Fast jag måste nog fortsätta där jag avslutade.

Jag var nämligen inne på New Yorker en sväng också. Bland kläder, smycken, skor, sjalar och annat bös hör jag plötsligt "PIPPI!" och som det goda Pippi-fan jag är reagerade jag direkt. Sken upp som en sol och insåg att ungen som hade utbrustit i denna lyckliga kommentar hade sett mig precis innan utropet. Jag log stort mot henne och skrattade lyckligt inombords åt hennes storögda lyckliga ansiktuttryck när hon stirrade på mig. Det är banne mig inte illa att bli tagen för Pippi! (Jag insåg senare att jag kanske hade ganska färgglada kläder och flätan i mitt röda hår hjälpte nog till en hel del.) Ungen sprang i alla fall vidare till sin mamma och utropade lyckligt igen "Pippi!".

Då blev jag nervös. Pippi är ett stort ansvar att leva upp till. Världens starkaste och häftigaste tjej. Jag började faktiskt dra mig mot utgången efter en stund. Då började hon igen "Pippi, Pippi, Pippi!". Det var jobbigt. Jag kände att jag skulle haft en stor prickig häst väntande utanför affären. Men, ändå, hon gjorde min dag. Kanske gjorde jag hennes.

 

Efter föreläsning i Skövde och det allt för bekanta tåget till Jönköping insåg jag att mina blommor förmodligen är bortom all räddning. De hade inte blivit vattnade på nästan 14 dagar och det var droppen för dem. (OBS! Dålig ordvits.)

Jag vattnade blommorna ändå i något slags desperat återupplivningsförsök och sprang iväg mot skolan för att möta upp en tvåa och byta ut en kursbok mot pengar. På vägen hem passerade jag Albins kontor och tänkte egentligen mest sticka in huvudet och säga hej. Istället fick jag höra "Hej, vill du ha gardiner?". Jag vill väl alltid ha gardiner? Speciellt när de är lila och snygga och från Indiska. Nu är de dessutom second hand. Eller ja, kan man kalla det second hand trots att man inte betalat en krona för dem ens?

Anyway. Jag styrde kosan mot stan för att köpa ett par joggingbyxor (hittade inte de jag ville ha) och för att delta i manifestationen för 25-årsdagen sedan Tjernobylolyckan. Där stannade jag dock inte då jag tyckte att den var rätt kasst utförd. En handfull personer i radiation suits stod och såg otäcka ut. Visst, budskapet blir starkt men i sådana sammanhang bör man även ha minst lika många personer utan dräkt eftersom det är lättare för folk att ta kontakt med någon som inte ser ut som tagen ur en skräckfilm.

Men. Jag hatar ju själv blogginlägg som handlar om "min dag" och här skriver jag ett själv. Avbryt. Avbryt. Avbry... Avbr... Avb... A...

 

Ja, alla kan ju ta och lyssna på Sunny Afternoon med The Kinks, dagen till ära. Solen skiner nämligen och det är tämligen vindstilla. Här hos Circusresidenset har vi inga balkongmöbler ännu. (Dessa ska hämtas hos en viss storebror snart. Hoppas jag.) Därför plockade jag med mig en stackars köksstol och placerade den och mig själv ute på balkongen. Kan jag ha suttit i tio minuter tro? Ja, kanske, men inte mer än så. Fy bövelen vad varmt det blev! Helt otroligt. Nyss gick det ju inte att sitta ute för att det var för kallt, och om det är för varmt redan 17 april, hur kommer det vara 17 juli? Det märker vi.

Nu ska jag i alla fall springa till närmsta mack och köpa Aftonbladet med tillhärande söndagsbilaga ("Söndag"?). Tydligen ska de ha ett reportage med om min vän och gamla arbetskamrat Marina Hedlunds pilgrimsfärd. Ska bli mycket intressant! Hon är en såndär människa som man, om man inte pratat med henne på någon vecka, inte vet exakt var i världen hon befinner sig.

Miljöpartiet de gröna i Västra Götaland hade valkickoff i Skövde i lördags. Jag hade jättekul och ser redan fram emot valarbetet om tre år, trots att vi ni har en månads valarbete framför oss på grund av att det har sjabblats med röster och det därför ska hållas omval! Vi var även ute på stan runt lunch och pratade med folk. Mitt hår syns på bild i SLA idag och Skaraborgsradion sände ett inslag med mig på nyheterna. Det roligaste under dagen var när en äldre partikollega med systemkamera i famnen hälsade på mig innan första talet inne i kulturhuset.

- Hej, Göran heter jag.
- Hej Göran. Jag heter Cecilia.
- Cecilia. Hur ska jag komma ihåg det tycker du?
- Du får göra precis hur du vill. Min kamera heter Göran så jag kan komma ihåg ditt namn på det sättet. (Nickar mot hans kamera.)
- Heter din kamera Göran? Varför det?
- Jag köpte den av en Göran och nu kallar jag kameran för Göran, det passar den så bra! Jag brukar säga att "nu tar jag Göran och går ut."

Långt senare på dagen, när Åsa Romson (valberedningens förslag på nytt språkrör) höll sitt tal på torget, kommer Göran (människan då, inte kameran) fram till mig med sin kamera i högsta hugg.

- Du hade ju döpt din kamera till Göran, precis som jag heter.
- Ja, det stämmer.
- Därför har jag döpt min kamera till Cecilia!

Så. Nu finns det en liten Pentax i Tidaholm som heter Cecilia! Så jäkla smickrande, tycker jag!

Jag har en massa frysta bär i frysen jag behöver bli av med. Därför bestämde jag mig för att baka något. Blåbärsmuffins fick det bli. Men då behövde jag köpa ägg och mjölk och eftersom jag åker hem till Skövde vimorrn på lite halvt obestämd framtid så behövde jag göra av med i alla fall mjölken. Jag hade en banan liggandes så det fick bli en improviserad banansockerkaka. Typ.

Min lägenhet doftar ljuvligt just nu. Men... vad ska jag göra med allt?! :D

Ser på nätet att jag är registrerad på kursen men kan ännu inte se kursen i studentportalen SCIO där läraren lägger till en på kurserna --> går på föreläsningen --> "Du är inte med på listan" --> får mail om att anmäla mig till tentan --> anmäler mig till tentan --> får mail från kursansvarig "Du är inte registrerad på kursen. Ta kontakt med studentservice för du måste kunna anmäla dig till tentan!" --> svarar att jag redan anmält mig till tentan --> ringer ändå studentservice --> blir kopplad till antagningen --> "Du är registrerad på kursen, du finns med i webladok. Läraren lägger till dig i SCIO.

Man måste ju bara älska

Okej, det är inte lika illa som det låter. Men det var roligare att ha praktik där, och faktiskt jobba, än att studera. Det kan ju vara så att jag börjar tröttna på studentlivet nu. Big time.