Surrender, but don't give yourself away

Men för helvete Taimour Abdulawahab. Jag gillar inte heller att Sverige har soldater i Afghanistan. Vad Lars Vilks vill måla och visa för allmänheten, ja det är hans ensak. (Och förresten, är han inte troende musilm berörs väl inte han av koranens ord?) En människa KAN förändra samhället, till det bättre eller sämre. Men tillvägagångssättet för att få Sverige att dra tillbaka sina soldater från Afghanistan eller för att få Lars Vilks att be om ursäkt, eller vad det nu kan gälla, ÄR INTE ATT SPRÄNGA SIG SJÄLV (och andra med dig).

Vad trött jag blir. "Terrorn har kommit till Sverige" och på något vis känns det som det ultimata tecknet på omogenhet och barnslighet. Barnsligt, är vad det är. Lös konflikter med lugna men kraftfulla ord, inte irrationellt gormande och sprängmedel.

Jag gillade Mustafa Cans "Inte i mitt namn" i Svenska Dagbladet. Han uppmärksammar ett skrämmande faktum som alltmer blir verklighet. Ska vi börja bunta ihop alla muslimer och klassa dem som terrorister, som USA? Vad svarar muslimen på frågan "Hur känns det"? Känns det annorlunda beroende på vilken religion man tillhör? Med tanke på att det ändå är ett stort antal muslimer som bor i Sverige är ju risken stor att Taimour Abdulawahab hade skadat eller dödat flera muslimer, hade han bara lyckats med sin plan. Nej nu, svenska folket. Suck. Jag vet inte ens riktigt vart jag vill komma med det här resonemanget, om man ens kan kalla det så. Jag blir bara upprörd över ens man irrationella och ointelligenta beteende. Ännu mer upprörd blir jag då jag föreställer mig vad som sägs på Sverigedemokraternas möten efter det här.


Om någon har missat det så finns det röstmeddelande som skickades till polisen 10 minuter innan sprängningen på aftonbladet.se http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8283717.ab

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0