Igår hade jag en hemmakväll med päronen. Någon ringde på dörren och mamma öppnade (jag var på övervåningen). "Cecilia, det är en liten kille här som vill prata med dig!" Jag undrade vad i hela fridens dagar det kunde vara för en liten kille och dundrade ned för trappan. Det var grannpojken, ca 4 år. "Mamma vill prata med dig."
    Jag gick lydigt över till hans mamma. Vi har jobbat ihop en massa gånger på Käpplunda där jag jobbar. Hon är också vikarie men springer, till skillnad mot mig, runt på flera ställen i Skövde. Det luktade mat. God mat. Jag sa det till henne "Det luktar alltid så gott här, lagar du mat jämt?" "Ja jag tänkte du skulle få här!" Där stod hon och hällde sås över en bädd av hemmagjord sallad med hemmagjord falafel på. Även såsen var hemmagjord. Jag blev helt paff. Hon är från Libanon och lagar jämt så rolig mat, sånt som jag aldrig skulle komma på att göra. Har fått libanesiska piroger av henne förut bara för att jag sa att jag tyckte om såna, och de var underbara. Hon fick dock inget tillbaka den gången och ändå står hon och vill att jag ska ta med mig falafel hem och bjuda mina föräldrar om de var hemma. Det var de. De gillade det massor. Fasen vad gott det var! Nån dag ska jag baka en tårta och ge till henne. Grannar är bra.

Sen började i alla fall Så ska det låta. Det kan vara riktigt kul ibland tycker jag.. speciellt när jag kan det mesta. (Konstigt va?) Så jag satt glad i soffan och mumsade falafel. Plötsligt höll jag på att kräkas upp falafeln igen. Christer Sjögren skulle vara med! Hela kvällen förstörd. Jag sprang ut i hallen och började hoppa upp och ner och skaka på hela kroppen som om något väldigt obehagligt just hade hänt.. och det hade det ju. Isch vad han är äcklig.