Jag är lite ledsen. Den här dagen har varit jävligt omtumlande.
    Det började med att jag kände att min påstådda lungsäcksinflammation inte hade blivit bättre. Jag ringde till vårdcentralen (när jag var på jobbet) och fick komma dit på deras öppna mottagning. Att ge mig en tid gick inte. Där lyssnade i alla fall en läkare för tredje gången på en dryg vecka på mina lungor. Den ena hördes lite sämre än den andra och hon kunde inte ge mig nått besked. Hon skickade mig till röntgen på KSS. Åkte dit. De röntgade mig och jag fick vänta. Efter en stund kommer en läkarsnubbe ut och säger till mig att han har hittat flera små blodpoppar i mina lungor. Jag får gå till akuten. Där tar de en miljon prover och tester.. och lyssnar på lungorna för fjärde gången. En ny läkare kommer och säger att de måste skicka mig på magnetröntgen också. Så jag sov i en timme och fick sedan gå dit. De placerade en makapär i armen på mig och var elaka. Sen sprutade de i kontrast-bös och jag ville brinna upp inuti. Sen in i en såndär rund, roterande röntgenmaskin. Klart. Tillbaka till akuten. Satt där i en evighet. Sen fick jag ett rum och en läkare pratade med mig och lyssnade på mina lungor för femte gången på en dryg vecka.. The good news: det var inte blodproppar. The bad news: de hade ingen aning om vad det var. Nånting har förändrats/bildats på mina lungor och de vet inte vad. De ville behålla mig under natten men jag ville bara hem och gråta. Hade ingen med mig under tiden, hade fått åka från jobbet och mor och far var på semester långt bort. Ville inte oroa dem men jag var ju tvungen till slut att berätta vad jag hade för mig. Jag kände mig så elak. De har nu avbrutit semestern och är påväg hem samtidigt som jag skriver detta. Bara för att jag MÅSTE BLI SJUK precis när de är borta och ska njuta och ta det lugnt. Jag har gråtit jättemycket. Mest för att jag känner att jag förstör. Både på jobbet och för föräldrarna. Och för att de har stuckit hål på mig en miljon gånger idag och jag dör av att titta på en pekpinne, penna och allra mest- en nål.
    Och för att de förra veckan fick mig att tro att jag hade en inflammation som skulle gå över bara jag käkade piller i en vecka. Jag har inte råd med allt det här! Ursch. Jag är inte så ledsen längre. Är mest arg och har dåligt samvete. Ska tillbaka till KSS imorrn så jag har fått sjukanmäla mig. Doktorn tyckte absolut inte att jag skulle jobba.

Men sen finns det människor. Människor som gör allting lite bättre när man mår dåligt.