Idag var jag på informationsträff för nya kursstudenter på högskolan. Fy sjutton vad stor jag har blivit. Jag är inte en liten femåring längre, jag kan kalla mig högskolestudent, i alla fall i höst. Jag ska inte läsa mycket men.. lite. De började babbla på om tentamen och genast kände jag ångesten, pressen, hjärtklappningen och svetten komma smygande. Sen kom jag på att det faktiskt är engelska jag ska läsa. Engelskaprov är ju roliga. Både på högstadiet och gymnasiet älskade jag dem och såg fram emot dem. Jag tror jag var ganska ensam om det. Det var liksom enda dagarna jag verkligen fick visa hur duktig jag var, vad jag verkligen kunde. Jag fick liksom impa på lärarna. Fy vad jag låter besserwisser-aktig men jag gillade det verkligen. Tror ganska många lärare uppfattade mig som en medelmåtta först, en sån som inte bryr sig om skolan och det var alltid kul att försöka bevisa motsatsen.

Undrar hur det kommer bli nästa höst när jag tänker dra my lonely ass ner till Halmstad och plugga. Det är det vettigaste beslutet jag tagit på länge, så jag kommer iväg ifrån detta hell hole som jag hatar. Frågan är bara om jag kommer kunna handskas med allt? Det känns skönt att mjukstarta lite i höst bara, jag behöver inte ägna varje vaken minut åt studier i alla fall.

Dekalerna var lika jobbiga idag. Och jag måste tillbaka imorrn också och pilla eftersom vi inte ens har skurit ut alla dekalerna än. Jag vet inte ens om vi hinner klart det imorrn. Gaaaaah!  Jag vet inte ens vad jag får i lön för detta. Mor trodde att jag kanske skulle få en handduk.. men hon skämtade.. hoppas jag.  Min rygg alltså. Är någon bra på massage eller? I could surely need it right now.