxford Street. De var tunna, billiga och kassa i konstruktionen men ack så sköna för mina smärtande fötter! Oooh den lyckan gick inte av för hackor!

Så, det bästa med resan. Det allra bästa. Carnaby Street. Jag har längtat dit ända sedan jag var fjorton. Det är sju år snart och det har varit sju långa år. Det har inte gått.. en vecka åtminstone utan att jag önskat att jag fick åka till Carnaby. Jag hade däremot förberett mig på att aldrig på komma dit så det var verkligen himmelriket. Jag gråter seriöst nästan nu bara av att skriva om det! Jag kan inte beskriva den extrema lyckan jag kände när jag svängde upp på gatan. Pulsen höjdes och jag blev alldeles varm. Smärtan i fötterna var som bortblåst. Och underbara Carnaby. I'll be back some day, it won't be long.
    Pop Boutiqe har jag också längtat till ända sedan jag upptäckte den i sextonårsåldern och dit kom jag också. De hade inte det jag hade tänkt köpa så jag blev lite besviken men köpte en klänning istället. En helt underbar sådan. Mmmh. I'll be back for you some day as well...

Okej, det allra allra allra bästa var inte någon affär, sevärdighet, vädret eller staden ens. Det var resesällskapet. Älskade Joniboy, tack! Du gjorde allting värt det. Det hade inte varit samma sak med någon annan. Jag vet att jag klagade på mina fötter hela tiden men.. jag kunde inte låta bli. I love you!

Jahapp. Nu drar jag då. Till mitt älskade swinging London, där jag aldrig varit men älskar på avstånd. Jag är så förväntansfull. Skitlycklig dessutom. Önska mig lycka till!

Nu kommer det igen. Ciccis förbannade hår igen. Kan hon aldrig sluta eller!?
    Nej, det kan hon inte. Hår är en besatthet hos Cicci. Vissa dagar kan hon inte bry sig mindre och vissa dagar är håret det enda som existerar. Anledningen till att hon återigen drar upp ämnet är det faktum att hon nu insett att hon inte alls trivs i den ljusare färg på håret hon har nu. Dessutom är det inte ens klart än, det ska bli ännu ljusare framåt sommaren. Fast som det ser ut nu så verkar den framtiden vara osäker.
     I början verkade det inte vara så stor skillnad på färgerna innan och efter men allteftersom färgen blekts och solen stekt på håret har färgen ljusnat betydligt. Cicci upplever dessutom håret ännu ljusare efter att hon tröttnade på gardinerna som ständigt var ivägen och klippte nått lugg-aktigt. Döm själva.

Håller på att packa resväskan. Vilken otroligt härlig känsla det är! Man ska bort nånstans, det nästan pirrar i magen på mig när jag håller på. Så många par strumpor behövs, måste hitta den minsta hårborsten jag har, hur mycket väger det här och hur kommer vädret vara där borta i England?
     Jag gick in på SMHI.se och kikade, precis så som jag brukar göra innan jag drar iväg på festival. Visst fanns det karta över Storbritannien också! Vädret där skulle vara i princip så som Sveriges väder förutspås att bli i helgen.

Jag är så kass. Har massor att skriva om ibland - då orkar jag inte. När jag inte har nått att skriva om, ja då skriver jag om lite allt möjligt. Som i helgen. Har haft en massa på hjärtat men nej nej.
    Jag har köpt sockar idag. 8 par. Det ni.
    Jag har köpt glass två gånger idag. Det ni.

I går jobbade jag på ett ställe jag aldrig varit på förut. Boken, i Vasastan. Det var helt.. skitkul. Verkligen. Jag behövde visst den kvällen. Jag är på Käpplunda jämt. Får uppskattning av vissa och ja, tvärtom från vissa. Jag nämner inga namn så men jag kommer inte få så roligt i sommar kanske.. om jag säger så. Men åh, vad jag kände mig välkommen på Boken. Både av personalen och de som bodde där. Jag hade världens roligaste kväll igår alltså, vilka härliga gamlingar! "Hej jag heter Cecilia och det är min första dag här idag så du får se till att vara snäll mot mig nu!" "Oja, bara du är snäll så. Annars vet man aldrig!" och en blinkning på det. Det var tillåmed en tant som sa till mig att hon ville att jag skulle komma tillbaka. Vad jag blir blödig vid såna tillfällen.. blev så glad att jag.. ja jag vet inte. Åh det var skoj. Jag inser nu att det är skitviktigt att byta plats lite då och då. Förstår inte min mor som jobbade på samma företag i fyrtio år innan hon slutade. Oh my god.

Dessutom har det varit en dregelhelg. Först Indy och sen fortsatte det sådär. Scarface med Al Pacino, Tightrope med Clint Eastwood och allt möjligt. Dessa gamla gubbar gör mig galen. Att ha en Clintan från sjuttiotalet i sängen när man går å lägger sig.. det vore INTE fel. Dessutom kom jag på en sak när jag tittade på Scarface. Jag älskar statister. Finns det något bättre!? De går förbi i rutan och ser ut som att de har skitit på sig. Underbart.

Var så trött efter jobbet idag att jag knappt hängde ihop. Fy bubblan. Har sträckt mig strax under revbenet också till råga på allt så jag kan inte skratta ordentligt utan att det gör förbaskat ont! Nog om det.
    Kände för att kika på nån Bondfilm ikväll. Var sugen på lite Connery (när är jag inte det!?) men när klockan var nio så poppade nått annat upp i teven. Fuckin' gorgeous mr Harrison Ford, i skepnad av Indiana Jones. Första filmen. Det blidde inge Bond ikväll. För första gången så lade jag även märke till hur mycket Tomb Raiders skapare måste varit inspirerade av Indy. Speciellt i inledningen av filmen. Där kan man hitta i princip varenda fälla och knep i något av Tomb Raiderspelen. Kul. :P Och vilken dregelmagnet. Mamma gillar inte Harrison Ford, hon tycker han har noll karisma, noll utstrålning och är ett fult stoneface. Jag.. är kär. Jävla snyggo.

Ingen eld blev det. Det lutade åt att vara hemma hela kvällen. Kände inte för att göra nått alls. Hade för mycket att välja på kändes det som och jag orkade inte åka nånstans heller. Efter många om och men så drog jag i alla fall till Lidköping sent på kvällen. (På vägen in till stan skymtade jag dock elden på Aspö så lite eld blev det visst ändå..) Var framme i Lidköping tio i tio dör jag blev mött av Carro, Anna, Emma, iida och Fie. Sedan var det dags att slå sig ner inne på den nya rockbaren som huserar i staden. Fasikens vilket snyggt ställe det var! Helt otroligt. Det var minsann annat än Skövde det, som dessutom envisas med att bara spela schlager, dansmusik och de stora hitsen vart man än går. Är fruktansvärt trött på Lena Ph, Gyllene Tider, Summer of 69 och Livin on a Prayer. Här fick vi, i alla fall så länge det inte hade blivit alldeles för fullt med folk, önska egna låtar! Perfa ju.
    Jag är jäkligt glad att jag åkte iväg till slut i alla fall. Udda saker och udda människor hände. Skoj. Känner att jag låter aningen kryptisk här men det är bara för att jag inte orkar skriva mer :P

"Alltså jag gillar sån här gubbrock, typ Metallica."

Unge man, då skulle du komma hem till mig och gräva bland mina skivor. Du skulle tro att jag var från stenåldern eller fullständigt efterbliven.