WTF?
Träningsvärk? I vaderna? Från en jäkla promenad + gungning. Öh.. gunga... I alla fall.
Vaknade idag och trodde att jag hade haft kramp under natten eller något men insåg snart att det förmodligen var träningsvärk. AV EN PROMENAD! Goddamit. Och idag ska jag gå en massa också, men det är bara för att jag ska få gratis glass! Och för gratis glass drar jag gärna på mig lite extra värk.

Sen blir det till att skriva ut alla våra trycksaker, både de som ingår i projektet och de som ska vara till montern. Fasen vad det ska bli spännande! Yey!

Today is a good day. Tror jag.

Jag skulle åkt till Mariestad ikväll för att titta på Eurovision med Joni, Jesper och folk. Hade jag tänkt. Det blev dock inte riktigt så. På eftermiddagen idag brast det för mig. Allting kom på en gång och hela familjen har gått och varit sura på varandra, mest på grund av det rådande läget. Det slutade med att jag bara satte mig ner på golvet och stortjöt. Jag vet inte hur länge. Ni vet, såndär ordentlig gråt så att man nästan inte kan andas mellan varven.

Relationer som går fruktansvärt fel, projektdeltagare som beter sig fruktansvärt fel, sjuk farmor, dödsfall bland vänners anhöriga, flytt iväg härifrån, brist på pengar, tid och vänner. Dessutom är sommaren på väg. Den där sommaren jag hade så mycket planerat. Den där sommaren som skulle bli SÅÅÅ bra, blir inte alls på det sättet nu. Jag hinner inte med mig själv. Jag funderar inte över hur jag känner eller varför jag känner som jag gör. För jag hinner inte det. Jag går bara omkring och är arg och sårad från flera håll och kanter. Jag försöker blockera ilskan och vara snäll och trevlig ändå. Och det blev bara för mycket.

Så jag missade bussen till Mariestad. Och alla i Skövde verkar ha planer på annat håll. Och det är för sent för att sätta sig på ett tåg till Jönköping eller Göteborg. Jag borde egentligen gå och lägga mig men hur kul känns det klockan åtta en lördagkväll?

 

Jag hittade några bilder från bättre tider. Fast de beskriver ändå hur jag mår just nu. Jag kör på som en ångvält men har egentligen inte ork till det. Jag behöver någon som tar hand om mig just nu. Som förr.

 

Lugna ner mig. Lugna ner mig. Jag lugnar ner mig. Tror jag. Har fått jättebra tips idag på hur jag kan gå tillväga för att bli av med alla bubblande känslor som vill ut. Jag kände att någon snart skulle bli skadad och det kändes inte speciellt bra. Jag är inte våldsam och vill inte heller vara. Eller, jag är kanske lite våldsam, men mest mot mig själv tror jag.

 

Så. Jag lyssnar på kvinnan, Joni Mitchell. Hon lugnar ner mig. Jag ska ta en ipren för att försöka bli av med smärtan i bröstet, jag ska ta en dusch och en promenad. Sen ska jag skriva brev. Till mig själv. Det ska jag minsann!

 

Egentligen borde jag nog gå runt på stan och köpa skor men... ekonomin tillåter inte riktigt det just nu. Istället ska jag packa inför flytten om jag får någon tid över. Kanske kan rensa huvudet lite.

 

Det ringde precis på dörren. Jag öppnade inte. Undrar vem det var.

Alltså. Om vi bortser från smärtan i mitt bröst och mitt allt snabbare slående hjärta och min yrsel och min skakighet så mår jag rätt bra. Eller, bättre än på länge.

Saker har verkligen vänt. Saker i min hjärna har vänt. Just nu i alla fall. Vi är så begravda i projektarbete och dylikt att jag inte hinner tänka. Knappt. Flytten har jag inte packat något för. Alls. Skit samma, jag får väl ta med vad jag kan. Det är ju ändå inte så jättelångt att åka hem och hämta mer. Fast jag måste köpa en soffa... och skaffa internet.

Fast just nu koncentrerar jag mig på utskrifter av trycksaker, projektrapporten, redovisningen och utställningen och sedan projektrapporten igen. Bra att ha saker att göra antar jag.

Förutom allt jag skrev om först så mår jag bra. Jag mår bra i tankarna. Och i sinnet. Fastän jag är arg på mig själv. Men det får jag nog leva med. Det vill säga, om jag överlever det här!

Kom precis hem efter en fin domedagssittning i Jönköping. För min del var det även bikinipremiär. Skumt? Nej då. Om man ändå ska till helvetet kan man väl lika gärna försöka få lite färg på vägen. Tänkte vi.

Den slutade i alla fall med att jag och en kille (random pedagog) stod och sjöng I don't want to set the world on fire från Fallout 3. Och gillade Fallout 3. (De spelade alltså låten, det var tyvärr ingen spontansång bara sådär.) Och dissade killen som kom fram och tjatade om Fallout 2 och att det minsann var mycket häftigare att spela. Ööööh. Not.

Jag har flashat mig för BC-mannen (på resecentrum i Skövde dessutom!) efter att ha fått Blue Crews logga på bröstet. Inte illa, inte illa.



Det är jobbigt att komma hem till Skövde. I två års tid har hemkomsten varit något som gjort mig lugn, lycklig och harmonisk. Nu blir jag bara bedrövad, arg och frustrerad. MEN på tisdag hämtar jag nyklarna till lyan i Jönet. Fan vad gött. Ska bli spännande och se om jag kan flytta ifrån alla känslor. Förmodligen inte.

Jag har lingonsylt i håret.

Jag börjar komma ur någonting nu.
Något jag trodde skulle ta mycket längre tid innan det ens började försvinna.
Mycket längre tid.

Det här två-tänket.
Jag har de senaste åren alltid haft två-tänket i huvudet.
Alla beslut jag har tagit har varit grundade på oss och vi.

Det kommer hänga kvar ett bra tag. Jag vet det och får acceptera det.

Men det är dags att jag börjar tänka på mig själv.
Bara mig.
Ta beslut utefter vad jag vill, utan att ta hänsyn till vad som är lämpligt eller för att göra någon annan glad.

Mitt liv är mitt nu. Bara mitt.
Och du behöver vara en jäkligt bra person för att jag ska vilja dela det med dig.
Vem du än är. Jag känner mig ganska bränd just nu.

Har precis haft värdens skönaste helg i Göteborg. Trevliga människor och (nästan) ännu trevligare inslag som solsken, sommarvärme och kort klänning utan att frysa. Lunch i en solig park. Picknick på Saltholmen. Glass i solskenet. Sen har vi dessutom varit kulturella och gått på vernissage x 2 och tittat på konst och annat konstigt. Det grämer mig att jag inte hade kameran med mig.


Det fanns mycket utrymme för njutning. Och jag njöt. Försökte slå undan tankarna på att höra av mig till dig. Hela tiden. Jag har nog hört av mig för mycket. Men det var för att jag hela tiden ville att du skulle veta att du inte var bortglömd.

Tack Joni för en fin helg i alla fall. Hann träffa/se folk jag väldigt sällan träffar. Jag behövde det här.

Det har nu gått över ett dygn sedan jag senast fällde en tår.

En personlig seger.
Ett första delmål.

Som första blåbärssoppan i Vasaloppet. Ungefär.

So sad about us
Sad that the news is out now
Sad, suppose we can't turn back now
Sad about us

So bad about us
Bad - never meant to break up
Bad - suppose we'll never make up
Bad about us

Apologies mean nothing
When the damage is done
But I can't switch off my loving
Like you can't switch off the sun

I'm the man that brings you roses when you ain't got none.
Yes, I can run and jump and fish, but I won't fight
you if you want to push and pull with me all night.
Give me little drink from your loving cup.
Just one drink and I'll fall down drunk.


Jupp. Så är det alltså. Det är Mick Jagger jag vill ha. Tydligen.
Gud jag skulle ÄÄÄLSKA att få blommor någon gång. When I ain't got none. Eller, i alla fall uppskattning av något slag. Men jag får nog nöja mig med de blommor jag får av föräldrarna på födelsedagen.

Jag frågade min mor igårkväll om pappa någonsin säger till henne att hon är fin. Att tröjan passar henne extra bra eller att hon är fin i håret. Mamma himlade med ögonen och vräkte ur sig "Jaaaa, hela tiden!". Det var nästan så att jag skrattade, bland de tårar som föll just då. Hon vet kanske inte hur bra hon har det. Eller så vet hon det. Det kanske är sådant som håller ihop människor. Att ge och ge och få någonting tillbaka.


Jag önskar att någon kunde uppskatta mig också. Jag vill också hitta den där personen.

Stolen kisses let's pretend my friend
You play sick and I will mend

Nu sitter jag och förbereder inför litteraturseminarium
I morgon vid den här tiden sitter jag på en buss till Göteborg
I övermorgon vid den här tiden glassar jag runt i London (förhoppningsvis med ungefär en miljon shoppingkassar)!

Vad tror ni att jag koncetrerar mig på?
Seminariet eller den stundande resan? Svårt.






Hoppas nu att dendäringa vulkanen kan ta ett åksjukepiller eller något.
Sluta spy!