Kom hem från sjukhuset för en liten stund sedan. Denna gången var det på nått fys. lab jag var. Det var skitläskigt. Jag fick sitta i ett bås eller bur av glas och andas på olika sätt i en stor makapär. Sen fick jag andas in nån gas som smakade vitlök och efter det inhalera nått pulver fyra gånger. Jag höll på att kräkas. "Man kan bli lite darrig och få lite hjärtklappning av det här pulvret" säger sköterskan som hjälper mig. "Okej, visst." Efter det får jag vänta en kvart, säger dom, och jag sätter mig och bläddrar i en National Geographic från 2004. Nån minut går och hjärtat börjar slå i en väldigt konstig rytm; snabbt och oregelbundet. Händerna skakar och armarna vill inte riktigt lyda när jag ska vända blad.
    Det där är nu ca två timmar sedan och jag skakar fortfarande lite grann och hjärtat har inte riktigt återhämtat sig. Det är lite otäckt faktiskt, speciellt eftersom jag är ensam hemma. Men någonting annat går inte. Jag måste skriva minst ett arbete idag som ska vara inne på fredag. Annars hinner jag inte. Sen ikväll ska jag åka hem till Erik. Jag måste få i alla fall en natts bra sömn denna veckan. Tycker jag.

Så vad kom dom fram till på KSS då? Jo, jag har inte förbättrat min lungkapacitet nånting alls sedan förra gången för en månad sedan. Jag ligger fortfarande på 69. Normalt ska en frisk människa ligga på 80 - 120, så jag är kass. Dumma mig. Inhalationen hjälpte ingenting, det blev snarare sämre eftersom jag skakade så. Suck. Jag tror att detta är ett handikapp jag kommer få leva med. Det känns så surt bara att veta att jag kanske aldrig mer kan vara med på fysiska aktiviteter som lekar och sånt, som alla andra. De som har astma kan i alla fall inhalera och ha sig. Jag kan inget. Flämta kanske...

Däremot gillar jag min frill. Jag upplever inte heller färgen som så hemsk längre, fastän jag redan har köpt röd färg.. Nu börjar jag fundera på om jag kanske inte ska ha knallröd utan lite mer diskret röd, i alla fall till att börja med. Vi får se. Rött är jobbigt. Så jävla snyggt, men jobbigt.