Jag sitter här och lyssnar på Caesars nya skiva Strawberry Weed. Den släpps inte i handeln förrän imorrn men de har lagt upp en massa låtar på sin Myspace-sida och jag får inte nog. Det är tre år sedan de kom ut med en skiva senast. Med den skivan, Paper Tigers, kom genomnbrottet och det blev en världsturné av det hela. De blev trötta på skiten och tog ett uppehåll. Men nu släpper de sin femte skiva (om man inte räknar 39 Minutes of Bliss.. vilket jag inte gör) och den är fanimej efterlängad. Lika efterlängtad som förra gången de släppte en skiva, även då efter tre år!
    Fyy vad bra det är. Längtar tills imorrn då jag kan hålla den i handen också. Soundet är liksom.. Caesars-retro. Med det menar jag att det låter mer som det gjorde innan Paper Tigers. Den lät inte alls som deras tidigare skivor och det tog ett bra tag innan jag gillade den (men när jag väl fattat galoppen tyckte jag det var det bästa de gjort.) Men detta låter som tredje skivan Love for the Streets.. och jag gillar det massor! Dubbelskiva är det dessutom. Perfekt.