Tja, vad ska man säga? Jag vet inte. I'm swept away. Mitt hjärta finns kvar i London, det fastnade där bland palats, katedraler, tunnelbanor och röda bussar. Jag vet inte exakt var det är så jag måste åka tillbaka och leta. Åh så synd.

Bland de bästa grejerna var absolut fotbadet under fredagen. Vi kom till hotellrummet helt genomsvettiga i värmen, hällde upp iskallt vatten i badkaret, satte oss på kanten, stoppade i fötterna och käkade chips. Hade det varit en tecknad film hade det kommit ånga från fötterna när vi satte i dem.
    En annan bra grej var mina skor jag köpte för £4 på Primark på Oxford Street. De var tunna, billiga och kassa i konstruktionen men ack så sköna för mina smärtande fötter! Oooh den lyckan gick inte av för hackor!

Så, det bästa med resan. Det allra bästa. Carnaby Street. Jag har längtat dit ända sedan jag var fjorton. Det är sju år snart och det har varit sju långa år. Det har inte gått.. en vecka åtminstone utan att jag önskat att jag fick åka till Carnaby. Jag hade däremot förberett mig på att aldrig på komma dit så det var verkligen himmelriket. Jag gråter seriöst nästan nu bara av att skriva om det! Jag kan inte beskriva den extrema lyckan jag kände när jag svängde upp på gatan. Pulsen höjdes och jag blev alldeles varm. Smärtan i fötterna var som bortblåst. Och underbara Carnaby. I'll be back some day, it won't be long.
    Pop Boutiqe har jag också längtat till ända sedan jag upptäckte den i sextonårsåldern och dit kom jag också. De hade inte det jag hade tänkt köpa så jag blev lite besviken men köpte en klänning istället. En helt underbar sådan. Mmmh. I'll be back for you some day as well...

Okej, det allra allra allra bästa var inte någon affär, sevärdighet, vädret eller staden ens. Det var resesällskapet. Älskade Joniboy, tack! Du gjorde allting värt det. Det hade inte varit samma sak med någon annan. Jag vet att jag klagade på mina fötter hela tiden men.. jag kunde inte låta bli. I love you!