Alltså. Om vi bortser från smärtan i mitt bröst och mitt allt snabbare slående hjärta och min yrsel och min skakighet så mår jag rätt bra. Eller, bättre än på länge.

Saker har verkligen vänt. Saker i min hjärna har vänt. Just nu i alla fall. Vi är så begravda i projektarbete och dylikt att jag inte hinner tänka. Knappt. Flytten har jag inte packat något för. Alls. Skit samma, jag får väl ta med vad jag kan. Det är ju ändå inte så jättelångt att åka hem och hämta mer. Fast jag måste köpa en soffa... och skaffa internet.

Fast just nu koncentrerar jag mig på utskrifter av trycksaker, projektrapporten, redovisningen och utställningen och sedan projektrapporten igen. Bra att ha saker att göra antar jag.

Förutom allt jag skrev om först så mår jag bra. Jag mår bra i tankarna. Och i sinnet. Fastän jag är arg på mig själv. Men det får jag nog leva med. Det vill säga, om jag överlever det här!