Julen är lyckligtvis över och min ångest har dämpats betydligt. Jul-ångesten i alla fall. Men mina tankar flyger hela tiden iväg till Viggo och hans lägenhet som inte finns längre. Många trevliga kvällar har spenderats där vid hans egenhändigt byggda bar. Sen brann allting upp och kvar finns bara ett gapande hål eftersom hela byggnaden har rivits. (Det enda som hade klarat sig något sånär var hans julgran. Jag förstår inte hur det har gått till!)
    I söndags, när det fortfarande brann, traskade Erik och jag bort mot huset för att kika. Jag var nära till tårar hela tiden, det var så jobbigt. Efter en stund hittade Viggo oss och efter en kram var tårarna ännu närmare. Jag tyckte inte att vi skulle stå där och se hans lägenhet försvinna så vi gick till Expert där Viggo köpte en ny laddare till sin mobil (ja den andra hade ju brunnit upp) och Erik köpte nytt batteri till sin brandvarnare! Man börjar verkligen tänka. Man tror inte att det ska hända en själv. Det trodde säkert inte Viggo heller. Jag mår fortfarande dåligt fastän jag inte bodde där.. Sedan gick vi och fick i oss lite mat. Frukost klockan ett på dagen. Suck.

Senare på kvällen åkte Erik och jag hem till hans mammahem för att fira en pga vinterkräksjukan försenad jul. Det blev thaimat och presentutdelning. Mysigt. Från deras hus på billingesluttningen såg man hur det rykte nerifrån stan.


Kl halv två på fredagsnatten gick Erik och jag från Husaren förbi Mummel in till St Sigfridsgatan. En kvart senare kom larmet till brandkåren. Tajming. Vi hann hem och somnade lyckligt ovetande.