Okej. Lördag kväll. Sminkad, uppdressad, snyggare än på länge. Ska på fest. Det är okej. Fram tills att jag precis ska dra. Det finns en person på den där festen som inte blir glad över att jag ska komma. Hon säger också att jag är "den värsta personen i världen".

Detta anser alltså människan som under de senaste veckorna varit orsaken till min sömnbrist, min brist på aptit och därmed min viktnedgång, min smärta i bröstet och mina nervösa sammanbrott nästan varenda dag. Det gick ett tag där då det inte gick en dag utan att jag brast i gråt. Om inte det är humor så vet jag inte vad.

Världens värsta människa åkte ändå in till stan sen och hittade en Joni & co att hänga med och det blev en lyckad kväll trots allt. Alla tycker tydligen inte att jag är så hemsk och det är ju tur!

Världens värsta person! Akta er för mig säger jag bara.

Men. Min hjärna tampas just nu med en inre konflikt. En ganska stor sådan. Samtidigt är kroppen på väg tillbaka. De senaste dagarna har den faktiskt velat samarbeta med mig. Har lyckats få i mig rätt hyfsat med mat och inte varit lika extremt trött som tidigare. (Kan bero på att jag sovit till tolv-ett flera dagar på raken.) Men gud vad ska jag ta mig till nu?