Världens sämsta natt. Vaknade ut ur mitt innan-sömn-slumrande av att det var fruktansvärt varmt. Jag vill inte öppna fönstret över sängen eftersom jag får gardinen i huvudet hela tiden om det blåser. Istället klättrar jag upp på tevebänken för att öppna mittenfönstret, som vanligtvis desstutom är enklare att öppna. Inte denna gång. Handtaget hakade ur sig på något underligt vis. Det stod rakt upp fastän fönstret var i ett läge där handtaget ska vara vågrätt. Och ingenting gick att göra åt saken. Med sömn i ögonen och yrsel i huvudet stod jag där på tevebänken och till slut på fönsterbrädet och försökte förgäves få igen fönstret. Det gick inte, handtaget hade fastnat. Efter ungefär en kvart lade jag ner och insåg mig besegrad. Jag band ett hårband mellan handtaget och fönstret brevid så att det inte skulle åka upp på vid gavel.

Klockan sex vaknar jag av att sopbilen är utanför och skränar. Jag kan inget göra åt ljudet (EFTERSOM JAG INTE KAN STÄNGA FÖNSTRET!) förutom att gå upp och hämta öronproppar. Men eftersom fönstret stått rätt rejält öppet hela natten är det sviiinkallt i lägenheten och jag vill för allt i världen inte gå ur sängen. Så jag ligger där och bara blir arg. När alarmet ringer stänger jag av det och skiter fullständigt i att gå upp.

Som tröst gav jag mig själv en shoppingtur på stan. Det resulterade i en klänning och en massa annat bös från Body Shop som jag verkligen inte behöver men som jag är väl värd. (Det var kundklubbsdag idag så jag lyckades få till en hel del klipp.) På vägen hem ramlade en äldre dam pladask framför fötterna på mig. Hon hade missat den höga trottoarkanten. Jag hjälpte henne upp och kollade så att hon inte hade skadat sig alldeles för mycket men hon verkade må bra. Hon blev dock väldigt tacksam för hjälpen. Så det var dagens goda gärning.

Nu har jag fikat. Kaffe och bulle. Ska strax sätta igång med att baka muffins tror jag. Har införskaffat ägg och bakpulver. Sen blir det besök. Ett mycket efterlängtat sådant.