Ååååhneeeeej. Jäkla hår! Ge dig! Du låter aldrig mig vinna. Varför ska du se ut sådär jämt va? Bara hänga rakt ner i mitt ansikte, rakt, nästan otäckt rakt. Äh. Nu fan.
Jag hävde mig över handfatet och spolade tretusen liter vatten i håret.. håret hade precis torkat efter att jag hade tvättat det. Det sket jag i. Jag var arg. Sen blev det ju väldans blött faktiskt. Alldeles FÖR blött och jag skulle snart åka till jobbet. Jag tog fram det tunga artilleriet. Hårfönen. Jag fönar inte mitt hår. Aldrig. Never ever. Det skadar håret. Jag får göra det en gång om året har jag bestämt. Jag gjorde det inte en enda gång förra året så detta året har jag ju två gånger på mig. (Jag vet, det är lite pedant-patetiskt på nått vis men det står jag ut med.) Men nu så skulle det bli av. Jag blåste och kammade samtidigt och tänkte att "Vad skönt att det blev torrt. Fast vad fint och fluffigt det blev.. och vad bra det lade sig! Jag kanske skulle fortsätta med det här?" Sen tänkte jag inte mer på det utan knöt ihop håret i en hastig knut och drog till jobbet.

På rasten vid halv elva (ska egentligen vara mycket tidigare men det är rätt körigt på jobbet så det blir jämt vid den tiden) kommer chefen ner till personallokalen.
"Vad fin du var i håret Cecilia."
"Ööööööööööh. Taaaack?" sa jag skeptiskt med en min som tydligt visade att jag inte riktigt förstod varför hon skulle ge mig en sån komplimang. "Eh.. jag fönade det imorse för första gången på två år. Det kanske är det.."
Sen blev chefen upptagen med något annat. I ett ögonblick av fasa några sekunder senare såg jag det. Hon hade färgat sitt hår! Hon hade låtit det växa under sommaren och färgat det i en fin lite gyllenbrun färg. Fast det var ju redan försent att säga något. SÅ, om chefen någonsin kommenterar ens fina hår bör man vara uppmärksam på om han/hon själv gjort något man kan ge en komplimang för. Man ska i alla fall absolut inte skeptiskt säga: "Ööööööööööh... Taaaack? Eh.. jag fönade det imorse för första gången på två år. Det kanske är det.."