Jag har ett arbete som ska vara inlämnat imorgon. Jag är inte klar. Inte ens nära. Men vad gör jag när jag är som mest under press? Ja inte det jag ska i alla fall. Jag sitter och tittar igenom gamla bilder och suckar, skakar på huvudet med tveksam min bara för att skrika av skratt i nästa sekund. Good times. Good times. Och jag undrar varför allt det där försvann. Inget finns kvar.. men det kanske går att ändra på. Vad vet jag.
    Jag vet i alla fall att jag måste dela med mig av detta. Hela min kropp ville skratta, till och med tårna.