Sitter på BC och läser engelska. Just nu handlar det om religion i UK och USA. Det var i alla fall lite roligare än politik. Man kan inte lära sig allt om alla kammare och alla ministrar och vad alla har för uppgift. Mitt huvud kokar över. Dessutom får man reda på en massa fakta om minst sagt korkade amerikaner. Eller nått ditåt. Visste ni att ca 80% (tror jag det var) av amerikanerna tror att människan skapades från Adam och Eva och endast ca 20% tror på Darwins teori om evolutionen? Jag skrek "VAA!?" rakt ut när jag läste det. Jag trodde inte det var sant.

Och så har jag träningsvärk. Under armarna, över revbenen. Yes, jag var å tränade på gym igår! Det trodde ni aldrig va? Det var banne mig ett tag sedan. Emilia, Terese och jag gick dit efter skolan. Fast först fick vi åka hem till mig och hämta mina grejer för som vanlig så hade jag missuppfattat alltihop och trodde att vi skulle göra det idag. Det var 30 - 40 killar där och vi tre tjejer. Hrmf. Men så var det ett byggargym också. Fanns nästan bara "gör-dina-muskler-större-maskiner".
Fast vafan. Det var gratis. Lätt värt det.

Seriöst. Jag fick erbjudande idag om att få ett vikariat. Ett vik! JAG! Jag har jobbat på Käpplunda Gärde i över ett år och hoppats på att få ett vik. När jag äntligen får erbjudandet så kan jag inte. Det skiter sig ju redan med skolan eftersom jag jobbar så mycket. Kan inte med att säga nej heller. Men jag vill ju ha ett vik! Jag blev jätteledsen. Allt ska vara på en gång. Lagen om alltings jävlighet. Det var verkligen ett jättebra schema! Jag sa att jag inte kunde ta det.

Ååååhneeeeej. Jäkla hår! Ge dig! Du låter aldrig mig vinna. Varför ska du se ut sådär jämt va? Bara hänga rakt ner i mitt ansikte, rakt, nästan otäckt rakt. Äh. Nu fan.
Jag hävde mig över handfatet och spolade tretusen liter vatten i håret.. håret hade precis torkat efter att jag hade tvättat det. Det sket jag i. Jag var arg. Sen blev det ju väldans blött faktiskt. Alldeles FÖR blött och jag skulle snart åka till jobbet. Jag tog fram det tunga artilleriet. Hårfönen. Jag fönar inte mitt hår. Aldrig. Never ever. Det skadar håret. Jag får göra det en gång om året har jag bestämt. Jag gjorde det inte en enda gång förra året så detta året har jag ju två gånger på mig. (Jag vet, det är lite pedant-patetiskt på nått vis men det står jag ut med.) Men nu så skulle det bli av. Jag blåste och kammade samtidigt och tänkte att "Vad skönt att det blev torrt. Fast vad fint och fluffigt det blev.. och vad bra det lade sig! Jag kanske skulle fortsätta med det här?" Sen tänkte jag inte mer på det utan knöt ihop håret i en hastig knut och drog till jobbet.

På rasten vid halv elva (ska egentligen vara mycket tidigare men det är rätt körigt på jobbet så det blir jämt vid den tiden) kommer chefen ner till personallokalen.
"Vad fin du var i håret Cecilia."
"Ööööööööööh. Taaaack?" sa jag skeptiskt med en min som tydligt visade att jag inte riktigt förstod varför hon skulle ge mig en sån komplimang. "Eh.. jag fönade det imorse för första gången på två år. Det kanske är det.."
Sen blev chefen upptagen med något annat. I ett ögonblick av fasa några sekunder senare såg jag det. Hon hade färgat sitt hår! Hon hade låtit det växa under sommaren och färgat det i en fin lite gyllenbrun färg. Fast det var ju redan försent att säga något. SÅ, om chefen någonsin kommenterar ens fina hår bör man vara uppmärksam på om han/hon själv gjort något man kan ge en komplimang för. Man ska i alla fall absolut inte skeptiskt säga: "Ööööööööööh... Taaaack? Eh.. jag fönade det imorse för första gången på två år. Det kanske är det.."
 

Idag var jag på informationsträff för nya kursstudenter på högskolan. Fy sjutton vad stor jag har blivit. Jag är inte en liten femåring längre, jag kan kalla mig högskolestudent, i alla fall i höst. Jag ska inte läsa mycket men.. lite. De började babbla på om tentamen och genast kände jag ångesten, pressen, hjärtklappningen och svetten komma smygande. Sen kom jag på att det faktiskt är engelska jag ska läsa. Engelskaprov är ju roliga. Både på högstadiet och gymnasiet älskade jag dem och såg fram emot dem. Jag tror jag var ganska ensam om det. Det var liksom enda dagarna jag verkligen fick visa hur duktig jag var, vad jag verkligen kunde. Jag fick liksom impa på lärarna. Fy vad jag låter besserwisser-aktig men jag gillade det verkligen. Tror ganska många lärare uppfattade mig som en medelmåtta först, en sån som inte bryr sig om skolan och det var alltid kul att försöka bevisa motsatsen.

Undrar hur det kommer bli nästa höst när jag tänker dra my lonely ass ner till Halmstad och plugga. Det är det vettigaste beslutet jag tagit på länge, så jag kommer iväg ifrån detta hell hole som jag hatar. Frågan är bara om jag kommer kunna handskas med allt? Det känns skönt att mjukstarta lite i höst bara, jag behöver inte ägna varje vaken minut åt studier i alla fall.

Dekalerna var lika jobbiga idag. Och jag måste tillbaka imorrn också och pilla eftersom vi inte ens har skurit ut alla dekalerna än. Jag vet inte ens om vi hinner klart det imorrn. Gaaaaah!  Jag vet inte ens vad jag får i lön för detta. Mor trodde att jag kanske skulle få en handduk.. men hon skämtade.. hoppas jag.  Min rygg alltså. Är någon bra på massage eller? I could surely need it right now.

Idag har jag jobbat på BC Reklam istället för hos gamlingarna. Började klockan åtta i morse och jobbade till fem med precis samma sak hela tiden. Skar dekaler. Dekal efter dekal efter dekal hela jäkla dan. Jag ska tillbaka imorgon igen och göra samma sak. Än är inte ens hälften av jobbet klart och vi har varit två som jobbat med det. Carina jobbade tredje dagen idag med samma sak. Jag har SÅÅÅ ont i ryggen och speciellt i axeln efter att ha hållt emot linjalen hela dagen. Det är flera tusen dekaler som ska fixas. Sen när alla är klara ska de monteras också. Gaaaaaaaaaah! But I'll keep the good mood up... även om jag kommer få smörja in mig med en Zon-kur varenda dag i den närmaste framtiden.

Käkade en såååå god sallad idag på Valle. Skinka & crabfish. Mmmmm... Vattnas i munnen när jag tänker på den. Haha. Mobbat, I know.