Smaskeraskens

Jag kan inte låta bli att plåga mig med sånt här.

När drömmar och liv läggs på is. För att överleva. För att vara snäll. För att ha ansvar. För att gilla det. Från början.
Ensam med bara mina tankar. Det som är nu är inte riktigt bra. Lösningen kan vara vad som helst. Det är svårt att från början veta vilken som är rätt. Dåligt samvete. Kärlek. Hopp. Ilska. Samtal som urartar när båda inte är på samma nivå. Två personer som älskar varandra, men som hamnat snett. Ond spiral. På väg åt fel håll. Härda ut?

System overload.

All I need is your whispered hello,

smiles melting the snow, nothing heard.

Your eyes are deeper than time,

say a love that won't rhyme without words.

So now I've lost my way,

I need help to show me things to say.

Give me your love before mine fades away...

 

Marcus brukar ofta påpeka att det är stor skillnad i ljudnivå mellan när jag är hemma och inte. Så fort jag kommer hem börjar jag prata om saker jag gillar och ogillar, vad som hänt under dagen och mer eller mindre intressanta saker. Jag plockar i ordning och sorterar i skåp, plockar in grejer jag flyttat med mig etc. Därför förvånade uttalandet nedan mig något otroligt. Fast ja, han tog ju halvt tillbaka det.

Marcus
Jag

- Det är så lugnt och skönt när du är hemma.
- Jaså? Så brukar det inte låta.
- Nej, i och för sig. Men jag menar... [tystnad] Vad menar jag?

Jag kom precis hem från en vända på stan. Jag har länge letat efter den "perfekta hatten". Till sommaren alltså. Har bara hittat någon jag skulle vilja ha på utländska nätsidor och en hatt är ganska skrymmande så helst ville jag inte beställa från utanför Sveriges gränser. Så hittade jag den idag - på Åhléns. Nu ligger den i min garderob och bara väntar på att jag ska dra på mig sommarkläderna. Gilla.

Nu sitter jag i soffan och botar dagens krämpor med godis och en av de nya Loka likes L.A-smakerna (annanas, smakar isglass och sommar!). Under tiden roar jag mig med att kika på bilder med fåglar från Sveriges ornitoligiska förenings hemsida. Jsg gillar fåglar, det vet de flesta. Men att jag sitter här hemma och halvdör av överdoserad söthet, det vet inte så många, förrän jag delat med mig av det här.

Talltita


Gråsparv


Kattuggla


Tofsmes


Blåmes


och en pilfink


Alla bilderna är tagna från Sveriges ornitologiska förenings hemsida

Det är vår och mina grejer har långsamt börjat flytta från Jönköping till Skövde. Det kommer visserligen bli ännu bättre när alla mina möbler är här. Vardagsrummet är ganska så tomt idag men det går nog över snart.


Vår på balkongen.


Ekologisk basilika från Miljöpartiet. Jag har aldrig haft gröna fingrar så det ska bli spännande att se om jag lyckas odla något över huvud taget. Förmodligen inte.


Albins gardiner blev helt perfekta i vardagsrummet. Så jäkla bra. ^^

Stackars mina grannar. Lägenheten är mycket lyhörd. När Marcus hade gått och lagt sig igår trodde han att jag hade på teven i rummet brevid. Det hade jag inte, men grannarna hade på sin. En gång för inte så längesedan vaknade jag på natten av att någon skrattade i en annan lägenhet. I alla fall, imorrn ska jag hålla ett föredrag på två minuter. (Jag vet, löjligt lite tid!) Föredraget ska handla om ett föremål och jag har valt det fantastiska föremålet lök. Så nu får mina grannar sitta och lyssna på hur jag om och om igen drar igenom ett två minuter långt föredrag om lök. Stackars mina grannar.

 

Ett fantastiskt vackert exemplar av en gul lök från arten Allium cepa. ^^

Fast jag måste nog fortsätta där jag avslutade.

Jag var nämligen inne på New Yorker en sväng också. Bland kläder, smycken, skor, sjalar och annat bös hör jag plötsligt "PIPPI!" och som det goda Pippi-fan jag är reagerade jag direkt. Sken upp som en sol och insåg att ungen som hade utbrustit i denna lyckliga kommentar hade sett mig precis innan utropet. Jag log stort mot henne och skrattade lyckligt inombords åt hennes storögda lyckliga ansiktuttryck när hon stirrade på mig. Det är banne mig inte illa att bli tagen för Pippi! (Jag insåg senare att jag kanske hade ganska färgglada kläder och flätan i mitt röda hår hjälpte nog till en hel del.) Ungen sprang i alla fall vidare till sin mamma och utropade lyckligt igen "Pippi!".

Då blev jag nervös. Pippi är ett stort ansvar att leva upp till. Världens starkaste och häftigaste tjej. Jag började faktiskt dra mig mot utgången efter en stund. Då började hon igen "Pippi, Pippi, Pippi!". Det var jobbigt. Jag kände att jag skulle haft en stor prickig häst väntande utanför affären. Men, ändå, hon gjorde min dag. Kanske gjorde jag hennes.

 

Efter föreläsning i Skövde och det allt för bekanta tåget till Jönköping insåg jag att mina blommor förmodligen är bortom all räddning. De hade inte blivit vattnade på nästan 14 dagar och det var droppen för dem. (OBS! Dålig ordvits.)

Jag vattnade blommorna ändå i något slags desperat återupplivningsförsök och sprang iväg mot skolan för att möta upp en tvåa och byta ut en kursbok mot pengar. På vägen hem passerade jag Albins kontor och tänkte egentligen mest sticka in huvudet och säga hej. Istället fick jag höra "Hej, vill du ha gardiner?". Jag vill väl alltid ha gardiner? Speciellt när de är lila och snygga och från Indiska. Nu är de dessutom second hand. Eller ja, kan man kalla det second hand trots att man inte betalat en krona för dem ens?

Anyway. Jag styrde kosan mot stan för att köpa ett par joggingbyxor (hittade inte de jag ville ha) och för att delta i manifestationen för 25-årsdagen sedan Tjernobylolyckan. Där stannade jag dock inte då jag tyckte att den var rätt kasst utförd. En handfull personer i radiation suits stod och såg otäcka ut. Visst, budskapet blir starkt men i sådana sammanhang bör man även ha minst lika många personer utan dräkt eftersom det är lättare för folk att ta kontakt med någon som inte ser ut som tagen ur en skräckfilm.

Men. Jag hatar ju själv blogginlägg som handlar om "min dag" och här skriver jag ett själv. Avbryt. Avbryt. Avbry... Avbr... Avb... A...

 

Ja, alla kan ju ta och lyssna på Sunny Afternoon med The Kinks, dagen till ära. Solen skiner nämligen och det är tämligen vindstilla. Här hos Circusresidenset har vi inga balkongmöbler ännu. (Dessa ska hämtas hos en viss storebror snart. Hoppas jag.) Därför plockade jag med mig en stackars köksstol och placerade den och mig själv ute på balkongen. Kan jag ha suttit i tio minuter tro? Ja, kanske, men inte mer än så. Fy bövelen vad varmt det blev! Helt otroligt. Nyss gick det ju inte att sitta ute för att det var för kallt, och om det är för varmt redan 17 april, hur kommer det vara 17 juli? Det märker vi.

Nu ska jag i alla fall springa till närmsta mack och köpa Aftonbladet med tillhärande söndagsbilaga ("Söndag"?). Tydligen ska de ha ett reportage med om min vän och gamla arbetskamrat Marina Hedlunds pilgrimsfärd. Ska bli mycket intressant! Hon är en såndär människa som man, om man inte pratat med henne på någon vecka, inte vet exakt var i världen hon befinner sig.

Miljöpartiet de gröna i Västra Götaland hade valkickoff i Skövde i lördags. Jag hade jättekul och ser redan fram emot valarbetet om tre år, trots att vi ni har en månads valarbete framför oss på grund av att det har sjabblats med röster och det därför ska hållas omval! Vi var även ute på stan runt lunch och pratade med folk. Mitt hår syns på bild i SLA idag och Skaraborgsradion sände ett inslag med mig på nyheterna. Det roligaste under dagen var när en äldre partikollega med systemkamera i famnen hälsade på mig innan första talet inne i kulturhuset.

- Hej, Göran heter jag.
- Hej Göran. Jag heter Cecilia.
- Cecilia. Hur ska jag komma ihåg det tycker du?
- Du får göra precis hur du vill. Min kamera heter Göran så jag kan komma ihåg ditt namn på det sättet. (Nickar mot hans kamera.)
- Heter din kamera Göran? Varför det?
- Jag köpte den av en Göran och nu kallar jag kameran för Göran, det passar den så bra! Jag brukar säga att "nu tar jag Göran och går ut."

Långt senare på dagen, när Åsa Romson (valberedningens förslag på nytt språkrör) höll sitt tal på torget, kommer Göran (människan då, inte kameran) fram till mig med sin kamera i högsta hugg.

- Du hade ju döpt din kamera till Göran, precis som jag heter.
- Ja, det stämmer.
- Därför har jag döpt min kamera till Cecilia!

Så. Nu finns det en liten Pentax i Tidaholm som heter Cecilia! Så jäkla smickrande, tycker jag!

Jag har en massa frysta bär i frysen jag behöver bli av med. Därför bestämde jag mig för att baka något. Blåbärsmuffins fick det bli. Men då behövde jag köpa ägg och mjölk och eftersom jag åker hem till Skövde vimorrn på lite halvt obestämd framtid så behövde jag göra av med i alla fall mjölken. Jag hade en banan liggandes så det fick bli en improviserad banansockerkaka. Typ.

Min lägenhet doftar ljuvligt just nu. Men... vad ska jag göra med allt?! :D

Ser på nätet att jag är registrerad på kursen men kan ännu inte se kursen i studentportalen SCIO där läraren lägger till en på kurserna --> går på föreläsningen --> "Du är inte med på listan" --> får mail om att anmäla mig till tentan --> anmäler mig till tentan --> får mail från kursansvarig "Du är inte registrerad på kursen. Ta kontakt med studentservice för du måste kunna anmäla dig till tentan!" --> svarar att jag redan anmält mig till tentan --> ringer ändå studentservice --> blir kopplad till antagningen --> "Du är registrerad på kursen, du finns med i webladok. Läraren lägger till dig i SCIO.

Man måste ju bara älska

Okej, det är inte lika illa som det låter. Men det var roligare att ha praktik där, och faktiskt jobba, än att studera. Det kan ju vara så att jag börjar tröttna på studentlivet nu. Big time.