Jag är ju så liten

Växa upp?
Bli vuxen?
No never!
Ve och fasa den dagen jag inser att jag är vuxen. Jag ska alltid vara som min pappa. Vuxen men ändå som ett stort barn. Ansvar, fast med glimten i ögat.

Men det är lite jobbigt att man nu måste bestämma hur man ska göra. Jag ångrar att jag läste i höstas och inte nu i vår istället. Hösten var helt fullpackad med jobb. Jag hade kunnat tjäna en massa pengar om jag bara hade haft tid. Vårvintern verkar bli likadan i år som förra året.. glest mellan jobben och korta dagar. Perfekt för att plugga. Fast istället skulle jag ju kunna tillbringa mina lediga timmar med att fundera ut vad jag vill göra. Det är svårt. Jag vill nästan vara kvar i Skövde.. även om jag inte trvis sådär jättebra än. Men det kanske ger sig? Det är inte så mycket som lockar med Halmstad längre.. eller jag vet inte. Gud vad det är svårt. Det vore ju ABSOLUT enklast att kunna bo hemma medans man läser. Så slipper man allt för mycket matlagning, tvätt, räkningar och tomma plånböcker. Men.. det kanske inte är värt det? Att läsa någonting man kanske egentligen inte vill? Jag vill ju bara prata engelska. Hrmpf.

Äh. Nu ska jag gå å laga mat. Kuckelimuckmedicin.
Fast inga gelehallon. Isch.

Jag lägger inte upp några bilder i den här bloggen längre, jag vet det! Men det får vänta tills jag fått en ordentlig dator igen. Det var krångligt med den här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0