För några veckor sedan vann Sumana, Putte och jag quizet på Studenternas hus. Kvällens pris var fyra biljetter till den klassiska teaterföreställningen Måsen av Anton Tjechov. Jag hade hört talas om den teatern tidigare och efter att ha läst på en hel del om vad det var för en föreställning så kändes det som ett jättefint pris!

Så var det tisdagkväll och dags för föreställning. Jag mötte upp Sumana och Hanna (som fick ta Puttes plats då han inte hade tid att gå) en bit innan föreställningen skulle börja. Vi gick in, betalade med våra biljetter (i form av A4-ark med en stor reklambild för Måsen och en liten biljettdel längst ner) och tog varsin liten informationslapp om Måsen eftersom vi tänkte att det kanske kunde vara kul. Sen ser Hanna att på biljettdelen står det faktiskt inte "Måsen", det står "Ett andetag till." Konstigt. Sen kommer det fram en söt liten kvinna till oss som undrar om vi vill ha ett program. Jatack. Vi får ett program till "Ett andetag till". Konstigt. Studentkåren har uppenbarligen fattat HELT FEL angående vad för föreställning de faktiskt hade skaffat biljetter till.

Min recension då? Jo jag kan väl börja med att summera Ett andetag till lite. En skrikande och flämtande man. Ofantligt hög musik. Irrelevant dans och oförståelse för varför två av tre personer ens var med i föreställningen. "Kartong! Kartong, kartong, betong, kartong, kruka. NEJ!" Konst som går överstyr. Tanten framför mig som vid ett tillfälle högt väste "Psyksjuk!"

Så. Recensionen blir följande: