Nu har jag den. Kiss-biljetten. Den finns hemma hos mig. Hos mig! Tänk vad den ska bli kramad och pussad på så fort jag får tid.
   Idag var jag på stan en kortkort sväng och sprang på Alvin, vinkade, sprang vidare och mötte Caroline utanför Eriks kök, tog en massa pengar från henne och sprang därifrån. Jag styrde mina steg mot resecentrum och satte mig där på en obekväm soffa. Efter ett tag så åkte B nedför rulltrappan efter att ha meddelat att hon sett Cementa. Jag gav alla pengarna jag tagit från Caroline till henne och hon gav tillbaka ett kuvert. Ett värdefullt kuvert. Det innehöll två små gula papperslappar där det stod "KISS - Stockholm Stadion 30 maj" och jag blev glad.
   Sen tog jag bussen hem en minut innan B tog bussen till Hentorp där hon skulle på kalas den jäkla ungen. Jag skulle hem och äta korv och makaroner. Men när jag stod i dörröppningen hemma så sa mamma "här är hon" och gav telefonen till mig. Jag fattade inget. Det visade sig vara från jobbet där en inte hade dykt upp. De behövde mig. Jag ställde gärna upp. Det blev till att slänga i mig den där korven med makaroner och åka iväg och jobba. Det gick bra. Det hände dumma saker som tog tid men.. vi kan inte råda över sånt och är man bara tre pers på kvällen åt massa massa boende så går det som det går. Så.. helt plötsligt ska jag jobba 8.5 timmar imorrn med. SKÖNT. Jag behöver verkligen jobba. Så att jag har råd med att gå på toa (kissbiljetten). Och dessutom måste en svindyr SRF-biljett betalas. Så det kan gå. Hihi.

Åh vilket värt inlägg. Verkligen.