Jag är här. Jag mår inte så bra bara. Kunde inte andas. Det började göra ont och jag började hosta. Då gjorde det ännu ondare. Ringde vårdcentralen. Ville inte hjälpa mig. Jag tycker de kan gå å dö. Jag får aldrig hjälp där så varför försöker jag? Ringde till sjukvårdsrådgivningen för jag ville ha en tid på jourcentralen. De ville inte heller ge mig nån tid. "Så du tycker att det är så viktigt så du behöver en tid redan ikväll?" trots att jag hade förklarat vad jag jobbade med och att det inte gick längre. Jag orkar inte sköta mitt arbete och om det var något smittsamt vill jag ju inte gå omkring och smitta de gamla! Så efter övertalning fick jag en tid på Jourcentralen.
    FEM TIMMAR var vi på KSS. Först på jourcentralen då där de tog en massa blodprov på mig, lyssnade på lungor och hade sig. Den dansk-norsk-pakistaniske läkaren som hjälpte mig påstod att eftersom jag äter p-piller och umgås med rökare antagligen kunde fått en blodpropp i lungan. Och det sa han bara sådär! Som att det inte var nånting. Han tyckte att jag skulle försöka få alla kompisar att sluta röka. Jag tyckte istället att han skulle hjälpa mig.
    De skickade vidare mig till akuten där de tog blodprov igen (min stora fasa!), satte EKG, kollade puls/blodtryck. Det var lite högt. Som vanligt, sa jag. Sen fick jag en läkare som lyssnade på lungorna igen. Han var mycket trevligare och jag förstod vad han sa. Han trodde lungsäcksinflammation. Sen fick jag gå. Men innan det skulle de ta ETT TILL blodprov. Lottas pappa jobbade. Han frågade glatt "Får jag göra det!?" och de andra sa att det var okej. Och jäklar. Det kändes inte ens. I andra armet gjorde det så ont att tårarna rann på mig. Har fortfarande ont i den armen. Men inte andra. Lottas pappa är bra. Han ska ALLTID få ta blodprov på mig!
    Jag har i alla fall gått å skaffat piller. Kan fortfarande inte andas och det gör ont och jobbet blir tungt. Men förhoppningsvis blir det bättre. Krya på mig.