Fan. Jävla kvinnosjukdom. Varför? Kan nån hitta en bra anledning till att migrän finns? Jag gick å lade mig igår med en pulserande men lätt huvudvärk. Trodde att jag hade druckit dåligt så jag hävde i mig en massa vatten och inbillade mig att jag skulle kunna sova bort det. Vaknade idag och framför ögonen blandade allt ihop sig till en röra, ljuset exploderade i huvet och balansen hade försvunnit långt bort. Jag försöker få i mig frukost. Yoghurt med müsli. Müslin exploderar i munnen på mig och det känns som att öronen ska ramla av. Lägger mig i soffan och bara gnyr. Mamma tvingar i mig en alvedon och en massa thé. Ibland är min mamma så bra att ha. Hon är bäst. Mamma påstår att jag har ärvt hennes migrän, för den uppenbarade sig på ungefär samma sätt. Hennes har nu har växt bort. Så om fyrtio år kan jag kanske räkna med att vara av med den.

Nu känns det bättre i alla fall. Värktabletter är min räddning. Och ni som känner mig ordentligt är väl medvetna om min anti-värktabletter-attityd. Huvudet känns inte längre som att det ska sprängas utan snarare som om pannan vore fylld med sten. (Men hellre det än smärtan.) Jag som skulle göra saker idag. Suck. Jag har lovat att stanna hemma. Återigen är jag tacksam för min mamma. Hon får mig att göra eller låta bli att göra saker när det behövs. Hon kommer hem snart igen för att pyssla om sin sjuka dotter. Häromdagen var hon och köpte allergitabletter åt mig också så att jag ska sluta nysa. Det har jag ärvt från pappa.

Jag är mina föräldrars dotter.