Tjiaa, det gick väl bra. Att spela bas alltså. Jag har inte gjort det ordentligt sen jag gick i grundskolan.. kan ha gått i sjuan eller åttan. Visst, jag har väl pillat lite på Brittas bas ett par gånger när den legat på hennes golv och sett lockande ut men.. inget seriöst. Så för att vara förstagångs-spelare så gick det fan skitbra. Och jag hade himla roligt också. Det är väl det som räknas va? Fast jag tror inte The Marrows vill ha mig som basist, det skulle förvåna mig något ofantligt. Men det var en kul kväll. Har ont i fingret.

Sen kikade mor, far och jag på Stones nyaste DVD, The Biggest Bang, skivan med Cobacabana-konserten. OMG vad folk! Och shit vad söta mina pojkar är, jag dör! Pappa sa hela tiden "sätt dig ner!" men jag kunde inte! Jag studsade runt som en idiot! "Ååååååh" "Suck" "Mwååååååiiii" "Åh vad söööt!" "Faaan vad bra dom är!" Och mamma tillade lite sött att "För fyrtio år sedan.. nej mer än fyrtio år sedan så dyrkade jag dom där killarna. Hade någon sagt till mig då att jag skulle sitta och kolla på dom fyrtio år senare hade jag ju idiotförklarat dom!" Tänk mamma, vad bra man kan ha det.