Ibland blir man så rosenrasande arg att man inte vet var man ska ta vägen. I alla fall jag.

Sedan möter man någon, någon som är lite äldre och erfaren och har varit med om i princip samma sak - och anpassat sig. Att tala från hjärtat, att tala sanning och faktiskt ge lite medkännande.... sådant lugnar ner mig och tar ner mig på jorden igen. "Gå hem och bryt av några pennor eller något." Men alla mina pennor är fortfarande hela.

Det är bra med erfarenhet, jag säger bara det.