Så var insparken slut för i år, tidigare än beräknat. Den fick ett drastiskt avslut och åtminstone jag har fått upp ögonen för hur snabbt livet kan vända. Det blev en tragisk start på terminen.
Men, innan hade jag världens roligaste inspark. Vilka veckor. Hade gärna gjort om det nästa år om det inte hade varit för det att skolarbetet ju faktiskt blir lidande.

So, jag har seminarium imorrn. Arbetet inför det har väl gått sådär, med tanke på att alla fyra i gruppen varit chockade och inte riktigt kunnat koncentrera oss. Fast det har väl varit likadant för alla. Det var i alla fall skönt att det var matfestival hemma i helgen så att tankarna kunde riktas åt ett anant håll. Hade världens mysigaste dag igår då jag åkte in till festivalen med mor och far. Vi åt en massa gott och när Erik sedan slutade jobbet joinade han oss. Vid halv tio gick Erik och jag hem och spelade TV-spel istället för att gå ut bland trängsel och fulla människor. Det var skönt.

Här har jag visst inte skrivit på länge. Sanningen är att min inspiration, tid och framförallt min ork har lyst med sin frånvaro i princip hela sommaren. Jag hade kanske tagit på mig lite för mycket när jag tyckte att jag kunde jobba 8 veckor istället för mina 5-6 och då dessutom fick mer tid än de 75 % jag skrev att jag ville ha. Min kropp är inte vad den var innan förra sommaren, det är mycket tydligt.

Nu är jag hemma på en liten kort visit i Skövde för att sedan bege mig tillbaka till Jönköping igen. Insparken är i full gång men eftersom jag sover på luftmadrass varje natt och dessutom inte orkar allt jag orkade förr känns detta som en välbehövlig vila. En sak är dock klar: jag har grymt mycket roligare på den här insparken än vad jag var när jag var nolla. Men erfarenheten av att mina egna faddrar inte pratade speciellt mycket med oss nollor har fått mig att konversera mer med mina egna och även nollor från andra grupper. Imorgon åker jag tillbaka igen, nattuppdraget på HLK får inte missas. Jag hoppar kampen om HLK idag och både tror och hoppas att Infoiterna vinner över pedagogerna för fjärde året i rad.

Dessutom har en lite komisk sak utvecklats. Jag har knappt aldrig kännt mig så dissad som jag började göra igår. Jag försöker få kontakt, jag anser mig vara ganska trevlig. Men alla försök är förgäves och jag får ingen förklaring. Det gör lite ont för jag gillar verkligen personen i fråga. Äh.





Ett fåtal personer från min grupp The Danzbanderz hamnade på jnytt.se igår. På den sista bilden ser jag ut som min bror på munnen. Aldrig sett förut. Kul, för det är väl i princip enda likheten som någonsin visat sig!