Haha! Senaste veckans musiklyssning visar nog alltför bra den känsla jag har i kroppen just nu. Progg, jag är kvinna, progg, progg, progg, jag är arg (typ), progg och progg. Jag känner att det är dags att kanske samla ihop svenska folket och köra ett nytt tältprojekt, men istället för att spela upp arbetarklassens historia, kanske spela upp vad för slags mångfalds- och välfärds-Sverige vi vill ha, där alla är välkomna och lika mycket värda. Synd att jag inte har sådana kontakter. Kära Sveriges artist"elit". Gör något åt det här.