Päronen tyckte jag behövde komma ut lite. "Dra ut med bilen, ta med fika? Ska du med?" Klart jag skulle med. Det känns som att jag bara sover och sover. Ändå, för första gången på flera år känner jag att jag är någorlunda utvilad. Faktiskt. Konstig känsla. ÄNDÅ hinner jag inte med allt.
    Vi satte oss i alla fall i bilen, trotsade de mörka molnen och satte av mot Forsvik och kanalen och slussen. Vi åkte in på småvägar där vi knappt aldrig varit förut, bara för att det var kul. Vi kom fram till slut i alla fall. Köpte biggaråer av en tjej som sålde från sitt eget träd. Hon hade fått det trädet när hon var liten och så här års svämmade det över av bär. "Men jag tycker inte speciellt mycket om dem..." Så mycket bättre för oss andra som får köpa dem :)

Båtar, båtar, vatten. Kafferast med bullar och saker vår granne bakat åt oss. Hon är galen. Bakar hela dagarna och ger bort en massa till oss. Sen kommer en Norsk segelbåt med världens nervösaste norrman ombord. Alla som var i Forsvik samlades vid slussen. Dagens underhållning. Norrmannen sprang fram och tillbaka i båten, pekade, funderade och kliade sig i huvet. Frun bara stod brevid och log. Efter säkert en kvarts funderande och pekande vågade han sig in i slussen. De två barnen som var inne i båten försökte gå upp på däck. "NI GÅR NER! GÅ NEEER!" skriker norrmannen. Frun står fortfarande på kanten och ler. Norrmannen springer och placerar ALLA fendrar från babord sida på styrbord sida. Och inte nog med det, han hänger en planka längst ut för att skydda fendrarna! Jag höll på å dö av skratt. Sen sprang han och vevade, vevade, kikade, snubblade, tappade skorna.. oj oj oj. Den andra båten som var i slussen samtidigt kördes av ett ungt par. De tittade på sin båt, allt var okej, sen tittade de på norrmännen. De var verkligen roliga! Hans älskade båt. Å så snygg var den fan inte.