Jaha. Så var "årets höjdpunkt i Skövde" här igen.. och om en halvtimme även avslutad. Här kommer min personliga summering:

Torsdag: Jag har tänkt åka in på allsången och kika på Anders Eriksson eftersom Galenskaparna var mina favoriter när jag var liten. Blir vrålförkyld och får tänka om. Stannar hemma hos föräldrarna.

Fredag: Jag är fortfarande äckligt förkyld och alla mina planer på att åka in till stan krossas ganska totalt. Jag kommer knappt ur soffan. Klockan tolv på natten åker jag hem till Erik. Sakna. Han är full. Det gör inget för jag har inget luktsinne. Ibland är det bra med en rejäl förkyldning.

Lördag: Vaknar hos Erik, känner mig lite bättre och vi städar hans lägenhet. Åker till föräldrarna där bror och brorson är hemma. Pratar med Toni om att dra till kåren. Efter det åker jag tillbaka hem till Eriks lägenhet fast han är i Göteborg. Jag vill inte följa med och smitta ner folk jag inte känner. Jag dricker lite vin och ringer Lotta för att kolla om hon ska med till kåren. Hon vill inte, hon har mentalt förberett sig på att stanna hemma och jag har full förståelse för detta. Jag väntar istället på att Carro ska ringa.
    Halv elva ringer hon och jag knallar ut på stan. Möter upp Carro, Anna, Mr Hanky mfl. Sitter i tjugo minuter kanske i mummels tält innan de bestämmer sig för att gå till Husaren. Visst.. men jag vill inte gå med. 150 spänn för att komma in på husaren! Jag menar.. näe. Aldrig. Jag lämnar sällskapet och drar iväg själv mot kulturhuset för att kika på Cowboysen de sista minutrarna.
    Nehepp. De har slutat tidigare och Kristian Antilla står redan på scen. Kan bli intressant. Jag står en stund. Snark. Vafan är det här!? Sömnvarning kl 23.00 på kvällen. Bestämmer mig för att köpa en friterad banan och gå och lägga mig. Vandrar upp mot bananerna. Ni som vet hur lång kö det brukar vara till festivalbananen vid den tiden på dygnet, tänk er den kön, plus 50%. "Aldrig i livet" tänker jag. Strosar runt själv en stund till innan jag blir sur på allt folk och går till lägenheten.

Så. Nu sitter jag här ensam och trött och lite småsur på hela skiten. Det blev ju väldigt lyckat i år...

Och nej. Jag är inte sur på någon. Helt ärligt. Det har bara blivit fel, olyckliga omständigheter och dyra inträden. Jag är mest sur på det. Inte på någon annan.