Sitter nu hemma, jäkligt glad över att jag bestämde mig för att åka hem och inte stanna kvar som läkarna ville. Mor och far är hemma, Yoko är arg och morgontrött och jag har duschat med eget schampoo och har fått välja kläder själv. Dessutom sover man alltid skönast i sin egen säng. Tänk att vakna upp på sjukhuset alldeles ensam och inte veta vad det ska bli av dagen. Nej, fy.
    Nu väntar jag bara på att de ska ringa från KSS och säga när jag ska vara inne. Sen ska jag träffa en "äldre, erfaren lungläkare" som ska försöka lösa det mysterium mina lungor har blivit. Jag är ganska skraj. Man tror alltid det värsta. Men folk har varit underbara och det är många personer jag ska ringa idag när jag vet vad det är som gäller. Puss på er alla!