Jag kan inte sova ensam längre. Jag har fått erkänna detta för mig själv efter alldeles för många nätter som spenderats halvvakna hemma hos mor och far. Jag ligger och vrider och vänder på mig hundra gånger. Kommer aldrig riktigt i nån djup sömn och är vaken många gånger. I natt när jag vaknade för fjärde gången tänkte jag att jag nog kunde gå upp eftersom jag ändå inte sov något vidare. Klockan var visst bara halv fyra då så jag fick lydigt ligga kvar i sängen.
    Isch. Jag saknar mitt sängsällskap. Men jag måste ju sova hos mor och far ibland eftersom jag ändå har merparten av mina grejer där. Hrmpf. Jag vill somna ordentligt. Som här: